Inget ont som inte för något gott med sig.
Jag avskyr egentligen sådana där klyschor. Fast just nu känner jag att den där passar rätt bra.
Att inte kunnat träna på snart tre veckor har ju onekligen inneburit en radikal förändring av hela min livsföring.
Ett stort minus är givetvis att jag inte kunnat göra det jag älskar, att springa och boxas och vara ute i naturen.
Men det finns en plussida också.
Jag har till exempel fått känna av hur det är att vara helt ledig, varenda kväll, och varenda helg. Att inte behöva skynda sig ifrån kontoret, och att komma hem från kontoret och behöva göra - ingenting. Det är rätt trevligt faktiskt.
Framförallt har det varit trevligt att kunna lägga mer energi och bli kreativ inom andra områden. Som att läsa och diskutera mer än vad jag brukar hinna och orka med, att vara intellektuell och vara mer social.
Men det som fascinerat mig mest är mitt matintag. Jag behöver ju knappt äta! Lägger jag upp en portion av den storlek som jag brukar äta, blir jag mätt av hälften. Och även fast jag tänker att jag kan väl äta lite till för att unna mig, så har jag helt enkelt ingen aptit, och då blir det ju inte heller gott. Och när jag väl blir hungrig blir jag liksom bara hungrig i magen, liksom sugen, men hela kroppen skriker inte efter mat var tredje timme, såsom den brukar göra.
Så om inte annat kanske jag kan tjäna lite pengar på den här sjukdomen och ge mig själv en present när jag blir frisk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
Känner för dig för att du inte kan träna, jag har äntligen tid och möjlighet för hur mycket träning som helst.
Är på ett sport universitet i kina.
Önskar bara att jag hade min svenska mat också!
Det är ju också ett sätt att se det på. Tid för tankar och intellektuella samtal - känner igen att det saknas - skulle vilja kombinera detta med en lååååång, långsam löprunda i naturen, det vore fantastiskt.
Känner du dig inte lite sorgsen?
cissi: nämen guuuuud va intressant, i kina! kan du inte berätta mera?!
mia: nej, faktiskt inte. jag känner mig glad för att jag har kunnat träna utan skador och sjukdomar i princip hela mitt liv och att jag har fått 20 träningsfria dagar nu har gjort att jag kunnat lägga tid på annat som också berikat mig.
Hej!
Läser din blogg då och då. Höstens löpning gjorde mig möjligen grön av avund, mest på grund av regelbundenheten och viljan att genomföra aktiviteten, men samtidigt kunde man inte annat än undra hur det skulle ta slut. Jag tror inte ens massajerna, även om de sprang mycket, sprang varje dag. Tolka nu inte detta som "där fick du", men en kropp behöver vila. Sen är det ju en annan fråga vad som är normalt, varierar ju högst avsevärt från person till person.
Det skall bi högst intressant hur du kommer att gå tillväga när du återgår till träning efter genomgången sjukdom.
Intressant är att du kan anpassa ditt matintag som du beskriver det. Mycket imponerande! Ganska få personer klarar av detta i praktiken.
/Thomas
thomas: jo. men nu råkar det vara så att jag kan räkna upp säkert 20 personer i min omgivning som har haft samma sjuka, och som inte tränat överhuvudtaget. jag är alltså inte sjuk-liggandes-i-feber-sängliggandes, det var jag bara i 2 dagar. nu är det bara envist kvarstående groll i form av nästäppa och lite halskli som inte helt vill ge med sig - vilket jag upplever att typ halva omgivningen har.
Du gör iaf inget halvdant. Antingen tränar du 93 dagar i sträck eller så tränar du INTE 20 dagar i sträck.
"The stuf champions are made of"??
andrej: vet du vad, där satte du pricken över i:et!!! det är PRECIS sån jag är. antingen gör jag det 100% eller inte alls - och då gör jag istället 100% inom nåt annat område.
Vad skönt att du känner så. Men det förstås... du körde ju 71 dagar i sträck utan vila -DET är grymt. Hela du är ju grym.
Hej Magda! Har saknat dig!! Har inte hunnit titta in har lika ofta sista tiden...och HELT missat de sista forfarliga veckorna!! Herregud, har gnaller jag over en liten forkylning!! Jag hoppas verkligen att du snart ar fullt frisk och pa benen igen fullt svettandes framfor den dar sacken! Och jag forstar vad du menar med ingen apptit, mitt problem ar att jag inte lyssnar pa signalerna och far magknip av all mat jag lassat in trots ingen aptit!
Önskar att jag kunde bli mät bara så där :( aja, hoppas att du kryar på dig iaf :)
Chica!
Vilken cool blogg du skapat, och vilken kropp, herre jösses, där ligger man i fet-lä, förutom vaderna då :)
jag har gått med i Badalonas roddklubb. Det är eg en tävlingsklubb men med lilla Greta och många andra aktiviteter hinner jag inte lägga tre kvällar på rodd så jag ror bara på söndagförmiddagar, det är kul! först var det hur jobbigt och tungt som helst men efter ngra gånger börjar jag få lite häng of it och nu känns det kul och nästan för lätt i den grupp jag är.
Om du kommer hit måste du med och ro!
Kram
Kicki
kicki!!!
fan va kul att se dig här :-) och ja du, dina vader, dom kan man ju se sig om efter i himlen, pust... ;-)
hörde av gunde att du börjar ro. låter skitkul! vi snackade förresten om att ta en långhelg i barca nu i vår. i så fall lär vi ju ses :-)
kramar!
Skicka en kommentar