tisdag, juni 10, 2008

Saker jag hade gjort om jag hade varit man

Idag har det varit ett ovanligt stort strömavbrott i Stockholm, som ledde till en oväntat rolig diskussion.

När strömmen gick i förmiddags och allt på kontoret slutade fungera, slutade det med att jag sökte upp lite social kontakt och hamnade i en diskussion, som av någon anledning började med att handla om namn.

Vilka namn skulle vi ha valt om vi hade fått bestämma själva? Moa? Tintomara? Adela? Svårt, jag gillar Magda. Och vilka namn skulle vi döpa våra eventuella barn till? Vi var överens om att Kevin är fint, men att det är ett tidstypiskt svenskt förorts white trash namn, liksom Denise. Vi var också överens om att det vore lite cool att ta tillbaka de namn som var populära förr, som Ingeborg, eller Gun-Britt. Själv kom jag mest på killnamn, som Fabian och Vincent, namn som känns lite unika, och som det samtidigt är lite tyngd i.

Men vad hade vi själva hetat om vi hade tillhört det andra könet? Det gick upp för mig att jag hade kunnat heta samma som en svensk artist, men vad hade jag valt om jag hade varit man och fått välja på riktigt? Magnus påminner om Magda, men är alldeles för vanligt. Maximilian? Zlatan? Ali?

Vart diskussionen tog vägen sen är given: hur hade våra liv sett ut som kvinnor respektive män? Ytliga R var helt övertygad om att han hade varit en kort och tjock förortskvinna, som haft 3 barn (som hetat Kevin, Pamela och Denise) med 5 män. Han hade varit en kvinna som hade testat alla bantningskurer, handlat prylar från TV-shop, legat i soffan och gråtit till dokusåpor, hängt på lokala puben, druckit rödtjut och trippat runt på slitna högklackade skor av pumpmodell.

Själv har jag svårt att se att jag skulle vara någon annan än den jag är, det vill säga en tung träningsnarkoman med stort driv som är lite anarkistiskt galen och utåtriktad, men samtidigt lite präktigt ordningssam och inne i sig själv - men jag hade helt klart dragit fördelar av att vara man.

Många brukar landa i ett visst spår när det gäller just den här frågan, men jag tycker inte att just det är speciellt intressant. Dels har jag en teori om att en människas klimax skiljer sig mer från person till person, än från kvinna till man. Dels finns det moderna hjälpmedel idag som gör det möjligt att utforska det mesta, såtillvida man inte har en begränsad fantasi som sätter stopp.

Nej det jag skulle vilja göra och dra fördel av som man är helt andra grejer än sex. Något av det första jag skulle göra är att ge mig ut och springa i enbart pulsband och shorts. Det är en syn som jag tycker ser fantastiskt skön ut.

Sedan skulle jag bygga upp min kropp så att jag blev betydligt starkare och snabbare än vad jag är idag. Jag skulle ha mer muskler, mindre fett och bättre syreupptag.

Jag skulle fullkomligt döda i chins och i dips, och jag skulle göra massa coola varianter av The Human Flag. Jag skulle troligen stila och ragga brudar till höger och vänster, och eftersom det inte skulle vara jag som skulle behöva ta avbrott från karriär och träning för att föda barn, hade jag säkert haft flera stycken. Högst troligt med olika kvinnor, eftersom de ständigt skulle konkurrera med nya utmaningar och frestande val.

Kanske hade jag även uppfyllt min dröm och blivit boxningsproffs, och blivit som en blandning mellan en argumenterande medborgarrättkämpe som Muahammad Ali, och en bad mother fucking ass som Mike Tyson.

Och vem vet, den där mannen som hade varit jag hade kanske gjort något så urbota dumt som att göra en reklam för en sådan där muskelsammandragande träningsapparat. Ni vet en sån där som man sätter på magen och som påstås ge ett sixpack och som säljs på TV-Shop.

Helt enkelt en apparat som den kvinnliga varianten av ytliga R garanterat hade köpt. Sen när strömmen hade gått och ytliga R-kvinnan hade kastat magapparaten i soptunnan och dragit ner till puben, hade muskel M-mannen gått över samma gata för att göra en human flag i närmsta elstolpe - och därmed hade våra vägar korsats även i detta liv.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Svar: Du matchen är verkligen rena sömnpillret..och när jag inte är så himla intresserad så känner jag mig otroligt rastlös enbart ;P haha.

Karin sa...

Vilket roligt samtalsämne ni hittade :-) Kanske tur att det blir strömavbrott ibland så kreativa tankar och spekulationer kan ventileras lite.

Magda Gad sa...

wysteriia: jag stängde av... och har sällan sovit så gott som inatt, ha ha

karin: oväntade avbrott är spännande!

gullfot sa...

Enligt min mor så hade jag hetat Sebastian. Sebastian hade antagligen haft en förvirrad ungdomsperiod som glamourbög, för att sedan dra till Frankrike och starta parkourrörelsen. Han hade haft småmulliga kvinnor av den där glada och söta sorten som ser ut lite grand som råttor, och han hade snabbt avancerat till förman på den verkstad han tog jobb som mekaniker, för att så småningom sin klass trogen plugga till civilingenjör. Möjligtvis att han hade haft någon unge på stan, men det där med familj hade nog inte varit aktuellt förrän i femtioårsåldern.

Magda Gad sa...

fredrika: alltså sebastian, det är ju jättefint! skulle lätt kunna heta sebastian, eller döpa en son till sebastian. seb! sjukt fint!

låter som käre seb hade fått ett kreativt, utlevande och härligt liv. ingen ultralöpare dock ;-) så hur hade seb och jag fått kontakt? hade ju inte varit via en träningsblogg...

vänta nu vet jag, jag hade lämnat in min jeep på hans verkstad, och sen hade vi blivit polare och diskuterat livet över mängder av starkt kaffe!

gullfot sa...

Nja vi hade nog träffats på Kungsgatan en sommarnatt och kaxat med att göra human flags utanför det där lyxkebabhaket.

Nej, lustigt nog tror jag inte han hade varit löpare. Han hade saknat den rätta svärtan, liksom.

Magda Gad sa...

Ahhh... du tror han hade grejat human flags? Fan då hade jag ju följt med honom hem direkt, löpare eller inte!!!

gullfot sa...

Glöm inte att Sebastian uppfann parkour!

Magda Gad sa...

Ohh my Gaaaad. Förlåt min okunnighet... och du denna Sebastian, det är inte så att han möjligtvis går att trolla fram??? ;D

Felicitas sa...

Bisarrt roligt inlägg! :D

Och om jag hade varit man hade jag för övrigt hetat Jens (det säger iaf mamma).