Låt oss tala om strumpor

Tunna, tjocka, långa, korta, vita, svarta, polyester, ull, neopren, komprimerande, dri-fit...

It´s a jungle out there! Och det har verkligen tagit tid att hitta favoriterna. För mig hände det för ett år sedan, då jag köpte mina första X-Socks. Modellen heter Sky Run och är en medeltjock strumpa med inbyggt stöd, förstärkningar och silverinlägg som motverkar bakteriebildning. Priset, 200 kr, tangerade helt klart den övre gränsen för kortstrumpor, men de visade sig vara värda varenda krona.

Det här är strumpornas Rolls-Royce. De framhäver skorna på samma sätt som ett utmärkt vin framhäver maten. Fötterna blir aldrig svettiga, sömmarna sitter på precis rätt ställen, de skaver ingenstans, de glider inte runt, naglarna ligger tryggt inbäddade och de tjocka partierna ger en känsla av att springa på bomull.


Tvåa på listan kommer mina Seger. Modellen heter Running Multi, priset är 139 kr och de ingår i Segers dri release-serie. Det bästa med de här strumporna är att de håller sig magiskt torra, när man tar av sig dem efter ett pass är de inte ens fuktiga. Dessutom sitter de åt precis där de ska och har lagom friktion inne i skorna. När man vill ha en tunn och torr strumpa utan några extra krusiduller är detta det klockrena valet.


Mina Nike Elite Structure Running Non-Cushioned Running Quarter (hur långt namn kan en strumpa ha?) ingår i Dri-Fit-serien och kommer på en god tredjeplats bland mina kortstrumpor. De är tunna och håller sig torra, precis som Segerstrumpan, men saknar förstärkningar över fotknölen och vadderingar. Är man ute efter en låg och sval strumpa som andas bra och smiter åt där den ska är detta ett utmärkt alternativ.


Nätvarianten av Nike i Dry-Fit-serien är däremot helt värdelös. Jag blev alldeles lycklig när jag hittade dem, eftersom de är extremt tunna och jag gillar strumpor som inte blir blöta, men problemet är att de glider runt i skorna. Det känns som om de skulle vara gjorda av gladpack och jag klarar helt enkelt inte av att springa i dem.


På fjärdeplats bland kortisarna kommer mina Nike Elite Running Quarter. De kostar 130 kr och var länge mina favoriter innan jag hittade de andra läckerbitarna. Strumpan är mellantjock och andas bra, trots att den inte ingår i Dri-Fit-serien. Den har lite förstärkningar och dämpningar och kan sammanfattas som en riktigt mjuk och skön strumpa som funkar bra till all träning som inte kräver något extra.


De här vita halvlånga Nike-strumporna köpte jag förr förra sommaren då jag fick för mig att det skulle vara svalare att springa i vitt än svart. De är vadderade och sitter bra, men jag tycker att de blir fuktiga och dessutom gillar jag inte kanten högst upp på strumpan. Den klämmer åt på något vis och lämnar avtryck, därför brukar jag alltid vika ner den. Dessutom tvivlar jag på att vitt är svalare, jag tror det hänger mer på materialet.


Ett annat infall som jag fick för några år sedan var att köpa på mig anti-skavsårs-strumpor. De heter WrightSock och är gjorda i två lager, vilka rör sig mot varandra och därmed förhindrar att skon skaver på foten. Jag tror de kostade drygt 120 kr och de fyllde verkligen sitt syfte, men de är inte på något sätt svala och dessutom är de så tjocka att skorna nästan blir för små. Idag använder jag dem bara i vandrarkängor och ser till att köpa skavsårsfria löparskor.


För att ta med ett riktigt nono har jag plockat fram mina lågskaftade Adidas. De är ett typiskt exempel på att billigt faktiskt är sämst när det kommer till strumpor. Enda anledningen till att jag köpte dem var för att de kostade lite och såldes i flerpack, men vad gör det när de inte går att använda. De tranpsorterar inte bort svett, de har massa konstiga sömmar som bara är i vägen och dessutom är materialet styvt (som hård bomull) och på det hela taget inte alls sköna.


Efter den niten tycker man ju att man borde ha lärt sig något, men icke. Senast i förra veckan gick jag in på Stadium och köpte på ett tvåpack Soc-strumpor, som var billiga (typ 100 kr tror jag) och enligt förpackningen funktionella. Dessutom lockades jag av längden då jag behövde ett par långa till mina boxningsskor. Men vilket skämt detta var! Jag har aldrig både svettats och frusit så mycket i några strumpor. När det är varmt flyter man bort och när det är kallt förvandlas fötterna till is. De här åker i Sverkers soptunna!


Låt oss återgå till riktigt bra strumpor istället: X-Socks kompressionsstrumpor. De heter Run Energy och energigivare är precis vad de är. Priset är 225 kr och jag skulle faktiskt vara beredd att betala det dubbla. Kompressionen gör att blodet cirkulerar snabbare och jag märker stor skillnad i ben och vader på hårda pass. Jag har dem alltid på backpass och intervallpass eller när det ska springas jäkligt långt eller snabbt. De är helt enkelt ovärderliga.


Apoteket säljer också kompressionsstrumpor, eller stödstrumpor som de väljer att kalla dem. De sitter åt ännu hårdare och är kanon för återhämtning. Därav kommer det sig att jag ofta har dessa efter hårda pass och inte sällan sover i dem. Dessutom har jag dem alltid i lägen då jag förväntas bära högklackat, det är ju helt perfekt avlastning och ingen ser att det är något annat än vanliga nylonstrumpor. De som sett mig i dem hemma brukar dock mobba mig grovt och kalla mig pensionär, men det bjuder jag på!


Det finns ju även andra typer av specialstrumpor. Efter helgens löparäventyr står det helt klart att det krävs något extra om man ska springa på myrar. Därför har jag precis beställt ett par neoprenstrumpor. De kostar 200 kr och det känns som ett ok pris att betala för att slippa förfrysa fötterna.

Sealskinz hade varit ett annat alternativ. Det är torrstrumpor som inte släpper in vatten alls. Anledningen till att jag inte köpte dem är att de är gräsligt dyra (drygt 500 kr) och dessutom sägs ha extremt kort hållbarhetstid. En användare blev blöt i dem redan efter några timmar, då en sten orsakat ett hål på dem. Det skulle alltså inte vara så lämpligt i myren där man får räkna med att till och med tappa skorna.


Överst på önskelistan står nu ullstrumpor. Det känns som ett måste i vinter. Om det är något som är riktigt obekvämt så är det att springa när man fryser. Det spelar ju ingen roll att man har fina och flexibla skor om man har isblock till fötter. Vilken variant det blir vet jag inte, ullstrumpesortimentet verkar utgöra en egen djungel. Men något som den nedan och med minst 80% ull tycker jag verkar bra.



Det var allt från min strumplåda.

Fråga 1: Vad har ni för favoriter och nonos?
Fråga 2: Bör jag söka hjälp som recenserar mina strumpor? :-)