När man tränar mycket hamnar man ofta i lägen då man måste förklara sig. Senast det hände mig var i förrgår.
Någon frågar: Varför gör du den här satsningen?
Och innan jag hinner svara påstår en annan: Det är väl för att du vill vinna en match. Du går ju inte upp i ringen för att förlora.
Självklart satsar jag inte för att förlora. Men vad är det jag ska vinna? För mig har det ingenting med en match att göra.
När jag började boxas var det som att bli kär. Jag blev kär i skönheten, konsten och samspelet. Skönheten i en boxares rörelser. Konsten i två boxares möte i ringen. Samspelet som krävs för att få det hela att fungera.
Samspel kanske låter märkligt i ett sammanhang där det går ut på att den ena ska slå ut den andra. Men utan kommunikation blir det ingen boxning. Någon måste börja, den andra måste kontra. Någon måste styra, den andra måste följa. Och båda måste försöka förstå varandra, för att lista ut hur man bäst kan reagera på vad den andra tänkt göra.
Boxning är helt enkelt som ett språk, där man gör sig förstådd med tekniker istället för ord. Och precis som när man lär sig ett nytt språk, finns det olika prov som berättar hur det går; att utföra en skugg är som att läsa en bok, där du ensam måste sätta samman ord för att få fram en betydelse; att träna med plattor är som att ge ett korrekt svar på en fråga, där du måste komma på vilka ord som frågeställaren har tänkt att du ska använda; att gå en match är som att hamna i en vild diskussion, där du snabbt måste hitta dina bästa argument för att vinna.
Men när man är passionerad och lär sig ett nytt språk är inte målet att läsa en bok, svara korrekt på en fråga, eller överleva sin första diskussion - för att sedan sluta tala språket. Ett nytt språk är ett verktyg, ett sätt att göra sig förstådd och kommunicera, som man har med sig hela livet. Och det gäller även för boxning.
Jag lär mig inte boxning för att klara av en prestation. Jag går inte till träningen för att bevisa för mig själv att jag kan. Jag prioriterar inte boxningen för att vinna en match. För det handlar inte om prestation, bevis eller prioriteringar. Det handlar om kärlek. Och när jag blir kär tänker jag inte i former av val, om att sätta det ena före det andra, om att visa att jag kan uppnå ett mål. När jag blir kär följer jag min passion och mitt hjärta - och om någon frågar varför, så är svaret lycka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

8 kommentarer:
Vilken härlig kärleksförklaring till boxningen.
En helt annan sak. Jag blev så nyfiken på bilden med dig och Isabella Scorupco. I vilket sammanhang togs den?
Tja sporty spice! Bilden är en omslagsbild som togs när Iza var i Sverige för att lansera sin senaste film Solstorm.
Det var nog den vackraste text jag läst sedan karin bojes samlade dikter
En fråga, tränar du på eriksdalsbadet?
anonym: det var nog den finaste kommentar jag fått på bloggen. tack! blir stolt och berörd!
martina: jag tränar på IF Linnéa, men jag har tränat på eriksdalsbadet tidigare
För typ ett par månader sen? Isåfall tror jag att jag har sett dig och blivit grymt imponerad av dina armar. :)
Kan bara hålla med, vilket underbart vackert inlägg. Visst, jag vet att många fascineras av din grymt hårda träning, men jag måste säga att för min del är det just den typen av tankar som får mitt hjärta att klappa extra för just din blogg. Det är så rakt in i kärnan. TACK.
Martina: Slutade träna där i höstas, men var där o hängde runt o simmade nån gång i veckan fram till för ett par månader sen, så det är nog mkt möjligt ;)
Fredrika: Du som ska ha TACK. Vilka fina ord. Jag blir tårögd och alldeles varm i hjärtat.
Skicka en kommentar