Det sköna med mina morgonpass med järngänget är att alla har en positiv inställning. Ingen gnäller. Ingen säger nej. Det är med andra ord fritt fram att kötta på.Igår blev det ett extra roligt pass, då ettriga C och björnen J utmanade mig med en ny övning: stå på knä och sparras på balansboll.
Övningen var riktigt svår och riktigt kul. Den triggade verkligen igång mig att fortsätta träna på nya saker. Varför inte på en gång?
Klart vi skulle göra det på en gång! Jag uppviglade helt enkelt till en hardcore vuxenversion av skoltidens "Roliga timmen". Den kom att bestå av följande aktiviteter:
- Stå på knä och brottas på balansboll
- Stå på knä och skuggboxas på balansboll
- Stå upp raklång på balansboll (jo, det gick!)
- Försök till knäböj på balansboll (jag klarade nästan en)
- Armhävningar på balansboll
- Situps på balansboll
- Plankan på balansboll (benen på bänk, underarmarna på boll)
- Raka kast med medicinboll mot vägg
- Uppercut-kast med medicinboll mot vägg
- Armhävningar på medicinboll i två varianter
- Enarms frivändningar med hantel
- Viktad planka
- Hjula
- Stå på händer
- Den roliga armhävnings- och chinsövningen från häromdagen
- Den värsta mag-rygg- och axelövningen som världen skådat, beskriven i samma länk som ovan
Nedvarvning och stretch glömde vi visst bort, men jag tycker att det hela spårade ur på ett bra sätt, för faktum är att det är när man spårar ur som man förbättras. Tränar man på samma saker varje pass vidareutvecklas man inte, då underhåller man bara. För att bli bättre måste man anta nya utmaningar i form av nya övningar eller ökad belastning, och då är en urspårning från det invanda ett steg i rätt riktning!
Inlägg
10 kommentarer:
Din blogg är helt galen och därför jättekul att läsa. Tack för all träningsinspiration! :-)
//Anne
Hej Anne! Kul att du gillar bloggen, det är jätteroligt att höra att du blir inspirerad!
hur är det möjligt. Sitta, en mera stå på bollen och sparras???
det undrade jag oxå innan jag hade provat, men det gick! Vilket påminner mig om:
Impossible is just a big word thrown around by small men who find it easier to live in the world they’ve been given than to explore the power they have to change it. Impossible is not a fact. It’s an opinion. Impossible is not a declaration. It’s a dare. Impossible is potential. Impossible is temporary.
Impossible is, Nothing.
det var vackert, nog det vackraste sen, karin boye grejen
aha... det var du. kul du är tillbaka :-)
Övningen på bilden såg inte nådig ut :)
Ha en bra dag!
j: välkommen hit! och ja, haha, den var STÖRT jobbig!
Det ser galet jobbigt och kul ut!!
susanna, det var det! :-)
Skicka en kommentar