Ett minne: 2002, på havet någonstans mellan Thailand och Burma. En dykbåt, ett gäng ryska dykare. Jag är dykledare. Det är kaos.
Veckan börjar med ryska korvar. Fortsätter med höga klackar. En peruk. Improviserad poledance. Och groteska mängder vodka. Situationen håller på att glida mig ur händerna och jag inser att jag måste sätta upp en regel: efter första glaset vodka - ingen mer dykning.
Nästa dag. Vi är i mitten av vår liveaboardresa. Klockan är två. Jag ser en man breddfylla ett stort dricksglas med ovan nämnda dryck. Upprörd börjar jag predika regeln om dykförbud. På grund av språkförbristningar tar det ett tag innan han förstår vad jag menar. När han äntligen fattar skiner han upp som en sol och sveper hela glaset. Därefter ljuder han nöjt, dunkar näven i bordet och slår fast: "Diving project finished! Drinking project started!"
Jag kände mig som den där ryssen imorse; hade fått nog, det var dags att byta spår. Totalt överdoserad av arbete. Trött. Sliten. Ville egentligen bara gå och lägga mig. Det var helt enkelt hög tid att svepa i sig en stor dos JFT - Just Fucking Train.
Kroppen skrek efter vila, men om det är någonting jag har lärt mig är det att man aldrig ska lyssna på kroppen. Du läste rätt: Lyssna. Aldrig. På. Kroppen. Jag ignorerade därför mina kroppsliga klagomål och gjorde upp en åtgärdsplan; Steg 1: Lista på grotesk mängd träning. Steg 2: Utför.
Och nu - efter 60 minuters paddling, 90 minuters boxning, 18 minuters helveteslöpning och 30 minuters gymträning - vet jag att min kropp hade fel och att mitt psyke hade rätt. Jag är pigg, jag känner mig stark. Jag satte till och med rekord på löpningen. Den ska jag berätta om senare. Nu ska jag drämma näven i bordet och slå fast: "Hell project finished! Training project started!"
Inlägg
11 kommentarer:
haha, du kan då konsten att berätta en historia! Underbar läsning. JFT, I like!
Instämmer med föregående talare.
Sprang du 18 minuter i backe månne?
fredrika & n´batha:
kul ni gillart! :-)
backe. kullersten. trappor. allsköns helvete. den som väntar på nåt...... ;-)
Härlig inställning, JFT - the way to go!! Så inspirerande läsning :-)
(Fast; ibland ska man faktiskt lyssna på kroppen. När det gör ont, på riktigt. Latmasken ska man ignorera och köra över...)
karin: :-) du som springer in my hood! visst är det härligt, blev glad när jag såg bilderna.
och jag tror så här:
det som är mätbart ska man ta hänsyn till. som uppenbara skador. vilopuls. febertermometern.
i övrigt: no excuses accepted. kroppen vill så konstiga saker, vad skulle man göra om man skulle lyssna på den? ;-)
Ah, du är ju så jäkla cool! :D
Det där var verkligen till att hårdköra. Way to go tjejen!
felicitas & mackan:
:-D *tjohooooooo*
Hehe ... såg din lilla presentationsruta och undrar lite om vi är släkt?! Jag är oxå pt, diet coach - och journalist. Och så ääälskar jag att dyka. Och träna så hårt att jag nästan kräks och får blodsmak i munnen. =)
Jäklar vilken grym blogg. Hit kommer jag återvända. Vilken inspiration du gett mig på bara den korta stunden jag läst din blogg. :)
sporty spice: :-)))
jag säger bara - wow! fantastiskt vilket kul sammanträffande, låt oss starta en APDJT-klubb: anonyma pt-diet-journalist-träningsnördar!
carro: hej och välkommen hit, blir jätteglad för dina värmande ord! kul att kunna inspirera, du är hjärtligt välkommen tillbaka :-)
Skicka en kommentar