måndag, januari 26, 2009

Thaiboxningsäventyret del 3: Mitt inre djur

Att slåss med reptilhjärnan, på ren överlevnadsinstinkt.

Vi har hälsat genom att sträcka fram våra handskbeklädda händer mot varandra. Och nu ska vi sparra.

Han vet inget om mig. Förutom att jag är boxare. Jag vet inget om honom. Förutom att han är thaiboxare.

Många tankar passerar revy. Hur bra är han? Hur hårt slår han? Kommer han ta nån hänsyn till att jag är boxare och inte kan sparka? Till att jag är tjej? Till att jag är ny på klubben?

Sen hinner jag inte tänka mer.

Det kommer slag emot mig. Det kommer sparkar emot mig. Plötsligt hänger han kring min nacke och försöker fälla mig. Och svaret på mina ovanstående funderingar är: han är bra, han slår hårt och han tar inte hänsyn till att jag är vare sig boxare, tjej eller ny.

Jag har inte så mycket att välja på annat än vara likadan tillbaka. Jag använder mina händer för att skydda mig och för att slå. Försöker fatta hur jag ska blockera alla sparkar. Försöker få bort honom när han clinchar.

Sen slår det slint i skallen.

Jag bara går på och slår och sparkar. Jag skiter fullständigt i teknik och jag skiter fullständigt i om jag kan sparka eller inte. Jag bara gör. Jag kan inte återge hur det gick till, det enda jag minns är att snubben backar upp mot repen och att jag får inte några bra träffar och sedan en jävligt bra träff med en högerhook rätt i tinningen.

Då skriker någon "Bryt!"

Vi (jag) blir tillsagda att ta det lugnare. Vi fortsätter. Det händer samma igen. Han säger till oss igen. Sedan får jag byta kille i nästa rond. Och i nästa. Och i nästa. Och jag bara slår och sparkar och knuffas som nån jävla streetfighter. Och får tillsägelse ett par gånger till.

Efteråt känner jag mig helt fascinerad. Var kom all den där aggressionen och det där fightinghjärtat ifrån? Jag som alltid brukar vara lugn! Jag som har kört hur många tuffa boxningssparringar som helst där jag fått stryk men aldrig gått igång på det där viset. Snarare kanske blivit mer passiv ju mer motstånd jag mött. Spelat ett säkert spel. Tänkt på den teknik jag lärt mig.

Men har fanns inte utrymme för något sådant. För jag har inte lärt mig någon thaiboxningsteknik. Förmodligen var det därför överlevnadsinstinkten slog på. Mitt inre djur tog över.

Och nu funderar jag på vad som hade hänt om jag hade hittat det där djuriska - i boxningen.

5 kommentarer:

Andrej sa...

Jag får rysningar... av välbehag.

MarathonMia sa...

Nu ser du vad som händer om du hoppar över träningen och äter semla istället!

Skämt åsido - du skriver så himla bra! Jag tror nog att det var överlevnadsinstinkten som kom fram, någon sorts rädsla för att få stryk satte igång ditt försvar (eller snarare anfall) - det är ju grymt att veta att man fungerar så! ÄR det inte? Nu måste jag skynda mig och bli kändis så du kan bli min bodyguard. Jag litar på dig. G.R.Y.M

Unknown sa...

Vad menar du med "brukar vara lugn"? Vid sparring brukar ju ofta båda hetsa upp varandra förbi semikontakt-nivån. Man vet att det är lek men trots det så blir man lite förblindad av adrenalinet.

Det viktiga är ju att inte överila sig så man blottar sig för motståndaren, förutom att det inte får gå överstyr.

Hur känns det med susp och att vara barfota? Råkat sparka med skenbenet mot någons blockande knäskål? ;) Låter iaf som du har superroligt med nya utmaningar!

Magda Gad sa...

andrej: härligt :)

mia: jo absolut, sluta tänka bara göra. and I´m all yours ;)

kb: ja men gud självklart, jag har alltid boxats fullkontakt. inte på grund av förblindning utan fullt medvetande om att det är så det ska göras.
skillnaden är att i boxning har jag alltid TÄNKT. funderat vilka fintar jag kan göra, hur jag ska röra mig, vad som passar för just den motståndaren osv.
i thaiboxning kan jag inte tänka så för jag kan inte tekniken. därför är det första gången som jag liksom bara kopplat bort rationella tänkandet och gått på ren instinkt.
har inte susp. barfota var skitjobbigt första passet men nu känns det som hemma :) knäat eller nåt i nåns armbåge så ena knät är blått i en radie om nån decimeter ;) hela kroppen är ju sjukt utsatt, men mkt mindre fokus på huvudet - så säkert mindre farligt än boxning.

gullfot sa...

Djur. Bra.