Nyttan av ett skitpass

Jag hade ett skitpass igår. Hade ingen lust att skriva om det. Men det kan vara bra att analysera även dåliga pass, för att dra en lärdom - och kunna minnas dem som bra.

Det första som blev fel var mina rutiner. Jag har inte de där rutinerna för att jag inte kan fungera i kaos. Tvärtom, jag har många gånger levt i kaos. Jag har tvingats anpassa mig till nya situationer, miljöer, människor. Jag har tvingats leverera under press. Jag har tvingats verka i otrygga situationer - just därför har jag lärt mig hur man bringar ordning ur kaos.

Att träna två 90-minuterspass om dagen, med en åttatimmars arbetsdag där emellan, skulle lätt kunna innebära någon form av kaos; slarv med maten, dålig återhämtning, sömnbrist, dåligt fokus på jobbet, försumning av socialt liv; fenomen som drabbat mig ofta, men som går att hålla i schack, med hjälp av planering - och rutiner.

En rutin är att jag alltid lämnar kontoret 1 timme före kvällsträningen. Då hinner jag hem, äta, byta om, ta en powernap; en nödvändig omladdning efter 10 timmars hålligång; och med den uppladdningen vet jag att jag håller hela kvällspasset.

Igår blev träningstiden ändrad under eftermiddagen, vilket ledde till att jag varken hann äta eller vila, och det första jag får veta när jag kommer till klubben är att jag ser trött ut. Negativ energi nummer ett. Sedan visar det sig att många är sena, och träningen kan inte börja förrän ordinarie tid i alla fall. Negativ energi nummer två.

Trots det var jag fortfarande på bra humör. Jag såg fram emot matchsparringen. Jag var helt ok med att den blev utomhus. Jag tyckte det skulle bli kul att prova något nytt. Jag fokuserade på uppgiften. Ville göra den bra.

Sedan kom det andra felet. Det visade sig att coacherna ska agera domare, och att vi boxare får klara oss själva. Jag får möta vinnarskallen V, men jag oroar mig inte, jag tror att jag har en plan för hur jag ska ta henne. Jag går in, jag kör, jag känner att jag får in flest träffar, och eftersom jag inte har någon som säger åt mig att göra något annat fortsätter jag i samma stil. Det är först när matchen är över och V:s hand höjs i luften som jag inser att jag borde gett mer. Men vad? Det har jag ingen aning om. Negativ energi nummer tre.

Därefter kommer det tredje felet. På grund av logistiskt strul drar det ut på tiden och vi hinner varken köra skugg eller säck eller fys eller löpning - 2 timmars träning resulterar i 6 minuters fysisk aktivitet; resten är väntan och vila. Negativ energi nummer fyra.

Idag har de där negativa energierna legat kvar hos mig. Liksom gnagt. Och det ska man inte tolerera. Gnageri måste bekämpas, och som tur var fick jag hjälp med det: coach H ringde och föreslog att vi skulle köra plattor efter jobbet - yes! - platträning är nämligen det bästa som finns.

Jag fick en bra och lärorik timme där jag lärde mig mycket och hade ett skönt coachsnack som tog livet av de negativa energierna. Nu har jag vänt dem till positiva: Jag var trött, men gjorde det jag skulle ändå, och det är en seger! Jag hamnade i en ny situation som jag tvingades lösa, och enligt coach gjorde jag det på rätt sätt! Jag tänkte bra, jag hade inte fel känsla, jag fick in flest slag. Däremot fick jag inte in flest tydliga slag; därför gav han matchen till V.

Idag övade vi på just tydliga slag, vilket med gårdagen i ryggen gav extra mening till dagens träning. Ett dåligt pass skapade förutsättningar för ett optimalt pass. En negativ upplevelse blev en stärkande händelse. Ett misslyckande förvandlades till en möjlighet. Nyttan med ett skitpass blev helt enkelt att jag kunde göra om - och göra rätt.