Jag skulle bara...

... och blev vittne till vackra enbensknäböj.

Min plan för den här helgen var att vila. Och bygga. Igår gick det bra att vila, men sämre att bygga. Idag var det tvärtom.

Allt som skulle göras är gjort, sedan skulle jag bara göra ett ärende, en bit bort här på Söder. Jag gick dit. Gå får man ju göra, det är inte att träna. Sedan skulle jag bara ta vägen längs med vattnet hem. Men jag gick visst inte hem, för jag skulle visst bara gå över Liljeholmsbron. Och ta trappen ned till andra sidan. Och följa stigen in i skogen. Men det får man ju. För jag gick ju bara.

Fast det går ju så sakta när man går. Nästan dubbelt så långsamt som när man springer. Så för att inte somna där borta i skogen råkade jag visst ruscha uppför några backar. Och sen råkade jag visst släppa på när det började gå nerför. Men det kan väl inte räknas. Jag hade ju inte ens träningskläder. Och sen gick jag ju igen.

Och när jag gick förbi den första lekplatsen fick jag syn på en träningsnarkoman. Lekplatsen är för vuxna. Det finns en hävställning och det finns ett chinsrack. Varför den här platsen finns vet jag inte, men att träningsnarkomansnubben stod där och körde axellyft som en besatt, det vet jag.

Likaså vet jag att samma snubbe sprang om mig i imponerande hastighet när jag gick vidare mot den andra lekplatsen. Här finns fler träningsställningar, och jag vet inte varför de finns här, men att samma snubbe står på en stock och gör enbensknäböj, det vet jag. Stocken som han stod på är rund och ligger på en ställning ungefär en meter ovanför marken. Och det var inte ett enbensknäböj han gjorde. Det var många enbensknäböj. Och det var inga vingliga enbensknäböj. Det var ytterst stabila enbensknäböj.

Jag blev onekligen imponerad. Och gick vidare. Och kom hem. Jag var tillfreds med den 90 minuter långa powerpromenaden. Men jag funderade över några saker, och det gör jag än, för det finns minst tre saker som jag hade viljat veta om den där snubben:

1) Hur länge klarar han plankan?

2) Hur länge klarar han jägarvilan?

3) Kan han göra the human flag?

Kanske hade han tyckt att jag hade varit smått galen om jag hade smugit upp med tidtagaruret och frågat. Och nu är det hur som helst försent, så jag får helt enkelt spekulera:

På 1 svarar jag minst 6:30, troligen mer, för det behövs onekligen bra bålstyrka för att göra stabila enbensknäböj på en stock.

På 2 svarar jag 9 minuter, för han var tvivelsutan starkare än mig i ben.

På 3 svarar jag nej. Jag tror man behöver en relativt lätt kropp för att klara flaggan, med lite vikt på bål och ben, och den här snubben var rätt bitig. Men jag gör en reservation för att han skulle ha klarat det inom en månad, om han börjat träna.

Om du som läser detta gjorde enbensknäböj vid Årstaviken idag - vänligen tag tid på ovanstående och bekräfta.

Nu är jag sjukt sugen på att köra skiten ur mig på morgondagens två pass. Det blir helt klart ett maxtest i enbensknäböj på nåt av dem, enbart för att jag "skulle bara..." - tänk vilken inspiration som hade gått förlorad om jag hade vilat helt och hållet idag!

Utlovad rapport: jägarvila

8.18.9 och snart ringer väl grannarna efter polisen.

Jag har lovat att testa hur länge jag kan stå i jägarvila. En utmaning som jag verkligen har dragit mig för att utföra, för när det kommer till min benstyrka handlar det inte bara om min kraft, utan även om min heder.

Mina ben är nämligen som mina barn, som jag har fostrat sen de var som två små spetor. Redan vid 4 års ålder fick de börja slita på isen. De fick lära sig saxa och skjuta ifrån. Sedermera även hoppa och snurra. För att inte tala om att susa fram i 90 graders vinkel, i ett stabilt enbensknäböj.

De fostrades nämligen till konståkningsben, från 4-14 års ålder, ofta 2-4 timmar per dag - och det har satt sina spår. De har knäckt bodybuildingkillar i knäböj. De har burit mig genom tunga utfall. Så det vore väl fan också om de inte skulle kunna bära mig genom en enkel utmaning i jägarvila.

Faktum är att jag kände mig trygg i utmaningen så som den lanserades från början. Men när Sporty Spice meddelade att hon klarat 8 min och 30 sekunder var jag nästan redo att ge upp. Jag var tvungen att kontrollfråga henne om att tiden och utförandet verkligen stämde, och fick till min lättnad fram en liten revidering: det var 8 min och 3 sekunder som gällde.

En tid som fortfarande lät som omöjligt mycket, och när jag gjorde ett litet försök igår kväll bröt jag nästan ihop och började gråta. Jag hade i och för sig kört ett syrapass på fredagen, ett uthållighetspass på lördagen och två pass cykling och löpning under gårdagen - men ändå: jag stod inte ut mer än 2 minuter och 30 sekunder.

Något jag kände att jag inte riktigt kunde leva med. Därför bestämde jag mig nu ikväll för att göra något åt eländet. Jag har inte haft en vilodag på 8 dagar, jag är långt ifrån fräsch i benen, men nu kände jag att fick göra ett försök att kompensera det där med envisheten.

När jag testade igår satte jag på musik men det hjälpte inte alls. Idag provade jag med tv istället, närmare bestämt TV4 Sport och Contender Muay Thai. Åsynen av fighting och lite magrutor kanske skulle hjälpa?

Och det gjorde det. I alla fall de första 3 minuterna. Sen blev det jobbigt. Efter 5 minuter skakade jag som en svårt Parkinsonsjuk. Efter 6 minuter började jag stöna. Efter 7 minuter övergick jag till att skrika. Och efter 8 minuter vrålade jag i ett sådant tonläge att jag befarade att grannarna skulle ringa polisen. När jag slutligen ramlade ihop i en hög på golvet stannade klockan på 8 minuter 18 sekunder och 9 hundradelar.

Det tog en mindre evighet att sluta darra, men nu är jag mäkta nöjd, så kom inte här och slå mitt rekord, för då kommer jag behöva leverans av rullstol när jag försöker bräcka det nästa gång!

Hur länge grejar ni en jägarvila?

Klockan är 02:23 och jag ligger i sängen och funderar på fenomenet jägarvila.

Bara det att jag är vaken är ett litet fenomen i sig. Speciellt med tanke på dagens sömnbrist. Men jag har varit på en lyckad fest, jag har fått mängder av positiv energi, och vore det inte för att jag även fått alkoholhaltig dryck skulle jag genast byta ut min sängvila mot en jägarvila.

Medeldistanslöparen har nämligen (med anledning av mitt inlägg om plankan) testat hur länge han kan stå i denna vila. Resultatet blev 2 minuter 16 sekunder, därefter tyckte han att knäna började skaka lite väl mycket.

Nu är jag sjukt nyfiken på hur länge det går att uthärda i denna gren, och jag kommer testa det första jag gör efter att ha sovit ut imorgon bitti. Är ni på? Kan inte ni prova ni också, och återkomma med en liten historia om hur det gick?