"Du är som en maskin du Magda"

Hälften människa, hälften maskin.

Det är vad Gunde brukar säga när han ska beskriva mig, men de senaste månaderna har jag snarare känt mig som hälften människa, hälften zombie.

Jag har inte haft någon som helst lust att köra slut på mig nere i någon källarlokal med en hantel i varje näve. Jag har snarare velat strosa runt i nya städer och hänga på barer med vinglas i händerna.

Men något har definitivt vänt efter Spanien.

Laddar batterierna i Tossa de Mar, Costa Brava

Kraften har kommit tillbaka, jag vill inte längre gå ner och fjösträna när andan faller på. JAG VILL KÖRA SKITEN UR MIG.

Det är som om något har legat och puttrat sedan jag kom hem. Jag har tränat lite mer för varje dag och sakta men säkert har jag börjat känna mig som på den gamla goda tiden.

Och idag fick jag för första gången på över ett halvår tillbaka den där maskinkänslan:

- Vaknade imorse och ville genast ut och springa. Varmt som fan var det men vad gjorde det. Det var bara att pinna på och det var nästan skönare ju svettigare och jobbigare det blev.

- Jobba hela dagen sedan direkt till kajakklubben och ner i lådan och ut på fjärden.

- Upp ur kajaken och in på gymmet. Körde paddelmaskin tills jag svettades så mycket att jag inte såg något. Sedan över och slå på säcken och balansera på bollen och dra i kablar och lyfta vikter... Tills jag fick stoppa mig själv och gå hem.


Imorgon bitti är det dags igen.

The machine is back. (And it´s black.)

Nu har B en egen blogg

Ni kan följa hans äventyr här:

On My Bike

Avskedsmiddag för B

Nu ska han till Kina igen.

Och cykla i 1, 5 månad.

Kina, Tibet, Lhasa, Mount Everest...?

Många höjdmetrar och många mil lär det i alla fall bli.

Och en paddelkamrat mindre till Magda...

Men fy fanken!

Va skönt det är att springa på sommaren!

Jag blir som galet lycklig av värme, sol och vatten! Och av alla glada människor!

Sprang dock längs Årstaviken och slängde avundsjuka blickar på det stilla blå; paddling imorse hade varit som en fairy tale... Men men det finns en morgon i morgon också.

Njut av solen och älska livet, gott folk!

Inget fel på aktivitetsnivån

Dagens träning:

- 2 timmar paddling

- 1,5 timme paddling

- 40 min styrketräning

Vet inte var jag fick energin ifrån, det kändes som jag bara kunde ha fortsatt och fortsatt och fortsatt. Hade det inte varit för att jag behövde tvätta hade jag väl suttit i kajaken än.

Kanske är det så att Spanienresan verkligen laddade upp batterierna.

Örnen har landat

Hemma igen!

Och nu vill jag verkligen vara hemma ett tag.

Landa efter allt flängande, njuta av Sommarstockholm och hitta tillbaka till rutinen i träningen.

Formen har nog blivit något rundare efter semestern, B påstår att jag lagt mig till med en riktig Spanienrumpa. Men ett par kilo upp eller ner på vågen påverkar knappast tillståndet av lycka. Det bästa i livet är trots allt oberoende av både fettprocent och pengar.

Planen är hur som helst att paddla så gott som dagligen, springa kanske fem gånger i veckan, gå ner till Coach Perkele och slåss lite och sedan komplettera det hela med styrketräning.

Målet? Not for profit, just for fun!

Det bästa med att komma hem

Att slippa springa i träskor.

Det har verkligen känts så. Lufsat runt i stranden på mjukt underlag i Asics Nimbus, som har en stötdämpning och en uppbyggnad som är enbart tung och otymplig.

Mina Saucony kommer bli kärt omfamnade. Kan till och med hända att mina Mizunos får sig en varsin puss.

Pappa sökes

Inte till Greta då, hon har redan en.

Men man blir ju rätt sugen på att skaffa en egen när man umgås med det lilla miraklet.

Gunde på fest

Raval, Barcelona.

Midsommarafton. Det vill säga San Juan = Spansk Midsommar.

Folk super och lever om och smäller smällare i parti och minut.

Få kommer lägga sig före klockan 9 på morgonen.

Själv planerar jag att springa då, men Gunde påstår att han har ont i benen.

Midsommarträning

På playan.

Upp, svepa en espresso, springa 40 minuter längs stranden och sedan hoppa i Medelhavet och simma.

Sol, salt och bikinis och nu bär det av norrut uppåt Cadaques.

Glad midsommar!

Badalona

Medelhavet är nära.

Så nära att man nästan får saltstänk på sig när man sitter på balkongen.

Imorgon blir det morgonjogg längs stranden.

Livet är underbart.

Hasta la vista.

Hejdå igen då

Nu väntar Spanien.

Jag ser mest fram emot några dekadenta nätter i Barcelona och en helt underbar roadtrip längs Costa Brava.

Gunde har fått vika ner sig gällande att sova på golvet i refugios uppe i Pyreneerna tillsammans med ett hundratal andra okända människor.

En sträcka längs havet där vilda berg varvas med snälla stränder där man kan strosa runt i små fiskebyar, klättra över klippor och slappa i sanden tilltalar mig helt enkelt mera.

Äntligen ska jag få se Salvador Dalís hem och museum och äntligen ska jag få experimentera med en Dianakamera, vilken ska inhandlas - today.

Jag tror det blir en bra resa. Vi hörs, om inte förr så någon gång efter midsommar!

Ni bara måste se den här videon!

Det här måste vara själva definitionen av hatkärlek.

Man blir liksom avundsjuk på killen och vill köra det där passet, samtidigt som man är jävligt glad för att det inte är en själv som lider.

Tysk viktstandard

Håller du måttet?

Ja men så att...

Newborn!

Borta bra men

... kajakklubben är bäst.

Skönt paddelpass imorse, frisk luft och ljumt regn. En mycket bra kontrast till nattklubbsröken i Berlin.

Känns som jag bara varit hemma och vänt den senaste tiden och inte fått någon som helst kontinuitet i träningen, och nu ska jag ju iväg igen.

Har svårt att landa och hinna med, känns som jag bara hattar fram och tillbaka, men det är ju lyxproblem förstås.

Hemma och vänder... Saknat jeepen...

Och lite äventyr i Spanien är nog aldrig fel. Först Barcelona, sedan Bandalona, sedan Pyreneerna...

Någon mer specifik plan än så finns inte, men om Gunde får som han vill blir det någon slags vandring med övernattning i refugios där man får ett tunt underlag som man rullar ut och typ sover på köksbordet. Toalett finns inte. Inte dusch heller. Och det är svinkallt i vattendragen där man kan bada.

Kan säkert vara underbart. Eller bara kallt och myggigt och rent jävligt. Återstår att se.

Refugio

Next stop: Pyreneerna

Bergsvandra och så.

Någon som har tips?

Berlin!

Nike Store, en orgie i löparskor och sneakers!

Schysstaste stället att hänga på i Berlin, något sånt här skulle vi har i Stockholm!

Gamla gränsen mellan väst och öst.

Jag och Mini Me...

Ute på Club Visionaire... det var schysst...

I like it but I don´t love it.

Utbudet är enormt och det känns som att allt är möjligt, men jag gillar verkligen inte mentaliteten, det är mycket som är alldeles för butter och surt för att jag ska gå igång på det.

Så... jag skulle inte vilja bo här, men en långweekend i Berlin är ett perfekt alternativ till Stockholm!

First we take Manhattan

Then we take Berlin.

Vad kunde vara mer passande i denna stund... leaving tomorrow...

Till alla er som tycker den här bloggen förvandlats till kvasifilosofisk smörja

Jag skyller allt på The Power of Now.

Det är namnet på en bok som jag läst lite fram och tillbaka, efter att blivit tipsad om den av en av kanske världens mest framgångsrika män.

Mitt möte med den här mannen var väldigt inspirerande, därför hade jag extremt höga förväntningar på boken. Jag tänkte att om jag läste den, så kunde jag kanske förstå hemligheten bakom hur han lyckas vara så givmild och energisk och cool och effektiv och levnadsglad?

Det blev jag inte.

Jag blev mest förvirrad.

Vilket jag tror märkts här på bloggen.

Det enda som hände när jag läste den där boken var att jag liksom gäspade lite och tänkte att "jaha, det där är väl inget nytt". Också orkade jag inte läsa vidare.

Mindfulness, att leva i nuet, att vara i den känsla som finns just här och nu och inte låta den här stunden gå en förbi eftersom man är fullt fokuserad på vad som hänt eller på vad som ska hända... helt enkelt att vara i känslorna istället för att vara i intellektet... och att inte kompensera sina brister med saker eller människor och hamna i beroende och tomhet... Självklart.

Men hur skulle mitt liv förändras av att läsa den där boken???

Till slut la jag helt enkelt boken och tankarna åt sidan.

Men en sak fanns kvar i mitt huvud - mannen som jag blev inspirerad av. Jag har tänkt på honom i alla möjliga situationer. När jag träffat nya människor - hur skulle han bemött dem? När jag jobbat - hur skulle han ha tacklat vissa situationer?

Och sakta men säkert så har något börjat hända.

Jag tror inte det handlar så mycket om att sitta ner och vara i nuet och njuta av det som finns och bla bla bla... jag tror mycket av det där är bullshit.

Det viktigaste är inte att gå runt som en grönsak och meditera och bara vara och försöka finna någon lycka i det.

Det viktigaste är att agera utifrån det man vill precis här och nu istället för att agera enligt gamla invanda mönster och låta sig begränsas av vad som kan hända i framtiden.

DET är The Power of Now.

Några exempel:

Hur många gånger har du velat säga något fint till en person men tänkt att så kan man ju inte säga och sist jag gjorde det så blev det inte besvarat och då blev det jobbigt och eftersom dåtiden var jobbig och ledde till något jobbigt i framtiden så tänker jag inte göra om det nu?

Hur många gånger har du skrivit ett sms men inte skickat det?

Tänkt ringa någon men inte ringt?

Velat boka en resa men inte gjort det?

Funderat på att börja med en ny sport men inte kommit till skott?

Sagt till en vän att den personen betyder väldigt mycket för dig?

Velat göra något men kompromissat för att andra velat annat?

Jag tror inte man ska censurera sig på det sättet. Det är att stänga av sig själv och begränsa det liv man fått och de förmågor och känslor man har och att skära ner på vad man har möjlighet att ta emot och vad man kan ge. Och gör man så lever man inte fullt ut och följer inte sitt hjärta och det är fan synd och skam mot livet självt.

Jag tänker inte leva så.

Att göra det man vill göra här och nu. Det är det jag tänker göra. Nu.

Det blev en ändring!

Jag åkte inte till gymmet.

Jag paddlade istället.

På väg för att lyfta lite vikter...

Men hoppade i den nya kajaken... hade inte min paddlarkeps med mig men jag hade ju en hatt...

Helt underbart på fjärden med stilla vatten och ljumt sommarregn...

På väg tillbaka... Nöjd och glad...

Ett ändrat beslut, men knappast någon bestående förändring.

Däremot stor lycka i det nu som var.

Humor

Varför denna ständiga önskan om förändring?

Är det en modern företeelse?

Och vad händer när fokuset ligger på framtiden?

Det är här och nu vi lever. Nu. Och nu. Och nu.

Och nu ska jag åka till gymmet.

Blod!

Jag älskar det!

Lördag kväll, The Freeze House, Superior Challenge III, sjukt bra fighters, sjukt bra matcher, sjukt bra arrangerat, blod, svett, knockouts och jag har knappt hunnit hämta mig.

En stor jävla testoinjektion som inte verkar gå över i första taget.

Love! Och a lot of respect till Musse Hasselvall.