Det finns människor som följer andra, som följer normer och upptrampade spår, sedan finns det...
Some people who listen to themselves, rather than listen to what other people say.
These people don´t come along very often, but when they do,
they remind us that once you set up on a path,
even though critics may doubt you, it is ok to believe,
there is NO Can´t, Won´t, or Impossible.
They remind us, that it´s ok to believe.
Impossible is just a small word thrown by small men,
who find it easier to live in the world they´ve been given,
than to explore the power they have to change it.
Impossible is not a fact. It´s an opinion.
Impossible is not a declaration. It´s a dare.
Impossible is potential.
Impossible is temporary.
Impossible is, Nothing.
... Muhammad Ali, mannen som lyssnade på sig själv, följde sitt hjärta och trampade upp sin egen stig.
Inlägg
4 kommentarer:
Mohammed Ali var speciell, men i mitt tycke inget i jämförelse med Mike Tyson.
Nog för att Ali fick slåss mot mycket, men han fick inte gå emot sig själv på samma sätt som Mike fick.
// Per
Tjena Per och välkommen till min blogg! Tyson e oxå jättespeciell, så klart, precis som de flesta som tagit sig till den nivån.
Men det som fascinerar mig med just Ali är hans starka ståndpunkt att göra allt på sitt sätt.
Allt från att ta ett annat namn, våga gå emot normer o traditioner, bekämpa orättvisor, vägra inrätta sig, gå emot den rådande lagen och politiken; på ett sätt som var före sin tid.
Den där envisa och egna attityden i kombination med hans grymma sätt att med tal fängsla människor och argumentera - DET tycker jag, som idrottare och journalist, är otroligt inspirerande!
Kanske är det på något sätt så att Ali stod för den ljusa sidan inom boxning.
I ringen var han snabbare och mer teknisk än någon. Han ville verkligen boxas.
Utanför ringen var han en politisk ledare, något av en medborgarrättskämpte och annars ganska "moderna värderingar".
Tyson därimot, den mörka sidan, en mördarmaskin. Trassligt liv från dag ett till idag. Gillar knappt att boxas, gick på knockouts direkt och slutade knappt då. Slog för att skada.
Blev lurad av alla, från Don King, till sin fru till de flesta av sina vänner, vilket bara gjorde honom argare och en värre boxare och människa.
Knappast en politisk ledare, eller förmedlare av moderna värderingar.
Vem man gillar mest i slutändan beror nog på hur man ser på sporten. Fast å andra sidan behöver man ju inte så på dessa två herrar som jag gör.
mvh Per
Hej igen Per!
Vilken bra analys, det är precis så jag tänker på dessa herrar!
Ali som en boxande levnadskonstnär som tog för sig av livet, levde passionerat från hjärtat och gjorde det han trodde på.
Tyson som en boxande ångvält som gick in i ringen för att vräka ur sig hat snarare än kärlek, som hade svårt att hitta en stabil väg i livet.
Och visst visar båda på extrema delar av sporten! Som boxningens ying och yang...
Skicka en kommentar