
Här är tjejen som är skyldig till blåtirorna: Miss Crazy Swimmer Laurén som ska bli proffsboxare.
Minns ni henne? Simmerskan som var kompis med Therese Alshammar, men vars bassängkarriär fick ett abrupt slut när hon blev dömd för doping- och vapenbrott?
Hon fick i alla fall sitta bakom galler ett tag, men när hon kom ut bestämde hon sig för att bli proffsboxare. Efter 14 matcher i amatörboxningen (med 12 vinster) har hon nu blivit beviljad proffslicens. Mer om det finns att läsa här, där det även finns en liten film från ett av hennes träningspass.
I väntan på proffsdebut matchar hon inte längre amatör, men sparrar gör hon, och det rejält. Medan vi vanliga dödliga kör 3-4 ronder, kör Mikaela 8 ronder.
I går kväll kom hon till oss och vi var tre tjejer som fick turas om att möta henne. När det var min tur kändes det helt ok, inte alls speciellt nervöst. Jag visste att det skulle bli tufft och att jag bara hade ett val - att göra mitt bästa. Det borde inte bli några överraskningar, och det blev det inte heller.
Mikaela är hård och tuff, och förutom sin teknik och styrka har hon en psykblick som gör att hon ser smått galen ut, som om hon vill döda en. Dessutom kör hon på med den här proffsboxningsstilen, där man satsar på få slag istället för att dundra på med serier, och verkligen tar fäste med fötterna och slår igenom slagen istället för att gå in-ut och satsa på snabbhet och explosivitet.
Att möta någon som kör på det här sättet är lite förlamande. Jag är inte van att möta någon som kör pro style och det var minst sagt svårt att slappna av. Hon fick in några smällar som sjöng rejält i skallen, men jag höll mig på benen och gjorde mitt bästa. Och det gick ok. Lite stryk svider. Men man dör inte. Dessutom slog hon inte inte lika hårt som Slagskeppet från Rinkeby.
Och det är ju det som är så underbart med tuffa sparringar. De gör att man växer. Har man en gång mött någon som slagit skiten ur en - då känns det inte lika farligt när man möter någon som försöker göra det igen.
Hennes verk:
Det blev ju bara en liten prick på ena ögat...

14 kommentarer:
Snygga ögonbryn du har!
*avis*
tänkte precis detsamma!
Mikaela har verkligen inte "vara-snäll-i-ringen-blick". Tufft att stå emot och fixa till lite juste make.
Eftersom jag är begåvad med ett huvud gjort av porslin och får en hjärnskakning, eller nåt som liknar det, av i princip alla lite hårdare träffar i huvudet så undrar jag hur du känner dig dagen efter en sån där sparring?
Vet inte om det var fullkontakt men även om det bara var 70-80% så skulle jag nog haft ont i huvudet och varit lite trött och puckad ett par dagar efteråt.
Vilket även har den tråkiga följden att det är i princip slutsparrat för mig, tänker inte riskera nåt.
lilla d och mia: jaså har jag? det visste jag inte. då tackar jag för komplimangen och bockar!
pelle: det var fullkontakt. och det är klart det känns, fast jag verkar inte ha porslinsskalle, blir väldigt sällan yr och har aldrig gått i backen. men när det sjunger i skallen efter några riktiga råsopar så ryker det säkerligen hjärnceller. speciellt när det kommer från en tjej som väger lite mera. men ryker hjärna gör det ju å andra sidan när man dricker alkohol också (vilket jag inte gör).
och hur jag mår så här dagen efter? jo tack, allmäntillståndet är gott tycker jag. har just kört ett långt träningspass, med lite lätt sparring, och hade bra energi. jag brukar mest bli stel i nacken, får lite "whiplash"-känsla av hårda hookar... ibland blir man lite seg i skallen också, men huvudvärk har jag aldrig fått.
apropå dina ögonbryn... idag intervjuade jag en kvinna som hade precis likadana bryn som dig. Det enda jag kunde tänka på var om hon kunde vara din hemliga bryn-kusin. Jag frågade dock inte. Skulle kanske ha gjort det? Innovativ arbetsintervjufråga.
men, vad är det med mina ögonbryn? haha, har aldrig haft en tanke på dem!
funrun: du är för underbar :-) hade varit en väldigt innovativ och kreativ fråga! brukar vara bra med såna i intervjuer för att skaka om intervjuoffren lite ;-)
Ha ha, kan tänka mig att det är roligare att få stryk av vissa än av andra! Eller att det känns kul efteråt i alla fall, jag hade nog känts stolt.
Imponerad att du lyckas vara så snygg trots blåtiror. Mina små pliror hade nog svullnat igen helt.
Regnbågsmakeup framöver alltså! Brukar väl vara på modet såhär i annalkande festtider :-)
Hmm, kan man "kännas stolt"? Jag menar förstås att jag känt mig stolt.
fredrika: så är det helt klart! :-) räddade looken med blå och silvrig ögonskugga igår. lite kul, för den enda gången jag överhuvudtaget sminkar ögonen är när jag har blåtiror, fick jag inga såna skulle det aldrig bli nån partylook för mig!
och jag ÄR ju svullen. det blåaste ögat hänger ju! men det är ok, eftersom jag "kännas stolt" tihi :-)
Hur bör killar göra, sminka bort, sminka andra sidan eller göra inget alls?:P
Är du helsvensk förresten med tanke på allas undringar om dina ögonbryn/ansikte?
kb: hm. jag säger så här: alla får göra som de vill, oavsett kön :-)
absolut inte helsvensk! jag är halvegyptiska.
Egyptiska! Vad coolt! Go Kleopatra!
Hm, fast visst är alla mer eller mindre bundna av konformiten. Även killar med blåtiror reageras det på, så då kanske en concealer är bättre...
fredrika: absolut, så länge jag slipper dansa magdans ;-)
kb: hade faktiskt tänkt skriva nåt om det där. reaktionerna är så märkliga. direkt efter sparringen i söndags gick jag och handlade, mosig som fan, som man är direkt efter man fått stryk, och med blåtiror på båda ögonen. folk reagerade ju verkligen sjukt mkt, dock på ett litet märkligt sätt. ingen vågar möta blicken, de kollar bara som fan och slår sen ner blicken. kassörskan tittade mig inte rakt i ögonen en enda gång, utan stirrade ner på varubandet.
jag antar att detta är för att människorna trodde jag blivit misshandlad. men stackars mig då om jag verkligen hade blivit det och ingen jävel kommenterar det utan bara viker undan!
fast å andra sidan är det inte andras ansvar, även om man blivit misshandlad.
intressant iakttagelse dock, att få en inblick i hur det känns att vara nåt man inte är.
Skicka en kommentar