Med mat?
Jag förstår det inte.
Varje gång jag skriver något om kostrekommendationer som optimerar hälsa och prestation får jag olika upprörda kommentarer. Detta går igen när man tackar nej till bakelser när man fikar, när man tackar nej till alkohol när man är på fest och i många andra situationer.
Det är helt enkelt något med kostval som väcker känslor hos människor, och jag är intresserad av vad.
I mitt förra inlägg som handlar om hur man kan äta för att uppnå de rekommenderade näringsnivåerna, RDI, fick jag genast kommentarer om att RDI är väl inte svårt att komma upp i och gör man inte det är det inte hela världen - det viktigaste är att man äter hyfsat bra mat istället för hamburgare och godis.
Självklart är det bättre om man äter yoghurt istället för godis, men det var inte alls det som mitt inlägg handlade om.
RDI är inget man har tagit fram för skojs skull. Det är det intag som rekommenderas för att man inte ska få brister. Det vill säga - det är en slags miniminivå för att kroppen ska fungera optimalt. Är man kvinna i fertil ålder, gravid, idrottsman, sjuk osv kan man behöva mer än RDI av vissa ämnen.
Tittar man på många av de vitamin- och mineraltillskott som säljs på Apoteket, till exempel Mitt Val som finns i varianterna Kvinna, Man och Sport, så innehåller tabletterna mer än RDI. Detsamma gäller C-Vitamin brus, Berocca, Enomdan och många andra tillskott. Och då har man bara ätit tillskott, då är inte maten inräknad! Här kan man alltså snacka om att överdosera, om det är det man är rädd för.
Att överdosera sitt näringsintag enbart med hjälp av vanlig mat (som i mina exempel byggde på ca 2000 kcal/dag vilket är ganska lågt) ser jag som helt omöjligt.
Tvärtom, äter man 2000 kcal/dag och äter rätt så ensidigt är risken att vissa näringsämnen hamnar långt under RDI, dag efter dag. Fortsätter detta under en längre tid har man inte gett kroppen det som behövs för att den ska fungera optimalt. Ser man detta som ett problem har jag visat hur man kan göra något åt det. Ser man det inte som ett problem kan man skita i mina tips!
Men det märkliga är, att om jag hade skrivit något om att "ät en varierad kost varje dag och ta sedan en Mitt Val Sport som tillskott och ett par kapslar Omega 3". Då tror jag inte att någon hade reagerat.
Varför blir det mer känsligt när man talar om mat än när man talar om ett tillskott? Borde det inte vara tvärtom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
"Känsligt och känsligt". Jag tycker det är bra att man kan ifrågasätta om man inte förstår exakt hur du menar. Jag trodde tex, att personen som åt enligt modell två kunde komma upp i rekommenderat rdi med lite fler kalorier och några till mål mat. Det såg knappast ut som någon utopi och ville därför reda ut om det var så eller ej. Ibland vill man ju belysa sin ståndpunkt så mycket att man medvetet eller omedvetet ger sin syn på saken och får bättre chans att "vinna" diskussionen.
Antagligen är det så att man inte vill vara "illa ute" om man äter en balanserad kost som de allra flesta som läser din blogg ändå torde göra. Kanske vill man lita på att de livsmedel som finns på marknaden ska tillgodose behovet sålänge man äter nyttigt och sunt. Jag menar, visst är havregrynsgröt kanske ett bättre alternativ än naturell youghurt, men ibland är det ju också kul och bra med variation.
Om man då får veta att det inte funkar känner man sig ju lite lurad! Eller?! (lurad av... ja...samhället/livsmedelsföretagen?!? sig själv!?) Skrämmande att se att med dina beräkningar så kommer nog inte dagisbarn eller skolbarn ens i närheten av rdi ( iofs ingen direkt nyhet, men ÄNDÅ!)
Man vill nog inte att det ska vara så svårt! Det är vad jag tror.
Jag tycker generellt att folk tar mat på för stort allvar. Jag misstänker dock att jag tar mat på för litet allvar. Jag brukar aldrig bry mig om att titta på så jag får i mig vad jag ska. Jag äter det jag är sugen på och när jag är sugen på det.
Problemet varför det är lite kontroversiellt är att alla äter och alla vet hur de själv fungerar. Det går aldrig bara att generalisera och därför kan vissa kanske tycka att dina rekommendationer är konstiga/fel. Jag tycker mest det är roligt för jag lär mig massa, jag har aldrig brytt mig tidigare.
Mat - mun - oral. Bara en tanke. Mat är starkt kopplat till liv, även om vi inte direkt kanske tänker på mat och kopplingen till död så i förlängningen är det ju där vi hamnar. Om vi inte äter så dör vi. Om vi inte äter det vi behöver så dör vi också fast långsammare eller i vissa fall snabbare.
Vi måste äta. Alla är vi lika inför lagen just på den punkten. Och att peta i någons mat kan vara att peta på någons existens.
För vissa är det oerhört känsligt, vissa dör hellre än äter, någon är medveten men dör ändå och någon äter ihjäl sig.
/Cykelmygga
Kanske för att mat har en direkt koppling till vikt, som för vissa är extremt känsligt att prata om, speciellt om de inte är idealviktiga?
jag är själv utbildad inom kost och nutrition, men just pga sånt här så undviker jag ämnet som pesten i samtal med andra. Alla har så sjuuuukt privata sfärer för hur man ska äta eller inte, och därför tycker jag att det är lönlöst att försöka diskutera saken med de flesta.
Tror det finns två huvudgrupper: De som får dåligt samvete, och de som blir stenåldersstressade av att någon vill "stjäla deras goda" vanliga mat.
Dunceor: "alla vet hur de själv fungerar." Tror jag inte stämmer på långa vägar. Dels finns det personer som inte bryr sig om att känna efter. Dels de som är av känslig natur generellt och tror att de har laktosintolerans, allergier, stress etc. De stressar upp sig själv och går på massa lurendrejerier om att köpa magnetarmband, bara dricka dekokter på brännässlor osv.
Kroppen kan lära sig associera nyttig mat som god mat. Många anser att jag äter konstigt, själv tycker jag det bara är gott.
Jag tror att det är känsligt för att det finns så många människor som ser sig själva som experter och sin egen kost som den bästa, och blir trampade på tårna när de ser att de haft fel. Alla slänger ju sig med kostråd nuförtiden. Nej tacka vet jag min branch, det är inte lika ok av den stora massan att försöka ge råd då folk mår psykiskt dåligt :)
Tack för intressanta kommentarer! Roligt att läsa :-)
Sofy: det var dumt av mig att visa två exempel som inte tillgodosåg dagsbehovet. själv vet jag att jag inte skulle komma upp i RDI på exemplet 2, eftersom det bara fattades 680kcal till 2000kcal. på så få kcal är det svårt att rätta till de där staplarna ÄVEN om man sitter och pillar med hälsovakten. att man skulle få ihop det rent slumpartat - och med den kosten - ser jag som omöjligt.
det du beskriver i övrigt tycker jag är superintressant. själv anser jag ju att vi (vi konsumenter) ÄR superlurade av alla matproducenter. maten är inte vad den varit, och produkter som sägs vara nyttigt är det i verkligheten inte.
att tillsätta lite fiber eller omega3 i en från början onyttig produkt gör den inte nyttigare. det är som att hälla lite kruskakli i grädde och säga att grädden blivit nyttig, med resultatet att folk äter mer av den än vad de skulle gjort av vanlig grädde... och så där funkar det i många fall.
dunceor: kul att du gillar att läsa om det! gällande att alla skulle vet bäst själva tror jag dock inte så mkt på... i så fall skulle man kunna medicinera sig själv också, om man var den enda som visste vad som var bäst för ens kropp. att folk faktiskt får både sjukdomar och andra problem pga av vad de äter talar ju också tydligt för motsatsen.
cykelmygga: väldigt intressanta tankar!!!
medeldist: mycket möjligt! har inte tänkt så, har bara tänkt att man i så fall blir glad för tips.
funrun: det var som fan, kanske ska göra detsamma!? du & jag funrun ;-)
kb: jag kan bara instämma. många ifrågasätter min kost och säger "att de vill äta gott". jag tycker min god är godare än 99% av utbudet på alla restauranger... jag äter aldrig mat som jag inte tycker är god!
susanna: DET var en mkt intressant teori.
Jag letar förgäves efter de upprörda kommentarerna efter dina två senaste inlägg. Jag blev riktigt besviken när jag bläddrade igenom dem. Hade bespetsat mig på en fight.
Jag har varit upptagen på annat håll (dumma Fredrika) men har nu läst dina intressanta inlägg. Man kan säga att jag är uppfödd med näringslära eftersom min mor skrev en lärobok i ämnet på 1950-talet. Som vegan under perioder har jag av naturliga skäl också studerat Livsmedelsverkets födoämnestabeller noga.
Att jag bör tänka på vad stoppar i mig även annars är nog mer än sant. Jag lever inte som jag "vet" utan är ibland riktigt lat och äter mig bara mätt på vad som ligger närmast. Det är inget beteende som är snällt mot mig själv, särskilt som nyttigare mat dessutom nästan alltid är godare. Egen surkål, hommus av kikärter och sesamfrön, fermenterad sojamjölk, syrad solrospastej (egen uppfinning), pastasås på röda linser, tomat och lök, allt klassiker i jumpers hushåll när han har en matintresserad period, det mesta enligt eget recept. Oj, nu vattnas det riktigt i munnen. Tack Magda!
Fråga på tidigare inlägg: Varför används inte rostfria matlådor? Går de inte i microugn?
Ja, just det ja: Det där med mitt kaloriintag? Jag skrev upp några dagar men glömde sen bort det. Jag såg att jag hade överdrivit och då var det inte lika roligt längre. Men jag ska räkna ihop det. Det går enkelt med tabellerna och en räknesticka (om du har använt en sån nån gång)
jumper: jag har ju bara väntat på att du ska komma hit och leva om!!! du får rapportera när du har räknar ihop - och ja, angående lådorna - jag gissar att om problemet man upplever är att diska dem så spelar det ingen roll om de är gjorda av metall eller plast... men då kan man undra hur man gör med middagen hemma? äter alla måltider ute eller slänger tallrikarna i papperskorgen? (har man diskmaskin kan man ju ta hem lådan och diska den i den...)
Jag tror att det väcker så starka känslor för att det är ett områden som var och en till och med som nyfödd upplever sig ha total kontroll över. Det är kopplat till starka känslor av lust/olust är vi genom maten således tror oss kunna påverka våra liv i någon mening. Det blir belöning/bestraffning såsom med ätstörningar i liten eller hög grad. Experter på ätstörningar brukar säga att det är extremt vanligt hos personer som tränar mycket...dina bloggläsare. Kan det finnas ett samband?
lisa: oj, ja, kanske! har man en ätstörning så verkar det ju logiskt att man reagerar när det pratas mat. verkar också logiskt att mat förknippas med lust/olust, belöning/bestraffning. tänk att det ska va kopplat till så mycket... vore ju enklare om människor bara blev sugna på det som var bra för dem och blev nöjda av det :-)
Åååhhh, varför måste jag alltid vara bortrest eller har som mest att göra när de intressantaste blogginläggen dyker upp?!
Kan bara konstatera att jag delar din observation. I mitt fall behöver jag inte ens öppna munnen, det räcker med vad jag själv äter för att folk ska bli provocerade. Det trista är att det från början endast handlade om matallergier (gluten & mjölk), dvs. knappast något man kan kalla ett statement. Men bara det faktum att jag inte åt "i blindo" längre eller vad jag skall kalla det för kunde väcka syrliga kommentarer. Sedan blev jag vegan (först av hälsoskäl), och då var den kokta palsternackan stekt eller vad man skall säga. Jag var verkligen inte den som hade minsta synpunkter på vad andra åt, men tvingades ändå ofta försvara mig eller vad man ska kalla det för. Det är irriterande att man som vegan skall behöva leva med arketypen att vara någon som gnäller över andras val i tid och otid när det i verkligheten är precis tvärtom. Jag har gjort mina val, är trygg i dem och har därför inga behov att prångla dem på andra.
De enda gånger jag aktivt reagerar är när jag får direkta frågor (bra) eller när jag ser kostrekommendationer och påståenden om mat som jag anser är felaktiga (jobbigt). Jag sysslar trots allt med biomolekylära livsvetenskaper och har samma grundutbildning som nutritionisterna, det kopplat med ett stort specialintresse för kostfrågor tack vare min egen bakgrund (och inte minst gratis access till de flesta vetenskapliga publikationer via jobbet ;-)) gör att jag inte pallar att läsa vilken rappakalja som helst.
Förlåt att jag babblar tre meter om mig själv, jag ville bara ge det som exempel - jag håller med dig. Jag ser problemet i att om man en gång insett matens enorma potential och äter medvetet för att nära sig, så kan man aldrig mera gå tillbaka till det "omedvetna" ätandet som de flesta människor gör. På ett sätt är det två kulturer, som krockar hårt mot varandra. Även "kostintresserade" människor verkar ofta mest drivas av intresset att hitta alternativ som är lika krämiga, söta och feta som den mat de föredrar men hört att de inte bör äta längre. Eller ta bara GI-vågen, som blev en välkommen ursäkt för att poppa jordnötter och frossa i ost. Folk är mindre intresserade av riktiga omställningar för att må bättre, de vill helst bara hitta alternativ till att göra som de alltid har gjort (och helst så lika som möjligt).
Den mat man är uppvuxen med är kopplad till närhet, värme och framförallt trygghet - att påminna om en alternativ kosthållning (genom råd, eget leverne, eller vad det nu må varna) är att rucka på det fundamentet, liksom. Folk vill inte veta att de flesta sjukdomar folk lider av och dör av i industriländerna idag är direkt relaterade till den mat vi äter. Dvs. den mat vi "alla", normala människor, äter, inte bara de sjukligt överviktiga. Bara att skriva en sån sak kommer att få flera läsare att stämpla mig som rabiat extremist, trots att det bara är att titta på sjukstatistiken och fråga vilken läkare som helst.
Sorry for the rant!!
fredrika: TACK!!! verkligen! jag menar det! en njutningsfull kommentar, en av de bästa jag fått. jag säger bara tre saker: håller med dig i allt, är skönt att läsa och känna att fler "har fattat", och HALLELUJA!!!
Skicka en kommentar