"Du är som en maskin du Magda"

Hälften människa, hälften maskin.

Det är vad Gunde brukar säga när han ska beskriva mig, men de senaste månaderna har jag snarare känt mig som hälften människa, hälften zombie.

Jag har inte haft någon som helst lust att köra slut på mig nere i någon källarlokal med en hantel i varje näve. Jag har snarare velat strosa runt i nya städer och hänga på barer med vinglas i händerna.

Men något har definitivt vänt efter Spanien.

Laddar batterierna i Tossa de Mar, Costa Brava

Kraften har kommit tillbaka, jag vill inte längre gå ner och fjösträna när andan faller på. JAG VILL KÖRA SKITEN UR MIG.

Det är som om något har legat och puttrat sedan jag kom hem. Jag har tränat lite mer för varje dag och sakta men säkert har jag börjat känna mig som på den gamla goda tiden.

Och idag fick jag för första gången på över ett halvår tillbaka den där maskinkänslan:

- Vaknade imorse och ville genast ut och springa. Varmt som fan var det men vad gjorde det. Det var bara att pinna på och det var nästan skönare ju svettigare och jobbigare det blev.

- Jobba hela dagen sedan direkt till kajakklubben och ner i lådan och ut på fjärden.

- Upp ur kajaken och in på gymmet. Körde paddelmaskin tills jag svettades så mycket att jag inte såg något. Sedan över och slå på säcken och balansera på bollen och dra i kablar och lyfta vikter... Tills jag fick stoppa mig själv och gå hem.


Imorgon bitti är det dags igen.

The machine is back. (And it´s black.)