Därför var det så enkelt att lägga pusslet.
För mig har min boxning handlat om självutveckling. Jag blev kär i boxningen. Jag blev kär i boxningsmiljön, i boxarna, i coacherna, i träningsmetoderna, i stämningen.
Jag har alltid dragits till boxningshistorier. Till böcker och filmer. Till berättelser om boxares livsöden. Jag har funnit identifikation och fascination. Även glädje. Och sorg.
Och jag har hela tiden varit på det klara med varför jag tränar boxning. Det har aldrig handlat om att "gå en match". Det har handlat om att jag har velat utvecklas i sporten.
Min dröm har varit att bli en väldigt bra boxare. Med allt vad det innebär. Jag har njutit av att vara en del av boxningsvärlden och funnit lycka i att bli bättre och bättre. Det är det som har varit min drivkraft.
Vad har då åldern och matcher med saken att göra?
Jo. Ska man utvecklas i boxning behöver man vara i en tävlingsgrupp, ha en coach och gärna matcha eftersom det är i matchsituationer som man verkligen boxas. Då är det inte längre övning. Då är det på riktigt.
Och det finns ingen coach som vill lägga tid och energi på någon som inte har en framtid i sporten. Dessutom är det svårt att motivera sig själv till obligatorisk träning med allt vad det innebär när man vet att slutet är nära.
Det har helt enkelt saknats en målbild. Det har inte funnits något som jag och min coach gemensamt har jobbat för. Och då utvecklas man inte.
Man utvecklas inte genom att gå ner på träning efter träning och göra samma sak. Man måste ha utmaningar. Man måste veta exakt vad man ska jobba på. Och varför.
Därför har jag valt att gå en annan väg.
Det jag tar med mig är allt jag har lärt mig om boxning och de kunskaper som jag har fått som fighter. Alla de skratt och all den svett och all den blod som jag har fällt i träningslokalen. Och alla de sköna människor som jag har lärt känna.
Jag lämnar inte med sorg. Jag lämnar med glädje och med tacksamhet för allt jag har fått uppleva.
Dessutom stänger jag inte en dörr. Jag öppnar bara en till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

4 kommentarer:
Vad kul att din vånda är över och du kan starta på det nya, thaiboxning vad jag förstått av andras kommenterer nedan. Du kommer ha skitkul för du är en sån personn bara! Snygga bilder!
Wow. Stort.
"There is No Rest and No Days Off" Fedor Emelianenko
Jag brinner träna och coacha fighter men jag älskar att lära känna dom som människor ... Tack för tiden Magda !
Så som du säger det här i din blogg ...det allrig handlat om en match det handlar om att älska boxningen !
" Boxning is not a sport , it´s a life style "
Lycka till Magda , train hard fight easy :)
// Perkele
Skicka en kommentar