Jag minns djupet. Men var är armarna? Och axlarna?
Det känns som igår. Båten ankrar, dieselångorna lägger sig, solen värmer, vågorna kluckar mot skrovet. Kompressorn pyser, våtdräkten luktar fuktig neopren. Högerhandens lov mot regulatorn och fingrarna mot masken. Sedan: klivet i. Blött, salt, svalkande. Och djupet som väntar.
Jag behöver inga bilder för att minnas valhajen på Similan, delfinerna på Azorerna, leopardhajarna utanför Phi Phi, kramsjuka muränan Ed eller abstinenta pooldyk.
Men jag behöver bilder för att minnas mig själv. Jag ser mig i badrumsspegeln varje morgon, jag ser mig i helfigursspeglarna i träningslokalen, och jag tänker: det är så här jag ser ut och så här jag har sett ut så länge jag kan minnas.
Mitt minne är tydligt extremt selektivt. Det är lite skrämmande. Vad mer har jag glömt?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar