Eller sluta träna och äta ännu mindre

Jag har nu haft ett uppehåll i min träning i 22 dagar.

Och vad har hänt?

Jag har gått ned 2 kilo.

I muskler? undrar någon. Nej, nej, mina muskler har jag byggt upp sedan jag började träna för 29 år sedan, dem tappar jag inte i första taget. Däremot har jag gått ned i fettvikt och har nu en något lägre fettprocent än innan jag blev sjuk.

Det här borde ju egentligen tala emot alla träningsrekommendationer, men som med allt annat handlar det ju om balans.

När jag tränar mycket och hårt skriker hela min kropp efter mat. Det är inte så att jag blir lite sugen och vill unna mig, jag förvandlas snarare till ett kärnkraftverk som går på högvarv och kräver ständig tillförsel av energi. I det läget kan det vara svårt att dra ner på intaget - och man ska inte heller göra det i alltför hög grad då det hämmar muskeltillväxt och försämrar återhämtning och immunförsvar.

När jag tränar mindre, eller som nu inte alls, är det mycket lättare att hålla igen på energiintaget. Kroppen behöver ju inte speciellt mycket energi i vilande tillstånd. Hungersignalerna blir helt annorlunda, och blir man hungrig är det mer ett sug efter att gotta sig än ett livsnödvändigt behov av att äta innan man stupar.

En slutsats man kan dra av detta är att man inte ska överdriva sin träning om syftet är att gå ned i vikt. Att träna riktigt hårt och mycket behöver inte heller vara hälsosamt - däremot är det en nödvändighet för elitidrottaren.

För övriga är det bättre att eftersträva balans i intag och uttag, och vill man gå ned i vikt kan man beräkna 33 kcal * kroppsvikt i kilo och sedan subtrahera 500 kcal från det resultatet. Då har man en bra startsiffra för vad som kan vara lämpligt att stoppa i sig under en dag. Har man lite muskler och är dåligt tränad tränad kan man behöva dra bort mera, man får prova sig fram och se vad kroppen svarar på.

Jag ska börja träna

Ja så känns det.

Löpning väntar. Imorgon arla. Nervöst är det.

Det var så länge sen att jag känner mig som en tafflig oskuld!

Äta mindre och röra på sig mer

Världens bästa artikel i DN idag.

Tänk att äntligen se det i tryck. Något sansat om dieter. Något sant om dieter: äter du mindre än du gör av med så går du ner i vikt.

Ännu gladare blir man när man slår sig ner framför Nyhetsmorgon och får höra en kostrådgivare som säger att man inte ska plocka bort näringsgrupper, utan äta sådant som ger bra byggstenar till kroppen.

Det vill säga skippa sådant som ger mycket kalorier och lite näring (som socker och läsk) och ät sådant som ger mindre kalorier och mer näring (som potatis).

Det faktum som så ofta förvanskas till att man inte ska äta kolhydrater - överhuvudtaget.

Alla sådana extrema dieter leder enligt DN-artikeln, som bygger på världens största viktnedgångsstudie, till att man börjar gå upp i vikt igen på sikt. I snitt tappade de som dietat mellan 3-4 kilo och de som lyckades behålla den nya vikten längst var de som regelbundet fick professionell rådgivning.

Det är som jag alltid sagt. Hitta ett sätt att äta mindre än du gör av med. Enklast genom att röra på dig mer och minska på portionerna. Satsa på matvaror som mättar. Och för den som behöver gå ned mycket i vikt kräver detta allt som oftast en förändring av hela livsstilen - vilket börjar i huvudet, inte på tallriken.

Nya perspektiv

Inget ont som inte för något gott med sig.

Jag avskyr egentligen sådana där klyschor. Fast just nu känner jag att den där passar rätt bra.

Att inte kunnat träna på snart tre veckor har ju onekligen inneburit en radikal förändring av hela min livsföring.

Ett stort minus är givetvis att jag inte kunnat göra det jag älskar, att springa och boxas och vara ute i naturen.

Men det finns en plussida också.

Jag har till exempel fått känna av hur det är att vara helt ledig, varenda kväll, och varenda helg. Att inte behöva skynda sig ifrån kontoret, och att komma hem från kontoret och behöva göra - ingenting. Det är rätt trevligt faktiskt.

Framförallt har det varit trevligt att kunna lägga mer energi och bli kreativ inom andra områden. Som att läsa och diskutera mer än vad jag brukar hinna och orka med, att vara intellektuell och vara mer social.

Men det som fascinerat mig mest är mitt matintag. Jag behöver ju knappt äta! Lägger jag upp en portion av den storlek som jag brukar äta, blir jag mätt av hälften. Och även fast jag tänker att jag kan väl äta lite till för att unna mig, så har jag helt enkelt ingen aptit, och då blir det ju inte heller gott. Och när jag väl blir hungrig blir jag liksom bara hungrig i magen, liksom sugen, men hela kroppen skriker inte efter mat var tredje timme, såsom den brukar göra.

Så om inte annat kanske jag kan tjäna lite pengar på den här sjukdomen och ge mig själv en present när jag blir frisk!

Identitetskris

Vem är jag?

När någon frågar vad jag gör eller varför jag har stora muskler brukar jag alltid svara: Jag är boxare.

Och nu minns jag knappt känslan av att boxas.

Jag har inte tränat på två och en halv vecka. Jag försöker komma ihåg hur det brukade vara. Hur det känns att hamra på en säck tills armarna skakar av syra. Hur det känns att bli träffad eller få in en bra träff. Hur det känns att gå in i lokalen och mötas av svett- och linimentlukten och höra hopprepen vina. Hur det känns att gå upp på morgonen och gå ut och springa.

Men det enda jag minns just nu är hur det kändes att inte kunna sova igår kväll för att jag hade så ont i halsen.

Kan bara meddela

Att den här Bättringsvägen.

Den är väldigt lång och slingrig.

På det stora hela är jag väl arbetsför och presentabel, men något träningspass står inte på agendan.

Om det är nån som undrar

Så lever jag faktiskt.

Även om livet ter sig väldigt konstigt nuförtiden.

Saker att roa sig med

Det här med att vara sjuk har börjat sätta sig på hjärnan.

Idag roar jag mig till exempel med att fundera på hur man gör när man har tappat stortånageln och den nya bara hunnit växa ut till hälften. Jag har kommit fram till följande alternativ:

1) Sätter på ett plåster för att dölja halvmiffot.

2) Målar naglarna svarta och fejkmålar hela stortånageln.

3) Bär strumpor dygnet runt tills den vuxit ut.

(Jag gillar inte oestetiska fötter.)

Ok

Det börjar bli liiite tråkigt nu.

Inte på det sättet att jag inte är sysselsatt. Jag jobbar hemifrån. Så dagarna är fyllda med det de brukar. Förutom några timmar träning då...

Men träningsabstinensen är inte det värsta. Det värsta är mitt tålamod som tryter. Jag känner liksom att det här kliet, snoret, värken och framförallt den här blykepsen jag har nedtryckt över pannan har sagt sitt nu.

Jag vill liksom resa mig upp och säga: Det räcker. Ni har gjort ert jobb mycket bra. Släpp taget och gå vidare. Tack.

Influensa

Ja, ja.

Man får se det positivt.

Nu får jag ju tid att göra alla de där grejerna som jag typ inte hunnit med de senaste två åren. Plantera om min aloe vera-växt som fått stå i för liten kruka. Fundera över vilken sorts bokhylla jag kan få plats med i vardagsrummet. Ta ned julstjärnan.

Kan nog bli bra det här.

Hög på livet

Jag älskar att leva.

Det spelar ingen roll om det är en bra dag. Eller en dålig dag.

För varje dag är en ny dag där det händer något som är unikt. Och både bra och dåliga händelser är upplevelser som leder till nya erfarenheter och lärdomar. Och till nya bra och dåliga saker.

Och jag är sjukt tacksam. Så tacksam att jag kan uppskatta livet även när jag vaknar igentäppt med begynnande halsont och med en känsla av att ha en blykeps nedtryckt över skallen.

För vad gör väl det när det inte hindrar en från att prata med en god vän, läsa en bra bok eller dricka en god kopp kaffe.

Livet blir inte mer än vad man gör det till. Det var allt för idag. Trevlig helg, folks!

Fredagsgodis

When you look good you feel good and when you feel good you do good.

Citat GSP, the one and only Georges St-Pierre.

Själv ser jag inte speciellt bra ut idag. Känner mig inte speciellt bra. Och gör inget som är speciellt bra heller.

Men högst troligt kommer kvällens GSP/UFC-fajtnajt hos coach M ändra på det. Mitt nya fredagsnöje får mig ju alltid på bra humör.

B skrev just och undrade om det kommer finnas godis. Jag förstår inte frågan. GSP ÄR ju godis.

Ok. Det här med dieter. Igen då.

Jag borde väl egentligen inte ta upp det här ämnet.

Det känns bara så tröstlöst. Inget verkar vara så kontroversiellt, provocerande och känsligt som råd angående hur man ska äta och träna för att komma i form.

Jag hittade en kommentar till det här inlägget som verkligen sätter fingret på problemet. Kontentan av det hela lyder ungefär så här:

Man får inte äta för lite kalorier, då hamnar man i svält och går inte ner i vikt.
Man ska träna hårt, nej lågintensivt!
Man ska äta fett, nej inte fett!
Man ska dra in på kolisar, nej för guds skull inte kolisar!

Och det är just sådana där svart-vita påståenden som gärna blåses upp i kvällstidningarna som gör att allt blir så fel.

Sanningen enligt den erfarenhet jag har av att dels ha idrottat i 30 år och av att dels ha arbetat med idrott under en tredjedel av den tiden är att svaret på gåtan ligger precis däremellan.

Om man har levt på ett sätt som har gjort att man har blivit överviktig, underviktig och otränad så har man levt i en obalans. Det man behöver göra för att komma till rätta med det är att hitta en balans. Inte en ny obalans!

Det vill säga:

Ät inte enligt en extremdiet där man äter väldigt lite kalorier.
Ät inte enligt en extremdiet där man utesluter näringsgrupper.
Träna inte jättehårt hela tiden.
Träna inte lågintensivt hela tiden.

Svaret ligger överhuvudtaget inte i en ny diet eller en ny träningsform. Svaret ligger i att hitta nya rutiner, matvanor och motionsformer - som du kan hålla resten av livet.

En bra start kan vara:

Att äta på regelbundna tider.
Att sova på regelbundna tider.
Att vara fysiskt aktiv varje dag, blanda högt och lågt.
Att hitta mentala strategier för att sluta belöna eller straffa sig själv med mat.

Men vad är det då man egentligen ska äta, undrar kanske någon. En enkel tumregel är att fråga sig själv om maten man håller på att stoppa i munnen har funnits väldigt länge här på jorden. Som banan till exempel. Fanns det banan för 100 år sedan? Ja! Ät den då. Potatis, fanns det för 100 år sedan? Ja. Vitt bröd? Nej. Fruktyoghurt? Nej.

Det är en bas som man kan utgå ifrån. Då kommer man automatiskt få i sig näringsrik mat som mättar och som inte manipulerar aptitreglering och hormoner.

MEN. Sist och viktigast av allt:

- Ingen motionsform kommer funka om du inte tycker den är kul.

- Inget kostupplägg kommer funka om du inte tycker maten är god.

Och vad som passar just dig kan bara du svara på, för i slutänden handlar vikt och hälsa mer om psykiskt välmående och balans i livet än om vilken diet man har tänkt börja följa på måndag.

Det är en ny dag

Det är en ny gryning.

Det är en ny möjlighet.
Det är en ny tid.

Det är en ny chans.
Att göra precis det du vill.

Allt du nånsin velat.
Allt du nånsin drömt.

Så. Sätt igång då!

Kan man tänka sig själv till döds?

Jag sitter här och kan inte sluta fundera på den historia som mr O berättade imorse.

Enligt honom har det här hänt på riktigt, och även om jag tycker att det låter helt osannolikt så är det inte det som är grejen. Grejen är att själva tanken är sjukt fascinerande.

Så här lyder historien:

Några dödsdömda fångar i USA får följande erbjudande; delta i ett medicinskt experiment - om du överlever blir du fri.

De som antog erbjudandet fick information om vad de skulle bli utsatta för. De skulle läggas på en brits och deras ena arm skulle bli övertäckt. Sedan skulle ett djupt snitt skäras genom armen så att blodådrorna skars av. Därefter skulle de få ligga där medan blodet pumpade ut. Och om de överlevde skulle de alltså bli fria.

Det som utfördes i verkligheten var däremot något annat. Fångarna lades på britsar och deras ena arm täcktes över. Men sedan skar man bara ett grunt snitt i armen, som inte var tillräckligt djupt för att kapa några blodådror.

Detta visste dock inte fångarna, som lurades genom att man hällde varmt vatten över armen som långsamt fick droppa ned i en hink.

Hur många procent överlevde?
Noll.

Som sagt. Otroligt, men sant? Eller skröna, men otroligt intressant tanke?

Jag vet inte vilket, men jag tror definitivt att det vi föreställer oss påverkar oss rent fysiskt. Och om det sedan är placebo eller inte är väl egentligen ointressant, så länge som det faktiskt ger effekt.

Jag hinner inte med

Jag vill ha 12 timmar till per dag.

2 dagar till per helg.
2 veckor i en.

Eller nåt.

En annan idé vore att kapa alla transportsträckor.
Kunna träna, jobba, socialisera, äta och vila - allt på ett ställe.

Bygga ett hus som ett training och SPA-camp.
Och bo där.

Qigongen

Hämta kraft genom att slappna av och tänka rätt?

Egentligen är det helt logiskt.

Tänk dig att du till exempel ska sparka på en fotboll. Om du då står och spänner musklerna i benet och i höften kommer musklerna bli korta och bromsa din rörelse. Dessutom kommer det gå massa onödig energi till att hålla musklerna spända.

Är du istället avslappnad och slänger iväg benet kommer rörelsen och därmed kraften att bli större, och du kommer att med mindre ansträngning få till en bättre spark. Spänner musklerna gör du i själva träffögonblicket - pam! - för att sedan dra tillbaka benet som en fjäder.

Detsamma gäller givetvis i all kampsport. För att slå, sparka och kasta energisnålt och kraftfullt måste du ha förmågan att veta när du ska slappna av och när du ska spänna dig - och för att lära sig det kan man bland annat träna qigong.

Den typ av qigong som jag har fått på schemat handlar om att vara närvarande i nuet och i sina rörelser, vilket man kan öva på genom att göra vissa kroppsrörelser oerhört sakta. En slags tvärtom-träning till allt jag gör annars. Mycket mer kan jag inte säga efter ett pass, annat än att jag gillade det.

I paketet ingår även mental träning. Väldigt praktisk sådan där man till exempel får göra armhävningar och tänka på sig själv som stark, stark, stark. Eller på sig själv som svag, svag, svag. För att känna skillnaden i positivt tänkande.

En skillnad som är mycket viktig i ringen, där man sällan hinner tänka några speciellt långa eller kloka tankar. Det går alldeles för snabbt för det. Därför är det extra viktigt att fokusera på vissa utvalda ord som kan hjälpa en i det man behöver göra. Till exempel tänka haka, haka, haka - om man vill träffa den andres haka, eller tänka lätt och snabb, lätt och snabb - om man behöver fokusera på förflyttning.

Enkla mentala strategier som fungerar lika bra i ringen - som i livet.

Jaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!

Vilken match!

Vilken dominans!
Jag är i extas!

GSP vs BJ Penn.
TV4 Anytime visar den här.

Sånt här får mig verkligen att vakna på rätt sida.
Är ju nästan så man vill börja träna skiten.