Säg att du är en av dem som har en medfödd tävlingsinstinkt. Dina halter av dopamin, serotonin och noradrenalin driver dig till att vilja prestera. Låga halter monoaminoxidas gör dig villig att ta risker.
Precis som Askan och Sofy kommenterat i tidigare inlägg kan denna egenskap leda till både framgång och motgång. I Askans gamla handbollslag var det inte grabbarna som grät hela vägen hem över en förlust som blev bäst. När Sofy tävlade i alpint kunde hon bli låst då viljan att vinna slog över i rädslan att förlora.
Tävlingsinstinkt kan alltså få olika utslag: man kan bli en person som älskar att vinna (fokus på framgång) eller en person som hatar att förlora (fokus på motgång).
En mental tränare har i uppgift att hjälpa människor att uppnå och optimera framgångsdelen. För att göra detta finns ett antal metoder. När jag träffade Dr Pannben fick jag ta del av hans framgångsrecept.
1) Tänk nyfiket.
Säg att två personer börjar träna löpning. Person nr 1 tänker: Det är bra att röra på sig, jag ska försöka springa ett par gånger i veckan. Person nr 2 tänker: Jag skulle vilja bli bra på att springa, undrar hur det skulle kännas att springa ett marathon? Nr 2 kommer troligtvis bli en bättre löpare, även om det skulle vara så att nr 1 har bättre talang. För att optimera sina förutsättningar ska man tänka positivt, högt och fritt.
2) Sätt upp ett mål.
Vad vill du uppnå? När ska målet vara uppnått? Om du inte vet vart du ska, vet du inte vilken väg som är bäst för att komma dit. Om du inte vet när du ska vara där, vet du inte när du behöver trycka på gasen och när du har tid att bromsa.
3) Fokusera på dig själv.
Egoism är en nödvändig egenskap. Det krävs att man kan lägga ett 100-procentigt fokus på sig själv och målet. Lära sig optimera träning, kost och återhämtning. Lära sig kontrollera nervositet. Kunna maximera energi, koncentration och avslappning. Arbeta med sitt självförtroende och sin självkänsla. Motivera sig själv när utvecklingskurvan planar ut. Målmedvetet packa sin träningsväska för tusende gången och lära sig hitta glädjen i väntan på nästa topp.
4) Riv murar - skillnaden mellan att vilja vinna eller vara rädd för att förlora.
Föds man med tävlingsinstinkt vill man se sig själv som bra, stark, framgångsrik. Motsatsen till det är dålig, svag, misslyckad. Om man har dålig självkänsla har man svårt för att visa sig misslyckad och börjar bygga murar mellan det önskvärda och det icke önskvärda. Man skyller kanske på ekonomi, tidsbrist eller omgivningen. Vågar inte satsa helhjärtat för att man är rädd för att förlora. Lägger sin energi och sitt fokus på att undvika motgång. Och eftersom man blir bra på det man tränar på blir en murbyggare bra på att dölja misslyckanden - inte på sin sport!
5) Rikta energin.
När en murbyggare börjar riva sina murar går utvecklingen snabbt. Det som tidigare skulle tagit fem år att uppnå tar kanske plötsligt bara två år. Detsamma gäller allt annat som stjäl energi. Rita ett schema över alla de delar som ditt liv består av. Vad får dig att må dåligt? Vad får dig att må bra? Maximera dina kraftkällor, minimera resten, rikta all energi mot målet.
Inlägg
16 kommentarer:
wow, kul med peppande föreläsningar!
Fattar att du fått upp styrfarten nu igen. =)
VAD MER FINNS ATT TILLÄGGA!!!
Dr Pannben är verkligen en varm och trevlig person, men har inte haft glädjen att höra honom föreläsa.
Däremot har jag haft glädjen att varit klubbkamrat med Dr och sett honom i action på 1990-talet :o)
Väldigt intressant och lärorikt att läsa!
Funderade lite mer på skillnaden mellan de som älskar att vinna och de som hatar att förlora. Du skriver ju om stulen energi.På ett sätt är ju att gräva ner sig efter en förlust otroligt missriktad energi. Ju fortare man kan komma vidare desto mer fokuserad energi. Men frågan är om man kan ha vinnarskalle utan att deppa efter förluster?
Mental inställning till vad jag vill uppnå är det jag tycker är den mest intressanta delen i alla projekt. Jag brukar uttrycka mig så här. Viljan att vinna måste alltid vara större än rädslan för att förlora. Mycket bra och intressant inlägg!
Har inget att tillägga utan säger bara TACK för ett klokt och tänkvärt inlägg. Det var vad jag behövde läsa!
Kul att neurotransmittorsubstanser kom med på din blogg, det var på tiden.
peak/jonke
funrun: absolut, nu styrs det för fullt :-)
fredrika: puss!
sophia: vad kul att du svettats med dr pannben, det nöjet har inte jag haft!
askan: jag tror att vissa har det i sig naturligt; en positiv inställning utan massa grubbel. andra får nog lära sig med tiden alternativt få hjälp med att hitta rätt inställning.
sedan tror jag inte heller det är konstruktivt att tänka att man måste vinna hela tiden. det kostar för mkt att ligga på topp året runt. vissa grejer får man se som träning, andra grejer som delmål.
men visst - att misslyckas med det stora målet, det är nog jobbigt för alla. men det får inte bli så jobbigt att man låser sig och inte kan gå vidare.
mackan: kul att du gillade det!
karin: va roligt, det glädjer mig!
anonym: äntligen blir det ordning. tack vare dig jonke!!!
Oj då! Jag hoppas att folk som läser hos dig hittar in till mig ändå, utan länk..och att de ser att det finns en hel del annat där än rädsla att förlora! Jag bjuder på den, för det var ju så det var. Ibland blev pressen att prestera mer en börda att bära än vad det blev en möjlighet. Jag var ung, ville visa att alla pengar, tid och engagemang som satsades på mig var kloka beslut. 80 mil enkel resa till sälen (från Tärnaby), dyra startavgifter, boende, liftkort, mat, 1000-kronors valla...ja ibland kom såna tankar i vägen när det vardags att plocka fram det lilla extra. Det fanns också tillfällen då det inte fanns något som hindrade. När allt var harmoni och jag presterade toppenresultat, även på de viktigaste tävlingarna (eller egentligen oftast då). Antar förresten att det tyder på dålig självkänsla att jag måste förklara mig och bättra på min image som "bra" tävlingsmänniska inne i din blogg, men nåja. So be it!
Jag önskar i efterhand att 1)vi hade haft utbildning i mental träning på skidgymnasiet. 2)Att jag satt mindre press på mig själv och 3) att de som jag försökte få att säga att jag dög genom att prestera kunde sagt det oftare, UTAN prestation, eller mindre (inte alls) när jag presterat bra.
Man kan träna massor. Det som avgör är vilka signaler hjärnan sänder till kroppen.
sofy: oj oj, att du skulle tolka det så! jag tyckte det du kommenterade var ett bra exempel och ville inte skriva om dig utan att länka, det tyckte jag skulle varit brist på respekt.
jag såg inte heller exemplet som nåt "negativt", utan något som naturligt uppkommer i en tävlingskarriär.
har aldrig tänkt tanken själv att du skulle vara en "dålig" tävlingsmänniska!!! tvärtom verkar du väldigt insiktsfull.
och visst är det bra med mental träning, borde verkligen ingå i alla idrottsutbildningar!
Magda, Det är lugnt! Ang länken menade jag att det inte var en riktig länk ;) men så gör förresten jag då och då också när man inte riktigt hinner med. Den där balansgången genomgår alla, visst är det så, allt annat vore ju lite konstigt nästan.
Magda: Klockrent. Finns inget mer att tillägga. Även om ämnet tåls att diskuteras i all oändlighet, tvista, vrida och analysera lite till.
Missade en grej när jag läste din blogg i fredags.
Insåg att jag tillhör gruppen som hatar att förlora. Är det något positivt?
Vet inte om jag ska fortsätta läsa din blogg, min träning påverkas för mycket. Den minskar inte direkt. :-)
Såg din "efter" bild idag, ett munsår har ingen dött av.
/Jerry
jerry: kul att jag INTE bidrar till att minska din träning!!!
:-)
om du är en tävlingsmänniska så är du ju född med de egenskaper som driver dig framåt, du är en fighter, men för att fokusera kraften rätt är det bättre att tänka långsiktigt och inte hänga upp sig på förluster som inträffar på vägen. såna är bara lärdomar och en del av spelet!
fläskläppen gör inte ens ont, nästan så man blir lite besviken ;-)
tänk positivt och kör på!
Det är just det som är grejen, att jag inte anser mig vara en tävlingsmänniska för att vinna är inte det viktiga. Men inser att nu att jag omedvetet har haft ett annat mål.
Har precis lagt om mina mål till långsiktiga istället. Var en periodare och ville få bort det. Men nu har jag en sak till att jobba på. Bloggläsandet lönar sig. :-)
/Jerry
jerry: fantastiskt, det är ju jättekul! nästan så jag blir lite stolt!!!
Skicka en kommentar