Några bilder från senaste tidens resor

Ritz, Paris: Jonas Hedqvist, Fredrik Weglert, Gabriel Forss, Jag, Ola Lauritzson.

Halloween på Le Queen, en av Paris största klubbar, ligger på Champs-Elysees.

På väg upp till Montmartre. Fantastiskt vackert här skulle jag vilja bo en tid i mitt liv.

En gång i mitt liv spelade jag faktiskt piano...

I NYC! Och på väg till fantastiska David Barton Gym.

Blev beroende av det här i NYC, en alldeles speciell stark blandning av grönt te.

Fantastisk höstdag i Central Park.

Ute på en klubb with friends Peter och Fredrik.

En sen timme nånstans i NYC, eller ska man säga tidig...

Me again

Hurra till mig själv för att jag kommer ihåg hur man skriver ett inlägg!

Den här bloggen skapades när jag tränade boxning på elitnivå och sprang en hel del och ville dela med mig av olika tips om allt från träning och kost till hur man hittar inspiration och når sina mål.

I dag är läget ett annat.

Jag har nått pensionsåldern för tävlingsboxning och eftersom jag är en allt eller inget- människa står jag inte ut med tanken på att "gå ner och köra lite" bara för att hålla igång. Det är inte min grej.

Thaiboxning då, undrar kanske någon. Hur var det med den? Vi hade en kort flört och jag gillade det verkligen, men jag insåg snabbt att en sådan komplex sport är för sen att lära sig i min mogna ålder. Dvs om man ska bli riktigt bra. Och blir jag inte riktigt bra, så är det ointressant.

Dessutom drogs jag i somras med en skada i axeln och ja, jag bestämde mig helt enkelt för att ta time off.

Visst har jag tränat lite men det har knappt varit på motionsnivå.

Men det har varit en mycket bra tid. Jag har rest, nu senast till New York och Paris, jag har haft mer tid att lägga på jobb och på vänner och jag har haft ett helt fantastiskt socialt liv som gett mig minst lika många kickar som jag tidigare fick från boxningen.

Var sak har sin tid, så även den här bloggen. Däremot kanske den återuppstår inom kort, i ny version. Till dess kan intresserade följa mig på Facebook, som på ett sätt har blivit en ny slags blogg.

So long alla gamla bloggkamrater och läsare. Jag saknar er ibland.

Puss M

Historien om tvätten

En besvärlig byk.

I måndags insåg jag att jag måste tvätta.

Fel.

Förra måndagen insåg jag att jag måste tvätta. Men det tog en vecka hinnan jag hann komma till skott.

Så i måndags ska jag alltså ta tag i det här med tvätten. Jag fyller IKEA-påsen. Det är allt jag hinner.

Tisdag morgon går jag ner med tvätten till tvättstugan. En spontanvariant där man får tvätta om det är ledigt. Det är inte ledigt. Tvättpåsen får stå kvar.

På onsdag morgon går jag ner igen, och bingo! – det är ledigt. Jag fyller maskinerna. Men får bråttom till kontoret och hinner inte vänta tills maskinerna kört klart.

Tänker ordna det på lunchen, men det glöms bort. Tänker ordna det direkt efter jobbet, men jag prioriterar träning. Innan jag går och lägger mig slår det mig – tvätten! Får klä på mig, gå upp igen och gå ut (tvättstugan ligger i ett annat hus) och hänger upp tvätten.

På torsdag morgon inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag hinner inte. På torsdag lunch inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag hinner inte. På torsdag kväll inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag är för trött. Jag orkar inte. Jag skiter i det.

Imorse hämtar jag tvätten. Nu står den i min hall. Undrar nu om det kommer ta en arbetsvecka för mig att få in den i garderoberna.

Och precis så här har det blivit med många saker i mitt liv. Som bloggandet. Och rutinerna i träningen. Jag har en tanke om hur det ska bli, men andra saker kommer i vägen.

De där andra sakerna har helt enkelt blivit viktigare för mig i dagsläget. Jag är inne i en förändringsfas och jag vet inte riktigt vart jag kommer landa – men jag hoppas det blir någon annanstans än i tvättstugan.

Jag skriver när jag skriver helt enkelt. Puss och adjö till nästa gång!

Sthlm, NYC, Paris, Rio...

Resor och jobb...

Det är det som är grejen... Jag tränar. Men jag har inget direkt mål med träningen. Och jag äter. Men jag har inget direkt att säga om det heller.

Jag paddlar, för att jag älskar att paddla. Jag springer, för att det är en enkel och bra träningsform. Jag försöker som vanligt sköta min kost, för det får mig att må bättre... Men jag kör inget hardcore-intervaller-syrapass-schemalagt-dietande-nu kör vi tills vi blöder- varianter... Det är mer träning, hälsa, liv, lust, MEN framför allt...

... ja just det:

Resor.

Och jobb.

Och massa vänskap och äventyr däremellan och mitt i alltihop. Men det är ju inte vad den här bloggen är menad att handla om.

Närmast på tur är NYC, sedan blir det Paris, sedan blir det kanske en långresa över jul-nyår... så jag vet inte riktigt vad jag ska bidra med på den här bloggen just nu.

Ligger nyvaken och funderar...

Kanske har den här bloggen förlorat sin funktion?

Kanske är det åtminstone dags gör bloggpaus?

Ny helt säker deffmetod!

Skaffa rätt lunchpartner.

Mitt nya lunchsällskap är av den typen som har ätit upp all sin mat, när jag har ätit en tredjedel av min. Sedan sitter han där mittemot mig med uppfordrande blick, redo att gå tillbaka till sina excelark (heter det så?).

När jag har kommit halvvägs in i min tallrik orkar jag inte hålla emot längre – och går tillbaka och jobbar.

Kommer va i matchform inom två veckor.

Har oxå haft finbesök

Från NYC...

I oktober åker jag dit!!

Gone Fucking Dead??

Nej då.

Jag har inte gjort som i rubriken... som Å börjat misstänka att GFD kanske betydde.

Jag Gick För Dagen, åkte till Aruba, kom hem och har sedan varit fullt sysselsatt... med lite olika saker :-)

En update kommer!

Tills dess, en smygtitt:

GFD

Åter nästa vecka.

Puss!

Ska man sikta högt eller safea?

Det är inte i den frågan som problemet ligger.

Problemet är inte att folk siktar för högt - och missar.

Problemet är att folk siktar lågt - och träffar.

Säg ja!!!

En vän utmanade mig för ett tag sedan: att göra saker jag aldrig gjort förut.

Självklart antog jag utmaningen och försöket har fallit väl ut.

Jag har inte direkt planerat några äventyr, jag har mest ställt in mig på att vara positiv och på att hoppa på allt möjligt som dyker upp.

Träningsmässigt har jag börjat paddla K2 (kajak man sitter två i) och kört på en riktigt bra tid runt Kungsholmen! Har också gett mig tusan på att jag ska testa en rank tävlingskajak och se hur långt det bär - coming up!

Socialt har jag gått på partaj hos folk jag inte känner, bjudit ut främmande människor och börjat umgås med en drös underbara figurer som jag aldrig hade träffat om jag bara hållit mig till mitt gamla gäng!

Aktivitetsmässigt har jag gjort allt från att dansa halvnaken på ett Prideflak i flera timmar till att gå på en alldeles fantastiskt rolig underklädesfest. Dessutom har jag lovat att segelflyga inom kort!

Jobbmässigt har jag dragit igång ett helt nytt projekt som tar väldigt mycket tid men som är så roligt att det inte spelar någon roll att jag tänker på det dygnet runt.

Summa summarum kan jag bara dra en slutsats: Vart du än går, ta med dig ett öppet sinne! Livet blir så mycket roligare när man säger Ja istället för Nej!

10 dagar tokjobb, sen...

Drar jag till Aruba!

Ska iofs jobba där också, men jag älskar att det blir i sol och värme och några andra aktiviteter lär man ju lyckas klämma in - med skohorn och mycket vilja så går allt!

Dagens träningspass!

Dansa på flak 3,5 timme non stop!

Vi hade sååå kul!

Omöjlig ekvation och bögjävlarnas underklädesparty

När det går ihop fast det inte går ihop.

Den här veckan är det party och glam hela nätterna och på dagarna ska man vara klok och skriva och säga smarta saker - det är en omöjlig ekvation.

Men varenda gång som jag har känt att "nej nu går det faktiskt inte mer" så har det kommit någon extraenergi någonstans ifrån och kickat igång reserven.

Nu är det fyra dagar kvar och jag håller fanan högt men någon träning lär bli svår att hinna med - så jag återkommer troligast på måndag med nya äventyr.

Den som vill roa sig under tiden kan göra det här.

Uppochnervändavärlden

Vadå full, man kan väl snubbla!

Dygnsrytmen är satt ur spel, alla rutiner är satta ur spel, kontrollen tappade jag nån gång förra veckan - men det är så det är den här tiden.

Jag har mycket jobb, det är mycket fester, MEN jag har FAKTISKT hållit igång träningen så gott som varje dag, vilket har varit en räddning för formen och humöret!

När allt är rörigt runt omkring finns det inget bättre än att sticka ut i löpspåret eller sätta sig i en kajak och paddla ut på fjärden.

Då är livet bara HÄR och NU och ingen annan stans och det är i de stunderna som livet är som underbarast.

Med lätt skakig kropp ska jag nu äta lunch med en hemkommen Gunde. Sedan ska vi paddla. Och kanske springa. So long, friends!

Trött

Ologiskt trött.

Igår borde jag varit trött. Och jävligt bakis. Det var jag inte. Inte alls. Jag var jättepigg och väldigt kreativ.

Idag borde jag vara pigg. Och fräsch. Det är jag inte. Inte alls. Jag är svimfärdig och väldigt apatisk.

Fråga: Kan baksmällan hoppa över en dag?

Konstaterande: Det är ingen ordning i världen.

Skrämde livet ur en karl kl 7.30 imorse

Det har jag aldrig gjort förr!

Klubben har fått en ny K2:a (kajak för 2 personer) som är stabil för att vara snabb men som är rank för att vara en motionskajak.

– Ska vi paddla nya K2:an idag? frågar jag Förläggaren när han ramlar ner på bryggan kl 7.30 imorse.

Regnet strilar. Det blåser. Förläggaren tittar ut över fjärden och säger oroligt:

– Idag? Näe, det ser farligt ut därute...

– Nejdå, det är ingen fara, den är stabil.

(Tystnad.)

– Eh... ok då. Vi kör.

Efter att vi ställt in fotpinnarna och satt oss i lådan:

– ... är det jag som styr eller vad?

– Det är du som styr. Jag sitter här bak som en maskin.

– Jaha, okej...

– Nu kör vi, lugnt och försiktigt.

Sittandes och stirrandes in i ett axelparti som är lika spänt som fundamentet som håller upp Västerbron tar vi oss rätt snabbt men mycket vingligt fram mot Stadshuset, som är det värsta partiet på fjärden.

– SKA VI VÄNDA RUNT HÄR?!

Hysterin går inte att ta fel på men här ska inget vändas, det är ingen jäkla plankstek vi paddlar:

– JAG TROR ATT DET KOMMER ATT VARA VÄLDIGT GUPPIGT? MEN DU KANSKE GILLAR DET?

– Det är nog inte så guppigt idag. Kör på. Slappna av.

Att be Förläggaren att slappna av i det här läget var ungefär lika verksamt som att be en födande kvinna att vara tyst. Med svettdroppar av rädsla och stelt vispande paddeltag tar vi oss in i den kokande grytan utanför Stadshuskajen (som självklart var lika guppig som vanligt).

Själv vet jag att det mesta sitter i huvudet, så jag bestämmer mig helt enkelt för att vi inte ska gå runt.

Vi tar oss igenom, vi tar oss förbi, vi tar oss in under viadukten och ut i den lugna kanalen. Förläggaren skiftar ständigt mellan att paddla på snabbt som fan, sluta paddla och stötta, paddla långsamt, paddla snabbt igen - och jag har fullt sjå att hänga med i svängarna.

När vi äntligen är ute på plattvatten utbrister karln:

– Fy fan jag var livrädd!!! Kan vi paddla fram och stanna vid en brygga här borta?

– Visst.

Efter att ha låtit Förläggaren andas ett tag fortsätter vi vår färd runt Kungsholmen. När vi kommer in i den lugnaste delen av kanalen slappnar karln av och vågar ta i och plötsligt går det lika fort som om två illrar suttit i en barkbåt, och när vi kommer ut på andra sidan och är på väg tillbaka - så fattar han äntligen grejen.

Sidvind och vågor som slår in styrbord, men karln bara håller jämt tempo och paddlar på. Slappnar av. Litar på mig.

Och när vi landar vid bryggan hoppar Förläggaren ur kajaken och jublar av glädje och går in och skriver om vår premiärtur i loggboken och sätter till och med ett hjärta bredvid.

– Magda det här är som i alla dina relationer va? En stackars osäker krake som sitter fram och velar och du som sitter bakom och är stabil och stöttar?

Ja vad ska man säga, att göra nya saker leder onekligen till nya insikter.

Imorgon kör vi igen.

Utmanad!

Att göra nya saker.

En av mina bästa vänner som jag känt så länge att vi inte ens har setts de senaste två åren har nu dykt upp och utmanat mig.

Utmaningen går ut på att göra något helt nytt, något som man aldrig har gjort förut, minst en gång i månaden och året ut.

Jag är självklart på. Måste bara komma på grejer som jag aldrig gjort förut.

Vart tog helgen vägen

Börja med party på fredag så vips, är hela helgen borta.

Igår var jag lika spänstig som en lite för vällagrad dessertost och idag lär det ju inte bli nåt flyga med tanke på orosmolnen som sprider sig på himlen.

Men som man bäddar får man ligga och det är bättre att sluta gnälla och ta ett stadigt grepp om latmasken - först springa, sen paddla. Sen kanske man känner sig som en människa igen.

Aprak kl 4 på morgonen.

Fullt ös medvetslös

Om ni undrar vad jag gör: Jag jobbar och jag tränar.

1. Är inne i årets värsta deadline men det är grymt kul och allt är under kontroll! Två dagar till... sen så.

2. Har gett mig fan på att jag ska kunna paddla en rankare kajak, oavsett om det är vågor och vind. Därav har jag ägnat ett par timmar om dagen till att sitta på sjön, och vad är det man brukar säga: envis vinner!


Och idag vann jag. Det var värsta tänkbara sjön och jag satt stabilt hela vägen. På slutet surfade jag på vågorna och garvade hela vägen in i hamnen.