Thaiboxningsäventyret del 2: Surrealistiskt

Den första jag ser när jag kommer ner är Rickard Nordstrand.

Hans näsa är sönderslagen och ihoptejpad. Han värmer upp. Han ska träna.

Det är mitt första thaiboxningspass. Jag börjar värma upp. Jag ska träna.

Och då går det upp för mig att jag och Rickard ska träna i samma grupp. Med samma coach.

För er som inte vet vem Rickard Nordstrand är kan jag informera att han är tidigare världsmästare i thaiboxning och en våra främsta K-1-fighters. Nu ska han göra comeback i thai - och har tagit hjälp av min nya coach.

Runt omkring mig börjar killar i olika storlekar värma upp. De slår i luften, sparkar, hoppar lite upp och ner, slår på nån säck. Helt olik den uppvärmning jag är van vid.

Att vara tjej i ett sådant här sällskap är jag däremot van vid. På boxningsträningar har jag varit ensam tjej bland upp till ett tjugotal killar. Men de killarna har jag känt. De har vetat hur hårt de kan gå på. Och jag har vetat vad som förväntats av mig.

Här och nu vet jag: Ingenting.

Plötsligt kommer coach in och säger "Ok, bootcamp! Ni ska vara riktigt varma när ni börjar sparra!"

Sen börjar enminutersintervaller med burpees. Sånt som jag är van att köra som fys. Inte som uppvärmning.

Sen ska vi gå ihop två och två och den enda kille som blir över till mig är den längsta jäkeln på hela stället. Coach säger att vi ska göra nåt som jag inte minns ordet på och killen tar tag i mig och gör nån clinchövning. Jag improviserar. Sen ska vi nackbrottas. Snubben är tokstark och jag når knappt upp till hans nacke men vi stångas på. Sen är det dags för burpeesintervaller igen.

Sådär nu var uppvärmningen klar och jag får veta att jag ska få sparka lite mitts. Mittsen hålls upp och jag frågar "vad ska jag göra", han säger "sparka med bakre benet" och jag undrar "hur?" och han svarar "sparka bara!" Jag sparkar och han korrigerar lite och så fortsätter vi så i typ tio minuter. Sen kommer min coach och kollar av min stil och håller plattor och ju råare och hårdare jag slår, desto mer ler han.

Sen visar han mig hur man knäar.

Sen säger han att jag är redo att börja sparra.

Och som i en surrealistisk film ser jag mig själv paras ihop med första bästa snubbe och våra händer möts i en hälsning...

Filmen är en highlight över Rickard Nordstrand.