Omöjlig ekvation och bögjävlarnas underklädesparty

När det går ihop fast det inte går ihop.

Den här veckan är det party och glam hela nätterna och på dagarna ska man vara klok och skriva och säga smarta saker - det är en omöjlig ekvation.

Men varenda gång som jag har känt att "nej nu går det faktiskt inte mer" så har det kommit någon extraenergi någonstans ifrån och kickat igång reserven.

Nu är det fyra dagar kvar och jag håller fanan högt men någon träning lär bli svår att hinna med - så jag återkommer troligast på måndag med nya äventyr.

Den som vill roa sig under tiden kan göra det här.

Mitt i stressen: PB!!!!

Nu är ribban satt!

Alla som springer vet att folk alltid frågar: Vad har du för tid på milen?

För en paddlare finns en annan måttstock: Bästa tid runt Kungsholmen.

Idag körde jag och Gunde på 43.58. Vårt mål när vi gav oss ut var under 45. Så snacka om att jag är nöjd!

Dessutom lätt chockad då sömnen och maten och renlevnadsnivån knappast varit den bästa senaste veckan...

Men skit i det, nu kör vi så det ryker! Imorgon ska vi ta en rankare kajak, kommer säkert gå runt men vad gör det - det är ju bara vatten!

Uppochnervändavärlden

Vadå full, man kan väl snubbla!

Dygnsrytmen är satt ur spel, alla rutiner är satta ur spel, kontrollen tappade jag nån gång förra veckan - men det är så det är den här tiden.

Jag har mycket jobb, det är mycket fester, MEN jag har FAKTISKT hållit igång träningen så gott som varje dag, vilket har varit en räddning för formen och humöret!

När allt är rörigt runt omkring finns det inget bättre än att sticka ut i löpspåret eller sätta sig i en kajak och paddla ut på fjärden.

Då är livet bara HÄR och NU och ingen annan stans och det är i de stunderna som livet är som underbarast.

Med lätt skakig kropp ska jag nu äta lunch med en hemkommen Gunde. Sedan ska vi paddla. Och kanske springa. So long, friends!

Trött

Ologiskt trött.

Igår borde jag varit trött. Och jävligt bakis. Det var jag inte. Inte alls. Jag var jättepigg och väldigt kreativ.

Idag borde jag vara pigg. Och fräsch. Det är jag inte. Inte alls. Jag är svimfärdig och väldigt apatisk.

Fråga: Kan baksmällan hoppa över en dag?

Konstaterande: Det är ingen ordning i världen.

Skrämde livet ur en karl kl 7.30 imorse

Det har jag aldrig gjort förr!

Klubben har fått en ny K2:a (kajak för 2 personer) som är stabil för att vara snabb men som är rank för att vara en motionskajak.

– Ska vi paddla nya K2:an idag? frågar jag Förläggaren när han ramlar ner på bryggan kl 7.30 imorse.

Regnet strilar. Det blåser. Förläggaren tittar ut över fjärden och säger oroligt:

– Idag? Näe, det ser farligt ut därute...

– Nejdå, det är ingen fara, den är stabil.

(Tystnad.)

– Eh... ok då. Vi kör.

Efter att vi ställt in fotpinnarna och satt oss i lådan:

– ... är det jag som styr eller vad?

– Det är du som styr. Jag sitter här bak som en maskin.

– Jaha, okej...

– Nu kör vi, lugnt och försiktigt.

Sittandes och stirrandes in i ett axelparti som är lika spänt som fundamentet som håller upp Västerbron tar vi oss rätt snabbt men mycket vingligt fram mot Stadshuset, som är det värsta partiet på fjärden.

– SKA VI VÄNDA RUNT HÄR?!

Hysterin går inte att ta fel på men här ska inget vändas, det är ingen jäkla plankstek vi paddlar:

– JAG TROR ATT DET KOMMER ATT VARA VÄLDIGT GUPPIGT? MEN DU KANSKE GILLAR DET?

– Det är nog inte så guppigt idag. Kör på. Slappna av.

Att be Förläggaren att slappna av i det här läget var ungefär lika verksamt som att be en födande kvinna att vara tyst. Med svettdroppar av rädsla och stelt vispande paddeltag tar vi oss in i den kokande grytan utanför Stadshuskajen (som självklart var lika guppig som vanligt).

Själv vet jag att det mesta sitter i huvudet, så jag bestämmer mig helt enkelt för att vi inte ska gå runt.

Vi tar oss igenom, vi tar oss förbi, vi tar oss in under viadukten och ut i den lugna kanalen. Förläggaren skiftar ständigt mellan att paddla på snabbt som fan, sluta paddla och stötta, paddla långsamt, paddla snabbt igen - och jag har fullt sjå att hänga med i svängarna.

När vi äntligen är ute på plattvatten utbrister karln:

– Fy fan jag var livrädd!!! Kan vi paddla fram och stanna vid en brygga här borta?

– Visst.

Efter att ha låtit Förläggaren andas ett tag fortsätter vi vår färd runt Kungsholmen. När vi kommer in i den lugnaste delen av kanalen slappnar karln av och vågar ta i och plötsligt går det lika fort som om två illrar suttit i en barkbåt, och när vi kommer ut på andra sidan och är på väg tillbaka - så fattar han äntligen grejen.

Sidvind och vågor som slår in styrbord, men karln bara håller jämt tempo och paddlar på. Slappnar av. Litar på mig.

Och när vi landar vid bryggan hoppar Förläggaren ur kajaken och jublar av glädje och går in och skriver om vår premiärtur i loggboken och sätter till och med ett hjärta bredvid.

– Magda det här är som i alla dina relationer va? En stackars osäker krake som sitter fram och velar och du som sitter bakom och är stabil och stöttar?

Ja vad ska man säga, att göra nya saker leder onekligen till nya insikter.

Imorgon kör vi igen.

Utmanad!

Att göra nya saker.

En av mina bästa vänner som jag känt så länge att vi inte ens har setts de senaste två åren har nu dykt upp och utmanat mig.

Utmaningen går ut på att göra något helt nytt, något som man aldrig har gjort förut, minst en gång i månaden och året ut.

Jag är självklart på. Måste bara komma på grejer som jag aldrig gjort förut.

Vart tog helgen vägen

Börja med party på fredag så vips, är hela helgen borta.

Igår var jag lika spänstig som en lite för vällagrad dessertost och idag lär det ju inte bli nåt flyga med tanke på orosmolnen som sprider sig på himlen.

Men som man bäddar får man ligga och det är bättre att sluta gnälla och ta ett stadigt grepp om latmasken - först springa, sen paddla. Sen kanske man känner sig som en människa igen.

Aprak kl 4 på morgonen.

Segelflyga!

Imorgon ska jag upp i luften i ett plan utan motor.

Är inte pissrädd än men kommer säkert bli.

Tanken är som alltid när jag ska testa nya grejer: Bara gör´t.

Fullt ös medvetslös

Om ni undrar vad jag gör: Jag jobbar och jag tränar.

1. Är inne i årets värsta deadline men det är grymt kul och allt är under kontroll! Två dagar till... sen så.

2. Har gett mig fan på att jag ska kunna paddla en rankare kajak, oavsett om det är vågor och vind. Därav har jag ägnat ett par timmar om dagen till att sitta på sjön, och vad är det man brukar säga: envis vinner!


Och idag vann jag. Det var värsta tänkbara sjön och jag satt stabilt hela vägen. På slutet surfade jag på vågorna och garvade hela vägen in i hamnen.

Hårt

Det är mycket nu.

Så mycket att jag sitter och jobbar, fast det är bra paddelväder - och söndag.

Hjärnan känns lätt överkokt och jag filosoferar mer än är effektiv just nu. Typ över sånt man hittar skrivet på en toalett på sitt favoritcafé på Kungsholmen:


Gunde lär också få en hård vecka. Han ska upp ovanför Kiruna och bo i tält och fiska. Stället ligger så långt utanför civilisationen att han och grabbarna måste flygas dit - med helikopter.

Gissa vart jag ska

Om drygt en månad:

Och huuuuuuur

... skönt kan det va när man väl gör det?!?

Skönt som fan!!!

Långsam kvällsjogg i regnet runt Årstaviken, rensat tankarna från en lååång dags jobb.

Ännu ett bevis på att man aldrig ska tveka och låta sig styras av rädsla och ångest för saker, utan istället ge sig hän och släppa loss - och Just Do It. 

Men huuuuuur

... jobbigt kan det få kännas?!?

Att resa sig upp, klä på sig träningskläderna och gå ut och springa?!?

Det behöver inte vara långt, det behöver inte vara snabbt, jag har inga som helst krav på mig förutom att det vore skönt att komma ut och springa...

Gaaaaaaah. 

Det finns såna där stunder...

När livet känns som en dröm. 

När nuet blir overkligt intensivt och det känns som man befinner sig i en egen liten bubbla av lycka. 

En sån bubbla befann jag mig i ikväll. 

Spegelblankt på fjärden, tyst, inga båtar, rosablå himmel, solregn, regnbåge... glida fram över ytan... med kärlek i hjärtat. 

Ibland tänker jag att de där stunderna är få. Men det är dom inte. 

Man behöver inte ens leta efter dem. De finns här hela tiden. 

Det gäller bara att vara öppen och närvarande i nuet och se livet för vad det är - ett underbart jävla mirakel. 

Borat var så 2006!

Nu är det Brüno som gäller.

Premiär.

Galafest. 

Det vill säga:

Dagens träning är avslutad.

Dekadensen är påbörjad. 

Ytterlighet + Ytterlighet = Balans!

Det värsta jag vet är ord som "normal" och "lagom".

Jag har aldrig varit varken normal eller lagom, och jag tänker inte bli det heller. 

Jag måste få dra på 150% när jag gör något, samtidigt uppskattar jag harmoni och balans. Hur går det ihop?

Enkelt!

Om man slår ihop en extrem med en annan så blir resultatet balanserat! Plus ett minus ett = noll. 

Den här helgen lyckades jag utmärkt med balansräkningen:

- Fredag natt, sov som en gris, alldeles för länge.

- Lördag dag, toktränade hela dagen. 

- Lördag natt, drack alldeles för mycket och var ute på galej hela natten.

- Söndag dag, halvsov halva dagen, resten gick till lika delar träning, städning och storhandling. 

Ett utmärkt hopkok av det ena och det andra, precis som jag vill ha det! 

Ge mig vilken ytterlighet som helst, skrik på mig ena dagen och älska mig kopiöst den andra - bara det inte blandas ihop och jämkas ut och serveras som någon medelmåttig mellanmjölk som serveras dagligdags som någon normal och jämn och fin och lite lagom dos av allt - då förgås jag och vill gå upp i rök. 

Spanienbilder

Ett axplock för den som är nyfiken:

På balkongen i Cadaques.

Cadaques. 

Älskade kreativa Barcelona. 

Spansk midsommarstång.

Gunde försöker lära sig vad en dator är. Det går inte så bra. 

På strandpromenaden i Cadaques. 

Salvador Dalís museum, Figueras. 

Vägkorsning nånstans mellan Tossa de Mar och Figueras...

Gunde längtar till Jämtland...

Vackra muren, Tossa de Mar. 

Barcelonas svar på Javier Bardem. 

Nya piren, Badalona. 

Gunde filosoferar...

Badalona, påminner faktiskt lite om Brooklyn i stilen. 

Gunde måttar upp hur stor fisk han tänker fånga...

Kicki älskar att ha gäster, och vi älskar att bo hos Kicki. 

Utsikten från balkongen i Badalona, Medelhavet utanför fönstret!

Vackert. 

Shoppingrunda i Barrio Gotico...

Freedom. 

Inspiration till den som funderar på ny frisyr.

Beachlife, Barceloneta.

Gränderna i Raval, många skyr dem som pesten, jag älskar dem...

På stora Boquerian som ligger vid Ramblan. Bacchusfest ikväll, någon?

Min kompis som har baren Dostrece i Raval, här var jag stammis när jag bodde i Barcelona hösten 2004, nostalgi!

Bättre än att träna (och ha sex)

Träna andra!

Jag har ägnat den här underbara sommarkvällen åt att paddla med Piff och Puff som aldrig suttit i en kajak tidigare, och för att vara nybörjare chockade de mig totalt genom att hoppa i lådorna och paddla på som två illrar genom vågor och svall. 

I vanliga fall brukar en nybörjare sitta still och röra sig stelt, men Piff lyckades både kränga av sig flytvästen och få in rotationen i paddeldraget efter bara några minuter, det brukar ta upp till två år att få in den tekniken! Dessutom lyckades han lirka upp en cigg och med den hängandes i mungipan såg han ut som en gammal fiskargubbe som tillbringat halva sitt liv i kajaken...

Det är en sådan glädje att få visa det man älskar och att få se ett leende sprida sig på någon annans läppar. Och att få höra någon skrika "Det här är ju nästan bättre än sex!" Det måste nog vara en liten del av meningen med livet, minsann. 

Jag är såå bortskämd

Tänk att få...

- Vakna pigg och lycklig, sätta sig i jeepen, åka till kajakklubben, hoppa ner i lådan, paddla ut på en spegelblank fjärd och sitta och glida och titta på bilköerna som ringlar ovanför en på broarna...

- Gå i land och hoppa i och simma i tjugogradigt vatten, från vår egna brygga...

- Äta frukost tillsammans med fina vänner...

- Ta en dusch och åka till jobbet, nytränad nybadad och uppfylld av glädje och frihetskänsla...

Summa summarum: Jag har helt enkelt inte så mycket att klaga på.