tisdag, februari 03, 2009

Kan man tänka sig själv till döds?

Jag sitter här och kan inte sluta fundera på den historia som mr O berättade imorse.

Enligt honom har det här hänt på riktigt, och även om jag tycker att det låter helt osannolikt så är det inte det som är grejen. Grejen är att själva tanken är sjukt fascinerande.

Så här lyder historien:


Några dödsdömda fångar i USA får följande erbjudande; delta i ett medicinskt experiment - om du överlever blir du fri.


De som antog erbjudandet fick information om vad de skulle bli utsatta för. De skulle läggas på en brits och deras ena arm skulle bli övertäckt. Sedan skulle ett djupt snitt skäras genom armen så att blodådrorna skars av. Därefter skulle de få ligga där medan blodet pumpade ut. Och om de överlevde skulle de alltså bli fria.


Det som utfördes i verkligheten var däremot något annat. Fångarna lades på britsar och deras ena arm täcktes över. Men sedan skar man bara ett grunt snitt i armen, som inte var tillräckligt djupt för att kapa några blodådror.


Detta visste dock inte fångarna, som lurades genom att man hällde varmt vatten över armen som långsamt fick droppa ned i en hink.


Hur många procent överlevde?

Noll.

Som sagt. Otroligt, men sant? Eller skröna, men otroligt intressant tanke?

Jag vet inte vilket, men jag tror definitivt att det vi föreställer oss påverkar oss rent fysiskt. Och om det sedan är placebo eller inte är väl egentligen ointressant, så länge som det faktiskt ger effekt.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket tveksam till att det skulle skett på riktigt. Det kan inte skett nyligen eftersom man faktiskt följer Helsingforsdeklarationen hyggligt nuförtiden.

http://en.wikipedia.org/wiki/Declaration_of_Helsinki

Skulle det hänt för länge sen skulle det läckt ut vid det här laget tillsammans med alla andra helt sjuka grejer folk gjort.

Några exempel från listor jag hittade under tiden jag googlade lite;
http://listverse.com/science/top-10-unethical-psychological-experiments/
http://listverse.com/crime/top-10-evil-human-experiments/

Sen får vi ju inte glömma vår egen lilla skam;
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vipeholmsexperimenten

Själv anser jag alla dessa klart oetiska men det går ju inte att komma ifrån att t ex vipeholm och Nazisterna faktiskt fick fram mycket information som man har nytta av. Men det är aldrig värt de prisen.

Lång utläggning. =) Ni kunde fått en längre, kunde ha postat ett skolarbete om just detta.

Anonym sa...

Det låter som en skröna även av andra skäl. Om fångarna nu hoppades bli frigivna, borde detta genom självsuggestion ge en placeboeffekt i andra riktningen. Kan man hypnotisera någon att dö? Jag undrar. Livsviljan är en ofta underskattad kraft!

(skriver jag som om jag hade en aning om vad jag snackar om, men det var ett tag sen jag skrev något på den här bloggen. Läser dock då och då (med stigande förundran)).

Magda Gad sa...

micke: shit va intressant, stort tack för info och länkar!!!

jumper: nej men hej, dig får man ju nästan välkomna tillbaka! kul att du lämnade ett litet avtryck. och lite nyfiken blir man på vad som stiger i förundran.

ang experimentet så tänker jag att det kanske inte främst handlar om tanken i första hand utan vad tanken gör med hela systemet; dvs sätter kroppen i fruktansvärd stress. och stress kan man väl dö av?

Anonym sa...

Stress kan man nog dö av i sällsynta fall. Men 100%?

Min stigande förundran har nog gällt dina nya sysselsättningar. Att vilja boxas var konstigt nog för mig. Jag tycker inte om när det gör ont.

Magda Gad sa...

jumper: om det är extrem stress? vilket det torde vara om man tror man håller på att förblöda?

thaiboxningen gör förresten mindre ont än boxningen. mycket mindre fokus på huvudet. var länge sen jag fick så lite smällar mot skallen :-)

Anonym sa...

Får man ändra sig?

Då säger jag så här i stället. En någorlunda intelligent fånge inser att ett sånt experiment måste vara fejk. Någon borde undra varför han inte får se armen. Själv skulle jag, smart som jag är, förstå vad experimentet gick ut på och ligga lugn.

Förresten, om man svimmar av skräck, borde man klara sig.

Ha, vad sa du nu då? :-D

Magda Gad sa...

jumper: jag säger; klokt tänkt!

den enda invändning jag har är det här med att svimma kontra dö av skräck. jag har absolut inga fakta att luta mig mot när det gäller människor, däremot tror jag att det finns exempel från våra fyrfota vänner som tyder på att extrem stress leder till döden och inte till att man svimmar.

grisar som kastas ut från flygplan med fallskärm dör i luften trots att de skulle klara sig om de inte dog av stressen.

harar som blir jagade av rävar dör innan räven fångar dem, av stressen.

vad säger du nu då? :-D

Anonym sa...

Att djur inte har något abstrakt tänkande och inte förstår vad fallskärmen är för något.

Haren är en annan sak däremot.

Däremot tror jag inte att människor kan dö i av akut stress, bortsett det man kallar stress när man t ex ramlar i en vak. Inte hundra på att man dör knall och fall då heller.

Däremot är ju kronisk negativ stress dåligt. Men det är ett annat ämne.

Angående experimentdesignen så verkar det svårt att genomföra det utan skynket eftersom man då ser exakt vad som händer. Vilket tar bort syftet med det.
Men andra anledningar till att det verkar märkligt är;
kontrollgrupp, varför ingen sådan?
Varför inte avbryta när man märker att folk dör?

Svar på dom frågorna kan ju vara att experimentet är från tidigt 1900 när det var mer high chapparal på forskningsfronten, men t om nazisterna hade kontrollgrupper. Annars vet man ju inte vad man kommer fram till.

Anonym sa...

Jag säger, snyggt tankearbete där! Jag skulle också dö av skräck om jag kastades ut från ett flygplan.(eller tvingades upp i en ring).

Jag kontrar:

Men om man gör det amerikanska experimentet på en gris, klarar den sig om den kommer över den första chocken och märker att den ligger ganska skönt. Åtminstone om det är en gammal gris. Haren är jag osäker på. Människans skräck bygger här på information. Då blir det hjärnornas kamp. De lättlurade dör men de smarta klarar sig. Så måste det vara.

Anonym sa...

För undvikande av missförstånd:

Mitt svar var riktat till Magda, men Anonym hann emellan. Nu ändrar jag mig igen och ställer mig bakom Anonyms kommentar i stället. Det lät klokt på nåt vis.

Magda Gad sa...

anonym & jumper: nu hänger jag faktiskt inte med.

att djur har abstrakt tänkande... ja, men då innebär det ju att om man kan lura den mänskliga hjärnan så borde det ge samma effekt, och det är ju just det som experimentet går ut på. och därför behövs skynket. om det ingick i informationen att armen skulle täckas över minns jag vid närmare eftertanke inte, kanske var det så att man inte fick veta det, men att armen sen täcktes över på plats, vilket jag inte tycker är konstigt då det oftast väl är så det "riggas" vid operationer osv. alltså just skynket måste ju inte blivit ifrågasatt.

varför inte avbryta när folk dör? de skulle ju dö. det var såna som annars skulle placerats i elektriska stolen. och om experimentet nu genomförts så gjorde man väl det på dessa dödsdömda just därför att man "fick" döda dem och därmed kunde utföra experimentet fullt ut?

och kontrollgrupp, varför behöver man en sån? ni menar att man skulle behöva veta vad som hänt om man verkligen skurit av armen? det behöver man väl inte testa, det vet man ju 100% att man förblöder.

Anonym sa...

Det kan jag hålla med om. Sa jag nåt annat? Jaså, okej då ändrar jag mig igen.

Jag sammanfattar:

Du menar att om man tror att man dör så gör man det. Right?

Om jag rätt förstått, skulle vitsen med det krångliga experimentet (dvs skälet till att man inte bara gav dem ett sockerpiller och sa att det var cyankalium) vara att de hela tiden skulle höra droppandet och alltså inte kunna tänka bort döendet. Right?

Här kommer min teori om livsviljan in (se längre upp innan jag bytte argument). De vill leva. De vill inte förblöda. De vill inte höra droppandet och till slut gör de det inte heller. De tror att de har klarat sig. Värre former av förnekande och självsuggestion har väl förekommit.

Där satt den!

Anonym sa...

Anonym = Micke, var nog lite snabb med att publicera.

Låt oss bryta ner det lite.

Vad exakt är det som ska döda?

Jag är _väldigt_ tveksam till att hjärnan i sig kan trycka på avknappen. Oavsett vad som händer.

Troligare är chock, att kroppen reagerar med alla stresshormoner den har vilket resulterar i en rätt kraftig blodtrycksstegring. Detta i sin tur kan orsaka att hjärtat inte orkar = död.

För detta så ska det till rätt rejäla chocker. Och ett dåligt hjärta. Klassiskt exempel är en hagelgevärsträff på vilt, man träffar stort område samtidigt vilket orsakar mycket smärta = tokspel i nervssystemet.

Att något sådant skulle kunna ske genom en fejkad avskuren arm eller liknande stället jag mig kraftigt skeptisk till. Möjligen flyglanet, att rädslan ska göra det, men jag tror inte att det ger den extrema överlastningen.

Nu över till experimentdesign;
Även om de var dödsdömda så känns det som att fortsätta experimentet mer som tortyr än att det var ok. Man vet att de dog av något, varför fortsätta?
Ett experiment som utan tvivel visar åt ett håll avbryter man för att det är onödigt att fortsätta.
Därför behövde man inte döda dom nu utan låta dom sitta sin tid och få en "human" avrättning.

Vet man att det är 100% att man förblöder om man hugger av en arm? Chock gör att blodkärl drar ihop sig och det kanske hinner sluta blöda innan man dör? Vem vet?

Ojoj, långt igen..

Magda Gad sa...

så där jag fick lov att tänka lite.

jumper: yes, precis! ett sockerpiller "cyankalium" hade troligen inte funkat. med droppandet och blodkänslan på armen så uppfattar kroppens alla sinnen att de faktiskt "dör". och hamnar i extrem stress. tänker jag mig.

håller dock med om att livsviljan är stark men dessa är ju ändå människor som genom sin dom förberett sig på att dö, och nog fattar att man inte kan överleva att förblöda. vad tänker du om det?

micke: exakt. chocken. stressen. tanken att man dör som sätter igång massa fysiska processer i kroppen. folk har väl tänkt sig sjuka förr? riktigt sjuka, med fysiska sjukdomssymtom och allt?

om man inte fortsätter experimentet så skulle man ju inte kunna fastslå att de verkligen dog. och som jag fattade det hade de redan suttit sin tid och skulle ändå dödas.

och hugga av en arm - har inga belägg för detta men hyser stora tvivel till att man skulle överleva om ingen lägger på tryckförband eller liknande. man borde väl veta från krig?

Anonym sa...

Okej ett sista försök. This is my last offer, take it or leave it:

De är inställda på död. Visst är de stressade, men när de märker att de fortsätter att blöda ger de upp, men eftersom de är unga och friska och det inte finns något fysiskt skäl för dem att dö, gör de inte det. Innan de dör bör de i varje fall bli medvetslösa och alltså mindre mottagliga för suggestion.

Om man lägger ihop alla mina delvis motstridiga argument så blir jag nästan övertygande.

För att det naturligtvis är en skröna, talar att storyn har alla ingredienserna hos en sådan. Den har ett budskap (det är därför du berättar den) och det är typiskt att "alla dog" vid experimentet, inte "bara några", som vore mer troligt och lika intressant (men tråkigare).

Finns det inte experter att fråga? Jag känner inga, men kanske du?

Magda Gad sa...

jumper: vet du vad, jag har inte en enda invändning :-)

ska hem till några läkarstudenter ikväll, passar över frågan till dem!