Hur kan något som är så enkelt vara så svårt att förstå?
Det finns bara en regel om man vill gå ner i vikt: Man måste äta mindre än man gör av med. Ändå envisas kvällstidnings- journalister och andra självutnämnda idioter att det finns andra metoder. Det ena märkliga förslaget efter det andra trycks upp på löpsedlar: "Bli smal på den nya supermaten", "Ät hur mycket frukost du vill och rasa i vikt", "Lightprodukter gör dig fet", och jag vet inte hur jag kan fortsätta bry mig, men jag blir tamejfan lika arg varenda gång.
Jag vill liksom ställa mig och skrika. Döda myterna en gång för alla. Men jag vet att det inte går. Jag vet att folk vill fortsätta drömma om den nya supermetoden, den som ska göra det så himla lätt och enkelt att gå ned i vikt, utan någon som helst ansträngning. Jag säger bara: forget about it.
Sanningen är att det bara finns en väg till viktnedgång och den vägen stavas h-u-n-g-e-r. Alla andra metoder, som till exempel att utesluta onyttigheter eller äta sig mätt på fett och protein och utesluta kolhydrater, gör att man går ner i vikt under ett par veckor, tills man når en platå och viktnedgången avstannar. Det beror på att man egentligen inte alls går ner i vikt, man tappar bara vätska, och så fort man börjar äta "som vanligt" igen pekar vågen uppåt.
För att minska i något annat än vätska måste man se till att kroppen hämtar sin energi från fettdepåerna (eller musklerna), och det gör den bara om man fyller på med mindre än man gör av med. Vi pratar alltså om att försätta kroppen i en energibrist, att hamna på en negativ energibalans, och det innebär per definition att vara hungrig. Hungern är kroppens sätt att reglera vårt intag; är vi nöjda ligger vi på plus minus noll, är vi mätta ligger vi på plus, är vi hungriga ligger vi på minus. Exakt vad i den ekvationen är så svårt att förstå?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
55 kommentarer:
Jag försöker gå upp i vikt istället, givetvis gärna i muskler. Men inte ens fett lyckas jag direkt gå upp med. Under åren mellan 15-24 så låg jag på samma vikt utan att röra mig nämnvärt och nämnvärt bry mig om maten (förutom att äta vegetariskt).
Sen jag började träna har jag gått upp typ 1-2kg men om jag inte tränar så mycket så går jag ner detta ganska omgående igen och ligger på samma vikt.
Jag håller med dig nästan till 100%. Jag håller definitivt med dig om att det inte finns några genvägar och jag AVSKYR de där tidningarna med sina makabra löpsedlar. Vad jag dock inte riktigt håller med dig om är hungern. Att trycka i sig godis ger inte särskilt mycket mättnad, men däremot mycket energi. Om man äter potatis i motsvarande energiinnehåll blir man bra mycket mättare. :) Och om man då är en person som trycker i sig massvis av godis, kakor etc men klarar sig bra på maten i övrigt behöver en viktnedgång inte betyda hunger. Den behöver betyda att stå emot suget.
dunceor: det där är exakt samma problem, fast tvärtom. de som har svårt att gå ner i vikt äter alltid mer än de gör av med, trots att de inte tror det. de som har svårt att gå upp i vikt äter alltid mindre än de gör av med, trots att de inte tror det. enligt logiken i detta inlägg måste du äta så du är mätt hela tiden, du får aldrig bli hungrig.
har du testat hälsovakten? mer här: http://magdagad.blogspot.com/2008/10/att-veta-vad-man-ter.html
där kan du knappa in vilken vikt du vill nå och sen föra kostdagbok och då får du svar på om du når kalorimålet eller inte.
som kille ung och löpare har du extremt hög förbränning. du måste alltså öka ditt kaloriintag rejält för att öka i vikt. få i dig saker som inte mättar men som ger mkt kalorier. äta ofta och kombinera med tung och explosiv gymträning och intervaller för att sätta igång den naturliga produktionen av tillväxthormon (det funkar som naturlig doping). och alltid vara väldigt noga med återhämtningsdrink direkt efter varje träningspass.
felicitas: det stämmer att om man är en sån som äter onyttigt så räcker det att börja äta nyttigt för att gå ner i vikt, och alltså enbart behöva stå emot ett sug, men det är samma där, även en sådan person når en platå när kroppen ställt om sig, och då kommer man till det oundvikliga ändå: dvs hungern.
för att förtydliga: säg att en tjej som tränar normalmycket är överviktig. hon kanske bränner drygt 2000kcal per dag. för att minska i vikt behöver hon äta mindre, låt säga 1700. väldigt få tjejer blir mätta på 1700 kcal, oavsett om de äter godis eller potatis. hade de blivit mätta på 1700 hade de inte behövt gå ner i vikt för de som blir mätta på 1700 är inte överviktiga...
jag sitter här och är hungrig... lydde inte alls ditt råd om att äta 25% till frukost för jag hann inte. men jag ska försöka imorgon!! :D däremot har jag räknat ut att jag kan äta 17 sushibitar ikväll. det räcker kalorierna faktiskt till. men då får jag sitta hungrig här i drygt 3 timmar till. det är det fan värt. nu ska jag gå och dricka te!!
diet är kul. lite som en följetong. det är spännande att se vad som jag hoppas hända på vågen!
Magda: Jo givetvis är det ju så eftersom annars skulle jag gå upp i vikt. Men jag äter mycket, dock så kanske jag äter lite för sällan då det inte alltid finns plats för mellanmål.
Nej jag har inte testat hälsovakten och tror inte jag vill hellre. Jag mår inte på något sätt dåligt och är desperat över att gå upp i vikt. Utan jag kör på som jag kör nu och det går rätt bra men jag funderar på att köra proteindryck efter alla mina pass, korta som långa. Nu kör jag det mest efter långpassen och gymbesöken.
Kan vara intressant och se vad det skulle göra.
Jodå, jag som gått ner 13 kg (från 86 till 73) på ett år vet mycket väl vad hunger är. Går jag och lägger mig mätt går jag upp i vikt, så det blir oftast inte mycket mat efter kl 18 för mig, kanske ett lätt mellanmål bestående av frukt och/eller makrill så att man inte lägger sig jättehungrig men samtidigt inte har ätit för mycket. Många små måltider ofta verkar vara grejen. Ibland tillåter jag mig dock att ha en frossardag nån gång i månaden, man måste ju leva lite också :)
puma: aja baja ;-) men du, 17 sushibitar, det var tamejfan inte illa! njut :-)
dunceor: det brukar vara det vanliga i fall som dina, att man äter stora portioner men sällan. fler mellanmål alltså och ALLTID återhämtningsdryck, det är direkt efter träning som du har störst chans att antingen bränna bort allt, eller lägga på dig hårt förvärvade muskler.
hälsovakten är inget man måste följa slaviskt eller ta som en nödåtgärd. det är nåt jag rekommenderar att man testar några dagar, för att få koll på vad man äter. det ger ett snabbt kvitto på vad man får i sig, och inte, sen är det valfritt om man vill göra nåt åt det. och det är gratis att testa i en vecka! ;-)
medeldist: då funkar du precis som jag. käkar som en hamster och accepterar hunger... och när man inte står ut längre tar man en dag och äter precis vad man vill :-)
Magda: Hm, jag köper det i det stora hela, men ändå, jag håller med Felicitas. Kanske är detta för at vi här har samam problem. Jag råkar veta att om jag skippar kakor och glass i ca 1 månad så förlorar jag det fett som jag lagt på mig igen, när jag äter allt extra. Jag äter inte för att jag är hungrig när jag feläter, jag äter för att jag är stressad, rastlös, trött, vilsen, ledsen eller glad!
Det är självklart att man kommer till en platå, det är ju ckså meningen! Kroppen vill ju sällan vara med på att vi ska svälta oss till döds, eller hur!
sofy: självklart går man ner i vikt om man skippar "det där extra", det handlar egentligen inte om godsakerna utan om att man minskar på kaloriintaget. om man gjorde tvärtom, slutade äta mat och bara åt kakorna och glassen, skulle man också gå ner i vikt.
problemet är att en sådan reglering bara funkar om man inte behöver gå ned speciellt mycket i vikt. det funkar för såna som har en bra grundform, men som slarvat lite, som har lagt på sig vätska och ett par extrakilon. sådan viktnedgång kräver ingen experthjälp eller dietupplägg.
om man däremot har en stor övervikt, eller om man är en sådan som inte äter onyttigheter men ändå vill/behöver gå ned i vikt, då funkar inte det där. alls.
själv går jag inte ner ett endaste gram i vikt om jag äter mig mätt, och då snackar vi äta sig mätt på tonfisk och lätt kesella.
Håller med dig i stort. Men det handlar ju även om vad man äter, inte bara om antal kcal. Det måste ju vara rätt mängd, från rätt källor och rätt energifördelning.
sporty spice: jag skulle väl vilja säga så här, att om man vill bygga muskler och bränna fett, optimera sin prestationsförmåga, få i sig alla mineraler och vitaminer, ha en någorlunda skön mättnadskänsla, fungerande mage och jämn blodsockerkurva - ja, då behöver man i detalj gå in på vad man äter och i vilken fördelning.
men grundregeln för att gå ner i vikt kvarstår: stoppa i sig mindre kalorier än vad man förbrukar.
rent krasst: man går ner i vikt om man äter en mc donalds meny per dag och en chokladbit. det blir typ 1200 kcal. sen att man inte mår optimalt av det är en annan femma.
exemplet kanske låter idiotiskt, men tro mig, jag har haft många klienter som ätit ungefär så, med enbart kaffe till frukost, och sedan varit förvånade över att de inte går upp i vikt.
Ar ny pa det har med att logga vad jag ater men enligt halsovakten forbranner jag 1330 kalorier om dagen utan idrott (ar ganska kort). Rekommenderad mangd kalorier per dag ar 960 kcal. Allsa det ar ingenting! Jag vet knappt vad jag ska ata for att folja det...suck...men men skamm den som ger sig. Far trana mer sa att jag kan ata mer helt enkelt hihi
Magda: Ja och jo. Men så som du resonerar är ju inte hållbart. Varför förespråka en "sanning" där det helt klart finns gråskalor, men strunta i att titta på dem och bara se svart eller vitt!?
Visst, jag är HELT med på resonemnaget, ät mindre än vad du gör av med och gå ner i vikt, men för de flesta handlar det ju om att hitta en bra balans och att trivas med sin kropp! Äter man mc'donken och glass men i liten fördelning lär man ju mestadels tappa muskler och vatten i början, precis som vilken annan dålig diet som helst!
"Det gör ont att skära sig" kan vara en sanning. Visst, men det gr olika ont om man skär sig på ett papper eller om man blir knivhuggen i magen! Man kan inte låta bli att se skilnaden.
mia: oj, det lät väldigt lite, blir väldigt svårt att få i sig alla nödvändiga näringsämnen på en så låg kaloridiet, så jag skulle knappast rekommendera det. lite mer motion verkar vara receptet så du kommer upp till en 1500-1700 i varje fall :-)
sofy: nej men du, nu får vi backa bandet. jag har ALDRIG rekommenderat någon att äta dålig mat! när skulle jag nånsin ha förespråkat det? har tvärtom skrivit flera inlägg här på bloggen med rekommendationer om vad man kan äta för att få bra närings- och kaloribalans, bara att söka på kost och tips så hittar du dem.
det jag ville få fram med det här inlägget var att GRUNDREGELN när det gäller ATT TAPPA VIKT är att ÄTA MINDRE ÄN MAN GÖR AV MED. och det är en sanning som kvarstår.
sedan finns det en miljon olika teorier om hur man ska bete sig för att göra det på ett så optimalt sätt som möjligt - givetvis.
däremot kan jag konstatera att efter snart 10 år i branschen så har jag aldrig träffat en klient som gått ned i vikt utan att känna hunger.
däremot inte sagt att jag haft många klienter som fått bättre balans i sitt kostintag, med träningen och livet, utan att känna hunger. men det är två olika saker.
Nu har jag i alla fall testat Hälsovakten och det var ett bra program, fick direkt insikt om några saker som kan förbättras. Bl a insåg jag att mina mellanmål på fm och em är en anings för stora, och jag kan omfördela kalorierna till kvällen för att bli mindre hungrig då och ändå ligga på ett litet underskott varje dag.
Sen vet jag inte om jag håller med programmet om att fett skulle vara så farligt..tror nog att det är sockret som man ska undvika först och främst, man behöver ju trots allt en del fett som hårt tränande. Och McDonalds ja, där äter jag flera gånger i veckan, fast jag byter ju ut stripsen och läsken mot äppelbitar och lättmjölk, och då tycker jag att man får en helt ok måltid faktiskt.
medeldist: kul att du testat! jag tycker att man kan utgå från kalorierna och näringen, men när det gäller fördelningen av näringsämnen tycker jag precis som du, att den rekommenderar en något låg andel fett. tycker även det rekommenderar en låg andel protein. dessa två kan höjas, medan kolhydratdelen kan sänkas.
sedan kan jag dock tycka att många överdriver fettintaget med hänsyn till att de tränar, 1 g per kilo kroppsvikt räcker gott om man eftersträvar viktnedgång.
gällande mcdonalds är det inget jag skulle förespråka då det innehåller mättat fett och en liten andel näringsämnen. jag tror du skulle få en bättre mättnadskänsla om du valde nåt annat.
men det är här jag tycker hälsovakten har sin fördel, man ser själv hur det ser ut, och kan utifrån det bestämma om och i så fall vad man vill göra åt det. man får bli sin egen profet helt enkelt; man vet vad man kan förbättra - om man vill.
Jag tror att jag är ganska lik Dunceor när det gäller ämnesomsättning. Jag är 188 lång och väger 70 kg. När jag tränade friidrott som mest vägde jag möjligen ett par kilo mer, men trots ganska mycket styrketräning var jag ändå smal. Under senaste repövning för 20 år sen undrade en kamrat hur jag som år mest av alla kunde vara smalast. Nog är väl förmågan att lagra överflödsenergin som kroppsfett i hög grad genetiskt betingad. Jag tror att inte ens du skulle kunna få mig att väga nittio kilo. Det är många i min omgivning som avundas mig. Vart energin tar vägen kan man dock undra. Värme? Smårörelser? Eller skiter jag ut det. När det gäller näringslära är jag ganska väl bevandrad, och livmedelsverkets födoämnestabeller plockar jag ofta fram.
(Att jag är lakto-vegetarian numera har inte gjort någon skillnad på vikten).
"åt" ska det stå, inte "år"
jumper: tänkte precis på dig, den här gången är det minsann inte samstämmigt här på bloggen, kul va? det tycker jag!
och visst är det precis som du säger - förbränningen är individuell och högst troligt genetisk, precis som förmågan att lagra fett och utveckla muskler. även mättnadssignalerna skiljer sig, vissa behöver äta mer innan de känner mättnad än andra. det är pga av alla dessa faktorer som sådana som önskar viktnedgång upplever hunger vid diet, gjorde de inte det skulle de inte ha dragit på sig övervikten.
såna som du är svåra åt andra hållet, men jodå, jag skulle nog kunna biffa till dig om jag fick härja fritt ;-)
troligen har du en ämnesomsättning som är bra på att bränna fett, vissa utnyttjar fettsyror som bränsle mkt bättre än andra. höga testosteron- och tillväxthormonvärden ökar också omsättningen; nivåer som är högst personliga.
eller så äter du helt enkelt inte lika mycket som du tror. ofta brukar det brista i antalet måltider - de brukar vara stora men få.
Vet inte om jag är med till 100% om det där med hunger. Den gång jag gått ner mest i vikt (på riktigt och inte för tävling) så är nog samma tillfälle som jag även ätit mest. Åt rejäl frukost, lunch och middag. Till det en mellanmål innan lunch, mellanmål innan middag plus en macka på kvällen. Plus mängder nötter.
Å andra sidan åt jag relativt bra. Inte så att man satt med hälsovakten-bra men normal sund kost.
Men det stora anledningen var nog 10-12 hårda träningar i veckan. Kampsport, styrka och löpning.
Och jag var alltid mätt och nöjd, om än ganska sliten och nertränad. Men jävlar vad det gav resultat.
Ahh, those where the days. Nu är man bara gammal och trött.
pelle: åh, du är ett sånt klockrent fall! när jag började läsa din kommentar tänkte jag precis "fan han måste börjat träna av helvete", och så läste jag vidare och det visade sig att det var precis vad du gjort :-)
grejen är ju att man måste sätta sig i en negativ energibalans - antingen genom att minska intaget eller genom att öka uttaget. i ditt fall gick det bra att öka uttaget.
om man däremot redan tränar 10 pass i veckan och vill gå ned i vikt, då funkar det sällan att öka träningen, då får man minska kosten istället.
och om du hade velat fortsätta gå ner i vikt även efter att du fått in din träningsrutin med 10 pass i veckan, så hade detsamma gällt dig.
vad härlig din beskrivning lät förresten :-)
Jag äter mackor stup i ett och jag gör aldrig mindre än fyra åt gången. Å andra sidan kunde jag förr vara ute och gå en hel dag utan att äta, vilket väl tyder på god fettförbränning. När det kommer till löpning blir det däremot problem eftersom det då behövs snabbare bränsle.
Om du skulle göra mig biffig eller möjligen fet, skulle du nog behöva trixa med mina hormoner eller nåt. Men det kanske du kan med rätt mat vid rätt tid?
(Jag är dock nöjd som det är med BMI 20)
jumper: då gissar jag att du trots allt äter mindre än du tror. få människor kan vara utan mat en hel dag, speciellt om de är ute och går samtidigt. hungern brukar stoppa även om det finns fett som bränsle. vissa människor får helt enkelt starka hungerskänslor när magen är tom, andra får det inte. det är också en vanesak.
hormonnivåer påverkar man helt korrekt genom tajming; rätt mat vid rätt tid. de går även att påverka med rätt träning.
Magda: Jag förstår hur du menar och jag vet att du förespråkar bra mat. Pelle gav ett bra exempel på hur man kan göra för att ligga på minus utan att vara hungrig och det var lite det jag menade också, men jag skrev inte ut det tydligt.
Håller helt med om att man till slut når ett stopp, där man inte går ner med med så mycket mer träning ( för att det är svårt att lägga till) och därför ska börja i andra änden. Men där tycker jag att det inte egentligen handlar om "viktminskning" utan ren diet. Min skillnad mellan orden är, även om kanske samhället tycker det är samma sak, är att en diet är något för elitidrottare som ska nå en viss matchvikt eller komma i extremt bra form för en prestation. Det sker under kort tid och under strikt kontroll. Viktminskning är ett hälsoprojekt för att bli sams med sin kropp och få bra förutsättningar att leva livet som det kan levas, utan att kroppen sätter hinder i vardagen. För de flesta kan man nog plovka lite i båda ändar och få lyckat resultat; lägg till träning, lägg om kost, däremot inte sagt att man under en viktminskning absolut måste vara hungrig. Nåväl. Jag förstår hur du menar och vi är i grunden överens, jag ska inte bråka mer! :)
sofy: självklart är det olika regler för en person som inte tränar, en motionär och en elitidrottare - alla fall är individuella. själv kallar jag dock allt för diet, oavsett om det handlar om att gå upp eller ner i vikt.
pelles fall är det som brukar va roligast att jobba med, då det ger snabba resultat om man kan sätta en person i hård träning. med en sån förändring ändras allt - aptit, vilken typ av mat man blir sugen på, motivation, hormonnivåer, muskelmassa, ämnesomsättning. det är ett unikt fall. däremot leder det inte alltid till viktnedgång, det brukar sluta med att man byter ut fett mot muskler och i slutänden kanske väger samma sak, men med annan fördelning.
det som enligt mig håller liv i samtliga myter och som gör att människor testar konstiga dieter, är en vilja att äta sig mätt. får man höra att man kan äta hur mkt som helst av vissa varor och ändå gå ner i vikt, då gör man det. säger nån däremot att det går bra att gå ner i vikt genom att minska alla portioner, välja bort dåliga matvaror samt röra på sig lite mer, då vill inte folk va med längre.
samma fenomen gäller faktiskt träning. många bekvämlighetstränar och undrar sen varför de inte får några resultat.
Jag hade lite problem att förstå tankegången i ditt senaste svar. Menar du att min förmåga att gå med tom mage är ett tecken på att jag även när jag äter normalt äter mindre än jag tror? Frågan är bara vad jag tror. Jag jämför mig ibland med andra och förundras då över att jag äter mer till måltiderna och därtill mycket dessemellan och på kvällen.
Att kroppen är i energibalans är naturligtvis sant eftersom jag håller min vikt. Men frågan är om jag verkligen har genetisk förmåga att lagra 20 kilo fett. Det lär vi aldrig få veta.
Under ett eget noggrant vetenskapligt experiment för 25 år sen, som inte i första hand hade med näringslära eller vikt att göra, gick jag ner åtta kilo under två månader på lågenergikost (1600 kcal/dag) Jag hade då också mycket låg puls. Därefter gick jag långsamt upp till normalvikt under ett halvår på strikt "svensk vegankost", men för det krävdes 3200 kcal/dag (tabellvärden).
Jag kan också, om du orkar höra på, berätta att jag under de senaste månaderna gått upp 3-4 kilo i vikt (från 67 till drygt 70). Det ser ut som muskler, men rimligen handlar det om fett som sitter mellan musklerna. Jag upplever det som att jag fått en hormonrubbning på gamla dar och det ska bli spännande att se om det fortsätter uppåt.
klockrent som alltid! du är omnämnd i min blogg. ha en bra dag & kör hårt! /Ann-Sofie
jumper: klart jag orkar höra på :-)
tankegången; om du har förmågan att vara utan mat en dag utan att stoppas av hunger, gissar jag att du kan hamna i vardagliga situationer där det kan gå många timmar mellan måltiderna, utan att du tänker på det eftersom du inte blir tokhungrig. när du sedan äter kanske du äter mer än andra, men om man räknar ihop totala intaget kanske du inte hamnar på någon speciellt hög kalorinivå ändå. och gällande att jämföra sig med andra - det säger oftast inte så mkt om det inte är en person som tränar lika mkt, är i ungefär samma ålder osv.
att du under två månader klarade av att, speciellt för att vara man, gå på så pass lågt intag som 1600 talar också för att du inte har starka hungerssignaler. många försöker gå på sådan kost, men klarar det helt enkelt inte.
3200 är inte mkt i mina öron. när jag äter normalt äter jag mer än det, och jag är 166 lång.
viktuppgången är intressant. om du inte förändrat träningen eller maten så kan det bero på åldern, att de fettförbrännande hormonerna minskar. har du däremot ändrat något kan det ju vara muskler.
ann-sofie: vilken jättefin kommentar, jag kollade precis din blogg och blev rörd och väldigt glad :-) TACK!!!
Ja, jag äter nog också mer än 3200 kcal nu när jag långlöper. Då tränade jag inte. Det kan dock ligga något i att jag är periodare det vill säga svälter någon halv dag då och då när jag blir uppslukad av något intresse. Jag ska räkna ihop allt under en dag. Det kanske blir mindre än jag tror. Återkommer när jag har mer kött på benen (ursäkta!).
jumper: vad spännande! själv gissar jag ju bara utifrån det du skriver, du låter helt enkelt som typen som kan gå utan mat i perioder, och sedan äta mycket när du väl äter. ser fram emot rapporten om hur mycket du får ihop :-) hälsovakten är gratis i en vecka, kanske testa den? så får du ett snitt sen och får även se vilka näringsämnen du får i dig. kan vara en bra kunskap att ha i bagaget om man pallar skriva ner allt i några dar!
Då blir det min slö-kost, det vill säga när jag inte tänker på vad jag stoppar i mig. Mycket ceralier och mejerivaror och russin.
(Ibland äter jag mindre mejerivaror, och då har jag ibland räknat på en del näringsämnen dock sällan på energiinnehållet).
jumper: det blir ju mest representativt om man skriver ner det man äter helt vanliga dagar, skulle man börja ändra när man börjar föra matdagbok blir det ju missvisande.
men jumper, lever du på flingor och mackor? akta så inte kostrådgivaren kommer och slår dig på fingrarna ;-)
ser fram emot rapport!
Angående Jumper så vill jag minnas att nån lärare sa på nån föreläsning att ofta är det så att de som klagar över att de inte äter nåt men ändå går upp i vikt äter väldigt mycket mer än de tror. Lätt mätt genom att ha en kamera på dom. Och vice versa.
Jag håller med de som säger att om man vill ner mer om man redan ligger på 10 pass i veckan är en lite annan sak än gemene man som vill bli av med kalaskulan.
pelle: vi är helt eniga :-)
Precis som Dunceor har jag problem att gå upp i vikt. Jag har också hör de argument du berättar för Dunceor av nuitrister, läkare och andra som VET hur jag fungerar.
Jag har ätit ofta och mycket.
Jag har druckit milkshakes/grädde dagligen vid läggning.
Jag har fått matersättare som mellanmål 3 ggr/dag i ett år.
M m.
Allt detta utan en minuts träning.
Resultat: Nada.
Exakt vad i ekvationen är det som är svårt att förstå?
Jag inser att det handlar om att äta mer men om man har en så sjuk förbränning att kroppen behöver få så stora mängder energi att det tar all ens tid att bara äta (Jag har ätit 5 mål mat + 3 mellanmål (med måltidserättare)), då blir det argumentet bara löjligt.
Jag gav mig själv ett år att gå upp i vikt och hade ett absurdt ätschema för att gå upp. Ett bortkastat år.
n´batha: ditt fall är väldigt intressant, just för att du är en av de unika som kräver väldigt speciella lösningar.
din omvända variant finns också, dvs personer som kan äta så lite som 1000 kcal per dag och ändå inte gå ner i vikt.
skulle jag få ditt fall på mitt bord skulle jag troligen försöka lösa det med träning. det skulle vara ett spännande uppdrag.
Hälsningar från en annan tränigstokig magda! Härlig blogg du har. Ska titta in oftare! Jag har en genväg till viktnedgång förutom bra kost och motion - engagemang! Om man är engagerad i nån annan =kär, om man är engagerad i sitt jobb=övertid=stress, om man är engagerad i en hobby = inte tid och tanke på mat och hunger! I våras fastnade jag i att baka surdeg, höll på hela kvällar med degar mm. Gick ner i raketfart för jag öppnade aldrig kylskåpet efter nattamat!
Kika gärna in på min blygsamma träningsblogg, nystartat. Gillar oxå löpning. Har tränat kampsport och drömmer om kajak!
magdalena: hej och välkommen till bloggen! kul du gillar den!
håller med angående engagemang. kost är ju väldigt knutet till rutiner och vanor, och har man dragit på sig dåliga sådana kan de vara extremt svåra att bryta. lyckas man då fokusera på något som tar bort tankarna på mat brukar det vara lättare att ändra sina kostvanor.
hur du sen kan baka gott surdegsbröd utan att på en gång vräka i dig en hel limpa har jag svårt att förstå ;-))) doften av nybakt bröd är den bästa kryddan i världen! :-)
Du missförstår mig. Det som är vanliga dagar nu (och som jag mäter nu) är inte alltid vanliga dagar. Jag äter alltså periodvis mer genomtänkt och då under långa perioder. Den mat jag egentligen vill äta kräver lite mer planering och därför slöar jag till mig ibland. Det är för övrigt inte i första hand av hälsoskäl som jag vill äta genomtänkt.
N'bathas exempel tycker jag låter som mig i ungdomen. Då ville jag verkligen gå upp i vikt.
jumper: jag förstod, jag ville bara retas lite :-)
Jag borde ta och utnyttja den gratis veckan på Hälsovakten för få på lite svart och vitt hur mycket jag äter.
Det borde göras under en normal träningsperiod också, alltså inte i min "vila" som jag har nu denna vecka och nästa.
Jag återkommer med resultat om drygt 3-4 veckor kanske =)
dunceor: då får du lova att återkomma för nu blir jag nyfiken!
En läkare borde väl kunna hjälpa om man har problem med viktuppgång. Kan ju vara hormonella rubbningar i ämnesomsättningen som går att medicinera bort? Tänker mest på N'Bathas problem här.
En grej som man brukar säga kan orsaka att man har högre ämnesomsättning är ju fel på Sköldkörteln. Jag har varit och tagit provet i fall jag skulle ha fel på den eller fel på min ämnesomsättning men enligt läkaren har jag inga problem.
Dock så tycker jag att jag har en del av de andra symptomen för fel på sköldkörteln men blodprovet jag tog visade inte på några fel.
medeldist och dunceor: yepp, oftast beror problem med viktuppgång eller viktnedgång på hormonnivåer. det kan vara sköldkörteln, men det kan också vara individuella förändringar i könshormoner mm som man trots allt inte medicinerar eftersom de ligger inom normalspektrat. alla har ju inte samma nivå, det finns en skala och vissa ligger lågt medan andra ligger högt.
hos tjejer kan det ofta bero på PCOS, som är en medfödd och väldigt vanlig förändring som gör det lättare att gå upp i vikt, i både fett och muskler.
med andra ord kan man alltså ha hormonerna "emot sig", trots att man inte "har något fel".
det enklaste om man vill påverka sina nivåer är att förändra dem med hjälp av träning och rätt tajmad kost, det går alltså att göra på helt naturlig väg, utan mediciner.
Även jag är nyfiken på Dunceors siffror, eftersom jag känner igen mig från ungdomen.
Däremot är jag beredd att redan nu preliminärt ge Magda rätt angående mig själv som 62-åring. Även om jag äter mer än jämnåriga jag känner, så lassar jag inte in mat som i ungdomen (Några 3200 kcal/dag blir det nog mera sällan). Bilden av mig som en som kan äta obegränsat lever kvar och underhålls ju också av en avundsjuk omgivning.
Magda, om man ar den har typen vad ska man gora da? "din omvända variant finns också, dvs personer som kan äta så lite som 1000 kcal per dag och ändå inte gå ner i vikt". Vill verkligen inte svalta mig sjalv utan ata halsosamt och trana samtidigt men anda tappa nagra kilo och tighta till det hela...suck...
mia: i såna lägen tycker jag det bara finns en sak att göra; ta hjälp av en personlig tränare och kostrådgivare. om man redan väger lite kan det vara så att man tror att man blir tajtare om man går ner ännu mer i vikt, medans det i verkligheten är så att man blir tajtare av att lägga på sig mer muskler, vilket också kan innebära mer vikt. då får man också ökad förbränning och kan äta mera. men som sagt, omöjligt att svara på utan att ha träffat dig och fått hela bilden klar för sig.
Själv äter jag bara mat som förbrukar mer kalorier än vad det ger. Morötter sägs göra det, och sten bla... :P
kb: fast det där är en myt, det vet du va, vissa säger det om äpple... not true... :)
"Sanningen är att det bara finns en väg till viktnedgång och den vägen stavas h-u-n-g-e-r. "
Och det ar en sanning med modifikation da, som du just holl med om ovan. Att kaloriunderskott kravs for att ga ner i vikt vet val de flesta, och det haller jag absolut med om. Det ar allt snack om hunger, och tom mage som jag reagerar mot. Det KAN vara sa, men det behover inte vara det. Ater nagon nyttigt och ofta, och tranar sa pass mkt att de hamnar pa ett kaloriunderskott borde de rimligtvis ga ner i vikt. Men de behover inte ga runt och vara dodshungriga.
Vad anser du om talesattet: "fettet brinner i kolhydratens laga"? Och vad anser du hander om man under ett traningspass (langt sadant) tar en gel med socker, slutar forbranningen da, nar magen inte langre ar tom?
Ingen fraga vad som hander, men en fraga om vad DU tror/anser hander.
nike: du har läst min text och tolkat in något som jag aldrig menat. med hunger syftar jag varken på "dödshunger" eller "tom mage". tvärtom, känner man dödshunger äter man definitivt fel; målet är att aldrig bli riktigt hungrig men att heller aldrig bli riktigt mätt, då har man uppnått balans.
det jag syftar på när jag skriver hunger är den känsla som en absolut majoritet upplever när man minskar portionerna, dvs när man inte får äta sig så mätt som man brukar. ökar man dessutom träningen samtidigt brukar suget och hungern bli ännu starkare. allt detta handlar om att man vant kroppen vid en sak, och att man nu gör en förändring.
till din fråga - självklart slutar inte förbränningen om man tar socker. i det fall du tar upp kommer sockret förbrännas, och även annat OM träningsmängden överskrider det man tillför. "att fett brinner..." - för att svara närmare på det rekommenderar jag mitt inlägg om högintensiv kontra lågintensiv träning http://magdagad.blogspot.com/2008/09/sluta-trna-brja-sova.html
jag rekommenderar för övrigt aldrig att man tränar på tom mage, såvida det inte rör sig om morgonpromenader eller morgonjogg där man kan utnyttja timmarna då förbränningen är som högst, givet att man äter en bra återhämtningsfrukost direkt efteråt. sådan träning tär inte på musklerna såvida det inte är högintensiv träning, väldigt lång träning eller om personen i fråga har väldigt låg fettprocent.
i övrigt vill jag bara tillägga att när det gäller diet så kan man aldrig ta efter någon annan. det som en person äter är inte rätt för någon annan, därför behöver man ett individuellt upplägg i sin kost.
Skicka en kommentar