En träningsnörd lär inte bli botad i Wien

Perfekta förutsättningar för hämningslöst drogmissbruk.

Mitt första intryck av Wien är att staden är som gjord för att springa i. Trottoarerna är breda, det finns gott om parker insprängda och jag har noterat att här finns en ansenlig mängd människor som knarkar löpning. Den konkurrerande drogen verkar vara cykling. Redan på flygplatsen iakttog jag två figurer som stod vid bagagebandet iklädda baggypants och löst sittande t-shirts. Jag misstänkte direkt att det under det överflödiga tyget gömdes lutherskt späkta kroppar - en tes som sedermera bevisades när deras bagage anlände: två Merida-väskor á 2*1,5 meter innehållandes drogverktyg i form av racingcyklar samt ett flertal mindre väskor märkta med Maxim-loggan (etablerad hälare som skor sig på att tillhandahålla gel och andra snabba kickar till beroende).

Mitt första intryck av min svit, som jag nu förfogar ensam eftersom Moneypenny fick förhinder, är att den erbjuder allt en träningsnörd kan önska sig - och mer. Här finns utmärkta återhämtningsmöjligheter; sviten är placerad på markplan i en enskild flygel och balkongdörren leder ut till en innergård som är min egen. Det är tyst, min säng är skön och det finns badkar. Det finns gott om yta som inbjuder till spontanstretch. Det finns frukt, det finns dryck (även koffeinhaltig) och det finns godnattchoklad med morgondagens väderleksrapport textad på! Frukostbuffén är gedigen och serveras ute på pation, och som om ovanstående inte var nog erbjuds även utmärkta träningsmöjligheter - hotellets gym ligger 30 sekunder från min dörr.

Jag kommer inte ens försöka stå emot.