"Jag kan inte få en biceps"

Lift. Eat. Rest. Repeat.

För ett tag sen när jag gick förbi gymmet mötte jag en tjej som just hade provat ett boxpass. Hon förfasades över den, som hon sa, militanta instruktören, som tvingat henne att göra alldeles för många armhävningar. Hennes spagettiarmar tålde inte det, påstod hon.

När jag försiktigt påpekade att armhävningar är ett bra botemedel mot spaggetiarmar hävdade hon bestämt att så inte var fallet. Det var tvärtom onödigt plågeri, då hon menade att: "Jag kan inte få en biceps".

Det finns många myter om gymträning. De två vanligaste är:

• Jag kan inte bli grov, det spelar ingen roll hur mycket jag lyfter.

• Jag vill absolut inte styrketräna, för då kommer jag se ut som en bodybuilder.

Jag började träna på gym när jag var 16. Det är 16 år sen nu. I början gick jag mest runt och fascinerades av alla vikter och stänger och maskiner. Sen kom jag in i allt det där; tonfisk, ris, proteindrinkar. Antal set och rep och koncentriskt och excentriskt. Och håll emot på vägen ner och explodera på vägen upp.

De första 10 åren hände det inte så mycket. Jag såg vältränad ut men jag var absolut inte muskulös. Men sedan bestämde jag mig, som vanligt, för att göra det ordentligt. Om jag lyfte en vikt och det gjorde ont så valde jag en tyngre nästa gång. Om det kändes som en omöjlighet att göra en rep till så tvingade jag mig själv att göra två. Jag åt långsamma kolhydrater före träningen och snabba direkt efter. Jag sov bra på nätterna och när jag vaknade gick jag morgonpromenader. Och det började ge resultat, så jag fortsatte.

Så en dag satt dom där - armarna, axlarna, kycklingbenen - och de hade inte poppat fram på grund av några knep eller specialtrix. Det hela var tvärtom väldigt enkelt:

1. Lyft
2. Upprepa
   

Och det gäller alla. Ingen får stora muskler genom att förflytta några vikter och dra i lite kabelmaskiner ett par gånger i veckan. Men alla får muskler genom hårt och kontinuerligt arbete.

Lift. Eat. Rest. Repeat.