"Det står att du ska springa"

Hittar man inte på galenskaperna själv, så finns det ju alltid andra som kan hitta på dem åt en.

I all fall om man ingår i min bekantskapskrets: en ansamling solitära träningsmänniskor som stundvis är asociala tillsammans.

Vilket jag tycker är mycket trevligt. Men just ikväll var jag till en början mycket ovillig.

Händelsen är som följer, att jag ligger helt utsjasad hemma i soffan med en blåblommig gammal värmedyna på benhinnorna och dricker en kopp chai, medan jag stilla funderar över hur jag ska orka ta mig ut på kvällens streakrunda.

Jag tänker att det får bli kort. Och långsamt. 10 minuter ut på vägen, och 10 minuter tillbaka. Det känns som en skamgräns.

Precis när jag ligger där och tänker den här tanken kommer ett sms från B, som undrar om jag ska med till Hammarbybacken. Jag svarar bestämt att om det är något jag inte ska så är det att springa backen, speciellt inte som jag just varit hos massören och fått mjuka snälla ben.

Svaret kommer snabbt: "Det står att du ska springa."

Jahopp, där fick man för att man har börjat lägga ut sin träningsdagbok till offentlig åsyn. Det hela slutar med att B ringer och övertygar mig med Guns n´Roses, och lovar mig "en lugn liten tur runt Årstaviken". Ja just det, tänker jag, som vet att om det är något man kan vara säker på när man springer med B, så är det att det kan bli precis vad som helst - utom lugnt.

Och lugnt blev det inte heller. Men det blev ingen faslig fart heller. Det blev vad B kallade "bra tempo", något som vi nog båda var lika skyldiga till.

Dessutom blev det som det brukar bli på oväntade pass: underbart. Bron var vackert upplyst, fjärden låg spegelblank, snön låg vit på stigen, skogen låg mörk och vi sprang i ljuset från B:s pannlampa. En mysig känsla, som att befinna sig i en liten bubbla. Mina Inov-8 greppade som vanligt bra och jag behövde aldrig oroa mig för att halka. Jag släppte på, lät benen gå, andades in den svala luften --- och bara njöööt.

Och på köpet fick jag ett dubbelt så långt pass som jag från början hade tänkt, i högre fart, i mysigare omgivning. Dessutom fick jag göra mitt asociala streakuppdrag - i sällskap. Så kan det gå när ens vänner gör allt för att förstärka ens redan galna sidor!