The offer I couldn´t refuse.
Under jullovet hamnade jag alltså av en slump på ett thaiboxningsgym. Jag ville bara fajtas lite och gick ner för att köra boxning med en polare.
Men nämnde polare har inte bara boxningsbakgrund utan även en kickboxnings-, BJJ- och thaiboxningskarriär i ryggsäcken och efter lite övertalande gick jag med på att prova både nackbrottning, grappling och MMA-fys. Knäa, slå, ner på backen och brottas med docka, upp, knäa, slå, ner och slå på docka, upp och knäa, ner och brotta... I fem minutersronder.
Det var tufft. Men det var kul. Och det passade min fysik rätt bra att bara få kötta loss. Skita i finliret och lägga all tyngd och all styrka på att bara vara... djurisk.
Under nåt av de här passen kommer ställets headcoach - en legendarisk och mycket framgångsrik thaiboxningstränare som tagit fram fajters på världsklassnivå - fram och ifrågasätter varför jag håller på med amatörboxning:
- Amatörboxningen är ju död.
- Du är för gammal för amatörboxning.
- Varför inte träna thai istället? Jag kan matcha dig varannan helg om du vill. Och vi har ingen åldersgräns.
Instinktivt sa jag nej. Jag har identifierat mig som boxare. Det var boxningen jag blev kär i. Jag känner inte till nåt annat om thaiboxning än de matcher jag sett i Thailand. Och jag har aldrig tänkt tanken att bli en thaiboxare.
Så jag gick tillbaka och fortsatte med min boxning.
Sen kom tankarna. Tänkte att det kunde vara skönt att få lite mer tid på sig. Kunna tänka långsiktigt. Men jag hade fortfarande alldeles för svårt att sluta tänka på mig själv som boxare.
Sen kom samtalet. Från coachen. Som erbjöd sig att träna upp mig. Som lovade att jag kunde bli bra på det. Som sa att jag gärna fick fortsätta med boxning och att han kan träna mig i det också. Att jag får matcha i vad jag vill. Att det inte ska finnas några begränsningar. Men att min stil passar bättre för thai. Och att han vill intensivträna mig och matcha mig - inom en månad.
Jag tyckte att allt lät helt galet. Man tävlar inte i en av de tuffaste kampsporterna efter att ha tränat den i en månad. Men jag är ju galen. Så: varför nej?
söndag, januari 25, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

4 kommentarer:
Sånt erbjudande, smickrande, kan man ju inte tacka nej till. Du har viljan, talangen, kroppen - allt för att bli STOR! Kör på!
Jag tänkte just säga det - jäkligt sjysst att bli uppraggad av en coach sådär, någon som verkligen, verkligen tror på en! Shit vad kul, grattis alltså, det här blir hur spännande som helst.
Kul för dig att du nu har något nytt att satsa mot, och att det inte har någon dum tidig pensionsålder!
Det låter som det passar dig perfekt, lycka till!
vad underbart härligt det låter!
Jag drömmer om att åka på thaiboxningsläker i thailand, verkar finnas sånt i lite olika intentsiteter och nivåer. Saknar verligen kickboxningen när jag läser om dina äventyr. Klart att du ska tävla! Fan vad kul! :)
Skicka en kommentar