Nostalgi

Minnen om regn och ett annat liv.

Begreppet svenskt sommarregn har fått en ny innebörd. Jag vet inte om jag någonsin har sett ett sådant här intensivt regn på de här breddgraderna förut. Det ser nästan overkligt ut från kontorsfönstret. Hade man suttit i en kajak utan kapell hade man nog sjunkit.

Det regnar faktiskt lika mycket som det brukade göra i Thailand. Under regnsäsong. När skyarna formligen öppnade sig. Det var mäktigt. Men ännu mäktigare var den åska som alltid slog ner över havet på nätterna.

Jag brukade avnjuta en stund av småtimmarna från övre däck. Det var smått magiskt med båtarna som låg ankrade. Saltlukten. Blixtarna som lyste upp himlen på avstånd. Vetskapen om havsdjuren som cirkulerade under mig. Jag brukade stå där och känna mig liten. Uppslukad av naturens stora. Och det ingav ett fantastiskt lugn.

Ibland saknar jag det där livet. Vakna på en båt. Hoppa över relingen. Ta en simtur. När man kommer tillbaka är frukosten framdukad. Färsk fisk, nykokt ris, uppskuren ananas. Eller nyrostat bröd med äggröra om man hellre vill.

Dagens första dyk. Sjunka ned i det djupa. Vända sig om på rygg och se solens strålar tränga sig ner genom 30 meter vatten. Kolla att clownfiskarna är kvar på sin vanliga plats. Se om någon muräna är villig att lockas ut från sin håla.

Ett på det hela mycket okomplicerat tillbaka-till-naturen liv, där man tar dagarna som de kommer. Jag tror bestämt att jag ska simulera det där inom kort, då förutsättningarna verkar optimala. För det är inte bara regnet som påminner om Thailand, det är även en värmebölja på väg till Stockholm, och den tänker jag knappast låta passera oberörd. Nu ska livet tillbringas på det sätt som det är menat - som ett mirakel som ska avnjutas!

Visst behöver man påminna sig själv om det ibland?