Teoretikern har fattat, det är jag som ska styra!

Igår hade jag en aha-upplevelse på matchsparringen, och jag måste bara få ta detta tillfälle att berätta och säga tack!

När jag började boxas förstod jag inte alls hur jag skulle bete mig. När jag gick in för att slå, slutade det med att jag gick stryk. Jag gick rakt in i slagen - sedan stod jag kvar där.

Jag hade inte fattat hur man använder fötterna för att hålla distansen; steg in för att träffa, steg ut för att inte bli träffad; precis som i en dans där man måste vara nära varann men ändå ha ett spelrum. Därför började coach H hamra in i huvudet på mig att jag måste bli rörlig - flytta på dig, rör på fötterna, gå åt sidan, stå inte kvar där! - och till slut fastnade det.

Min nya grej blev att gå in i ringen, för att vid startsignal - box! - genast anpassa mig till motståndaren. Jag blev defensiv; dansade åt sidorna och försökte pricka in slag där det uppenbarade sig luckor.

Allt blev bättre, jag blev svårare att träffa, men ändå kändes allt fel. Jag blev överkörd och styrd av motståndare som var både svagare och i sämre kondition än vad jag är, och visst kan jag köpa när någon tar mig på erfarenhet och teknik, men något borde jag kunna kompensera med min fysik!

Frågan var hur? Frustrerat väntade jag på ett hemligt knep, något alla verkat fatta utom jag, men som vanligt var lösningen väldigt enkel.

Svaret var styrning. Och visst har vi övat på styrning. Jag har hört att man kan gå in och styra, jag har övat på det i skuggen - jobbat framåt, undvikit att backa - men jag har aldrig fattat vitsen med att använda mig av det.

Jag hade svårt att ta in praktiken, och sätta ihop den till en teori. För mig som i grunden är en teoretisk människa funkar det bättre om jag får teorin först och praktiken sen. Jag behöver veta: vad är meningen med den här övningen? när ska jag använda den? sedan kan jag utöva den.

Därför gick det där med styrningen inte in. Jag tänkte att det nog var bra att styra när jag skulle slå, sedan fick väl den andra styra när det var dags för mig att backa. I efterhand låter slutsatsen helt idiotisk, aldrig har jag väl sett någon dansa så? Ok styr lite du och sen kan jag styra lite och sen kan vi byta igen så blir allt rättvist och bra... så funkar det ju inte!

Och varför ska jag - som inte direkt är känd för att gå undan, anpassa mig och bli styrd - låta mig bli styrd i ringen? Varför ska jag ge plats åt motståndare trots att jag har styrkan att ta över? Självklart ska jag inte det, men jag hade inte förstått nyttan med att inte göra det.

Nyttan med att styra är att man kan bestämma var man placerar sig själv och sin motståndare. Man kan inte mitten av ringen, och trycka upp den andra mot repen. Därmed har man begränsat den andras handlingsutrymme, och maximerat sitt eget.

Efter att ha fattat detta i teorin var det dags att praktisera. Jag körde första matchsparringen mot blyga H, och hon satt som fastklistrad vid repen och var uppträngd i hörnen i alla tre ronderna! Faktum är att jag aldrig haft en lika stressad människa framför mig i ringen. I sista rondvilan bad till och med min sekond mig om att backa lite och låta henne få slå... Tanken på att backa var inte alls lockande, och jag ville genast testa detta mot någon större.

Så när tatuerade M klev in i lokalen tjatade jag omedelbart till mig ännu en sparring. Tatuerade M är längre än mig, väger mer och är hjälptränare på klubben. Skulle det bära eller brista? Och oj vad det bar! Jag hade även honom mot repen i alla tre ronder! Visst fick jag in färre slag, men jag hade honom där jag ville - det var jag som styrde, och det var han som hade stress i sina ögon! Efteråt var jag enormt lättad och kände mig busig, liksom lite beware: Magda är på hugget och hon har fattat hur hon ska använda sina muskler!

Och till alla er som hjälper mig; som instruerar, peppar och tror på mig; vill jag bara säga puss och kram och stort tack för att ni finns! Ni anar inte hur lycklig ni gör mig!