"Du gillar visst deadlines"

Vad vore ett lopp utan ett mål?

Visst är det skönt att vakna på morgonen och kunna ta dagen som den kommer. Åka till kontoret utan krav på att prestera. Gå till träningen utan att behöva briljera. Ge sig ut på stan och bara flanera. Men hur vore ett liv där man aldrig behöver leverera?

För mig vore ett sånt liv som att springa ett lopp som saknade mål. Som att springa ett lopp där det inte spelade någon roll var jag började eller slutade. Där det inte spelade någon roll om jag sprang, gick eller stod stilla. Där det inte gjorde någon skillnad om jag gav allt eller gav upp. Hur skulle jag överhuvudtaget kunna motivera mig att delta i ett sådant lopp?

Ett sådant lopp skulle vara som ett liv där man vaknar och vet att man lika gärna kan somna om. Som ett liv där det inte finns någon som förväntar sig något eller efterfrågar dina tjänster. Som ett liv där det inte finns någon som gör upp målsättningar eller ställer krav, där ingen noterar varken framsteg eller bakslag.

I mitt liv finns det en någon och den någon är jag. Jag vaknar med en plan och somnar med en utvärdering, jag analyserar och omvärderar, och när jag äntligen springer i mål finner jag min motivation och min mening. Men det är inte bara då - det är minst lika mycket på vägen dit. Det är när stressen driver på, när klockan tickar, när nedräkningen har börjat och allting flyter på - det är då jag finner glädje och lycka. Så visst hade min fd kollega rätt när han avbröt min klagolåt och hävdade: "Du gillar visst deadlines." Jag älskar deadlines och nu ska jag göra mer kaffe - målet hägrar!