Och den här gången var det mycket värre än sist.
Jag orkar inte ens ge mig på att beskriva det 115 minuter långa helvetet. Jag vet inte om jag skulle klara av det om jag försökte. Faktum är att jag mår illa bara jag tänker på det.
Men en sak kan jag säga och det är att coach H drog på sig en säckhandske på slutet och hotade oss med stryk om vi inte fullföljde. Och det var inget tomt hot. Två stycken fick varsin råsop i magen. SJälv hade jag önskat att jag hade fått en. Stryk hade varit skönare än att fortsätta med fysen.
Jag greppar knappt hur jag tog mig hem. Och glöm att jag orkar duscha. Skulle inte palla stå upp så länge som det krävs för att spola av svetten. Det blir till att lägga sig i fosterställning. Kanske gråta en skvätt. Fundera på om man kan dö av mjölksyra. Kan man det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
"Kan man det?" Inte du! Du är gryyym!!
Håller med, inte du - du är stenhård! Och mjölksyra ger starka ben, för det har jag sett i reklamen ;-)
Fosterställning är sista tryggheten!
Har jag berättat om mitt förra Lidingölopp? Den jag sprang med en inflamerad vänstervad och hade prickar för ögonen sista 5K? Bläddra lite på bloggen så hittar du den kring september 2007.
Fosterställning rular!
Löpare kan ju nörda ner sej riktigt ordentligt angående vilket som är den bästa typen av vila när man kör intervaller; stå-, gå- eller joggvila. Själv plussade jag på 20m/rep på mina 4x4minuters roddmaskinintervaller (till 1140m/4min). Då är detsådan syra att det är fosterställningsvila som gäller (iaf efter sista, och delvis efter 3:an också).
jag hade med all säkerhet dött när mjölksyran nått hjärtmuskeln. Rasat ihop (i ett väldigt oestetiskt försök till fosterställning)och gett upp. Men du är min idol- den enda som står pall för the fysträning from hell.
berglund: verkar som att jag överlevde, för den här gången :-)
anne: hehe, starka ben, det har jag redan ;-) men kanske härdade det pannbenet.
n´batha: fosterställning intogs hela natten. läste om ditt lopp. fan vilken vilja du har, gryyym!
mr dagis: fosterställning is da shit! kul med en jämlike! välkommen till bloggen förresten :-)
ruth: låt mig säga så här - det var gränsfall. för att jag överlevde. och jag tror det har satt djupa spår.
Helt rätt. Träning är inte att träna, träning är KRIG.
// Per
Påminner om den gamla goda tiden då man tränade karate och Sensei sopade till de som började krokna med en Kendokäpp tvärs över baksidan av låren. Härligt!
per: krig var rätta ordet!
benet: jag brukar tycka att det är underbart men nu var det faktiskt mest jävligt :-) men härligt att man överlevde!
Well, metabol acidos är inte särskilt nyttigt. Men kroppen är bra på att parera, vi har värsta buffertsystemet. =)
Skicka en kommentar