Jag ligger på min säng och oroar mig och tänker på Nils Ferlin.
Ferlin skrev en gång att:
Man dansar däruppe - klarvaket
är huset fastän klockan är tolv.
Då slår det mej plötsligt att taket,
mitt tak är någon annans golv.
Om man byter ut de två första raderna mot: "Man hostar däruppe - klarvaken är karln fastän han lagt sig" skulle det bli en sanningsenlig beskrivning av den situation jag för tillfället befinner mig i.
Hostan är kontinuerlig, djup och rosslig. Jag undrar om smittan kan ta sig ned genom hans golvspringor, och dimpa ner på mig från mitt tak. Bör jag skydda mig, och i så fall hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
va? Sover du inte i syrgastält?
Munskydd rekommenderas. Och kanske paraply.
Får täta golvspringorna ;) Värsta tänkbara scenariet utspelar sig i huvudet, smittan sprider sig som en löpeld. Märker det på mig själv. Man backar ett steg,kanske två steg om man hör någon hosta, helst av allt så vill man fly fältet, springa därifrån allt va man kan. Näe, men jag håller med funrun, munskydd är bra och betydligt billigare än tätning av golvspringor.
Jag tycker att du ska gå upp till honom med en kopp varmt ingefärste.
Gå upp och klubba till snubben? Eller muta honom med en biljett till Söderhavet? Kommer inte på mer smart nu =)
Vart har alla snälla flickor tagit vägen?
Men okej, då häller jag väl lite stryknin i teet.
funrun: ska genast leta upp nån gammal syrgasflaska från dykningen, trycka in regulatorn i munnen och täcka in resten av kroppen i plast.
moder jord: välkommen till bloggen! och ja, jag blir paranoid så fort jag hör nån hosta och snörvla. att va förkyld är nåt av det värsta jag vet!
petra: hm, låter som dyrköpta metoder... ;-)
tildo: bra där. vilket får mig att tänka på jonas love almqvist istället; "två ting äro vita, tintomara - oskuld och arsenik"
Skicka en kommentar