torsdag, januari 15, 2009

Som en duracellkanin på amfetamin!

Ett dygn senare och jag känner mig ostoppbar.

Efter vilodagen igår och en lugn jobba-hemifrån-dag idag är förkylningen plötsligt bortblåst och det pirrar i hela kroppen av förväntan.

Jag vet att det bara gått en dag men det känns som om jag har slappat i en evighet och jag säger bara: My Gad, vad mycket tid man får över när man inte tränar!

Det var nära att jag möblerade om hela lägenheten igår kväll när kroppen inte fattade att den skulle gå och lägga sig - utan pulshöjning.


Nu är det business as usual som gäller igen. Fucking A!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Tja, garvade mycket när jag ser att din förkylning är borta kan det kanske kanske bero på din vila...I rest my case:=)

Ha det bra

Magda Gad sa...

staffan: klart det beror på vilan! det var ju därför jag vilade! döh :-)

Andrej sa...

"I´ll be back?"
Hehe. F*n vad det är inspirerande att läsa din blogg.

MarathonMia sa...

haha du är underbar!

Anonym sa...

Vadå?! Hade du en helt vilodag, var du inte ens ute och sprang? Jag som började streaka när jag läste om det på din blogg! Har du slutat nu?

Magda Gad sa...

cissi: eftersom jag hade en förkylning som höll på att bryta ut så ville jag inte riskera att sabba en hel veckas träning genom att springa, så ja, jag fick tvinga mig att bryta streaken. men nu är den igång igen! såklart :-)

Anonym sa...

Satan i gatan!!! Du var mig en vältränad kvinna!!! Avis!!!/ Ulrica