Världens bästa artikel i DN idag.
Tänk att äntligen se det i tryck. Något sansat om dieter. Något sant om dieter: äter du mindre än du gör av med så går du ner i vikt.
Ännu gladare blir man när man slår sig ner framför Nyhetsmorgon och får höra en kostrådgivare som säger att man inte ska plocka bort näringsgrupper, utan äta sådant som ger bra byggstenar till kroppen.
Det vill säga skippa sådant som ger mycket kalorier och lite näring (som socker och läsk) och ät sådant som ger mindre kalorier och mer näring (som potatis).
Det faktum som så ofta förvanskas till att man inte ska äta kolhydrater - överhuvudtaget.
Alla sådana extrema dieter leder enligt DN-artikeln, som bygger på världens största viktnedgångsstudie, till att man börjar gå upp i vikt igen på sikt. I snitt tappade de som dietat mellan 3-4 kilo och de som lyckades behålla den nya vikten längst var de som regelbundet fick professionell rådgivning.
Det är som jag alltid sagt. Hitta ett sätt att äta mindre än du gör av med. Enklast genom att röra på dig mer och minska på portionerna. Satsa på matvaror som mättar. Och för den som behöver gå ned mycket i vikt kräver detta allt som oftast en förändring av hela livsstilen - vilket börjar i huvudet, inte på tallriken.
Inlägg
21 kommentarer:
Vad skönt att det äntligen vände. Det var på tiden!
vad är det som vänt?
Tummen upp för det!
Det finns inga genvägar, när ska folk inse det?
Halkade in här lite av en slump.
Måste hålla med om det du skriver, och tycker du säger budskapet bra!! Det finns liksom inga genvägar i den där frågan...det första man måste göra är ju att bestämma sig och sedan ta det därifrån.
//Erica
Det är verkligen väldigt förvånande hur man kan få något så enkelt och självklart att bli så svårt! ;) Väl talat!
Ja, det var humor i morse när jag slog på TVn.
Tur att jag är smart och bara lyssnar på dig, Coach Magda!
såg de på nyhetsmorgon jag med. Äntligen! Något småironiskt är att världens har aldrig bantat/dietat så mycket som nu, världen har aldrig varit så fet som nu heller.
Måtte folk läsa och lyssna. Men det är ju inte vad de vill höra, tyvärr. De vill ju ha sina "gratiskalorier", och tro på "hormonell viktminskning" och liknande pseudovetenskapligt mumbojumbo.
erica: välkommen hit! kul du gillar innehållet! :-)
anna: det finns kvinnor. och det finns smarta kvinnor. du tillhör den senare kategorin ;-)
ann-sofie: ja men det borde ju liksom göra att det börjar ringa en klocka!!!
fredrika: mumbojumbo. kan man äta det? ;-)
Magda, har du läst studien? *nyfiken*
Nu var inga av dieterna som testades ens i närheten av lågkolhydratkost.
Så frågan är - varför skulle denna studie säga något om hur lågkolhydratkost fungerar, när det inte testades?
elin: bara sammanfattningen
andreas: helt sant, den slutsatsen drog jag av mina tio år som kostrådgivare. har inte haft ett enda fall där sådan kost fungerat långsiktigt, däremot på kort sikt t ex inför tävling så är den kanon.
Jag tänkte om du hade läst hur stort kaloriunderskott de hade. 4 kg på 2 år låter inte så mycket.
elin: jodå, den biten har jag läst om. det där är en klassiker. snittet enligt alla undersökningar är 3-5 kg, oavsett diet. det är den vikt som folk går ned - och lyckas hålla. vilket kan kännas tröstlöst när man har stor övervikt. problemet är att det inte går att hålla en diet hur länge som helst, går man på kaloriunderskott i låt säga 6 månader, och efter det börjar äta lite mer igen, så kommer kilona tillbaka. därför lyckas de personer bäst som hela tiden har kontakt med professionell rådgivning och som får hjälp och stöd under en lång tidsperiod. det är lite av det jag försöker säga med det hela - att inga dieter egentligen hjälper. det går inte att banta sig smal, det måste till en ny livsstil. och i vissa fall måste man få medicinsk hjälp.
Men hur ska man då kunna gå ner, låt säga, 20 kg? Man kommer ju då att behöva ligga på kaloriunderskott i mer än 6 månader. Och vad är egentligen skillnaden mellan "diet" och "ny livsstil", menar du? Kaloriunderskott som kaloriunderskott? Hur ska man annars tappa de där kilona?
Eller, vad är det jag missförstår?
elin: ja det är en oerhört svår fråga. majoriteten som försöker lyckas tyvärr inte gå ner 20 kilo, utan snittet är alltså 4 kilo. det är extremt jobbigt att ligga på kaloriunderskott i flera år, vilket kan krävas. få klarar detta. med diet menar jag att man kontrollerar sin kost dagligen. detta orkar extremt få människor göra i längden. med att ändra livsstil menar jag att man hittar ett sätt att äta som man kan hålla resten av livet. inte räkna kalorier och äta någon slags extremkost där man utesluter för mkt saker, utan helt enkelt lära sig äta bra mat - och mindre. sedan får man se över alla andra faktorer som kan spela in - hur mkt sover man, hur mycket rör man sig, har man lite muskler kan man lägga på sig lite mer för att öka förbränningen, hur stressad är man, röker man eller dricker, har man några psykiska besvärligheter som resulterar i att man tröstäter osv osv osv. hela bilden spelar in, inte bara det som ligger på tallriken.
Magda Gad,
så kul att lågkolhydratkost funkar bra kortsiktigt i din erfarenhet.
Angående långsiktighet så underlättar det säkert med uppmuntran. Själv känner jag till mängder med lyckade längre historier:
http://www.kostdoktorn.se/stora-skryttraden
Men allt som funkar är bra, behöver ju såklart inte vara samma lösning för alla.
För en långsiktig viktnedgång krävs väl en vilja som de flesta inte har? Börjar nästan tro att "lathet", om man får kalla det så, no pun intended, på nåt sätt är genetiskt, för det verkar mycket svårt för majoriteten av befolkningen att motivera sig längre än 1-2 månader. Se bara på gymfenomenet. Efter nyår är det fullt på gymmen i ca 1-1½ månad, sedan har 95% tröttnat och återgår till sin vanliga livsstil. Vore mycket intressant att se varför så få klarar att ändra sin livsstil permanent och så många går bet. Kanske behöver man konstant uppmuntran och professionell hjälp som Magda är inne på, men sen finns det ju trots allt personer som grejat de på egen hand.
/Kalle
riktigt bra artikell var det!
doc: jo klart lågkolhydratkost är bra kortsiktigt, speciellt om man behöver tappa vikt inför en invägning eftersom man genom att kapa kolisar kan tappa ett par kilo på väldigt kort tid - som man sedan äter upp för att bli stark igen på tävling. på en lite längre diet än så fungerar det ju också, kanske främst för att om man tar bort kolisar så tar man också bort mkt sug. svårt att äta lågkalorikost om man stoppar i sig bröd och sötsaker som triggar igång sug efter mera utan att mätta speciellt bra. men i det långa loppet säger min erfarenhet att det inte är någon speciell diet som är lyckosam utan bra och näringsrik mat som mättar på regelbundna tider. rutiner helt enkelt.
kalle: jag vet inget om lathetens genetik, däremot vet jag att tävlingsinstinkt är genetisk, dvs man kan slå fast motsatsen. människor med medfödd tävlingsinstinkt kan utsätta sig för alla möjliga jobbiga saker för att nå sina mål, vilket andra vanligtvis inte gör då de prioriterar andra saker i livet än att prestera och vara bäst. i såna lägen är det säkert svårt att själv pressa sig när man av hälsoskäl faktiskt måste fightas med något, och då är det bra att ha professionel hjälp.
Skicka en kommentar