O=MT2

Einsten var säkert en skön snubbe.

Och visst är det så att allt är relativt. Även tiden. Men böja tidsrummet kan jag inte. Jag känner inte till något kryphål i universum genom vilket jag kan ta en genväg. Och komma tillbaka som en yngre version av mig själv.

Därför kvarstår det faktum att jag bara har nio månader kvar i boxningen. En tidsperiod som är alldeles för kort för att uppnå det jag vill. En begränsning jag helt enkelt inte kunnat acceptera.

Därför har jag behövt hitta ett sätt att skaffa mig mer tid. Med mer tid är mina mål inte längre omöjliga. Med mer tid kan jag använda mig av O=MT2. Det vill säga arbeta-jävligt-hårt-och-länge-formeln som säger att det Omöjliga är lika med det Möjliga gånger Tiden i Kvadrat.

Det positiva är att jag har hittat den här tiden.
Det negativa är att även utmaningen kommer i kvadrat.

Egentligen vet jag inte vad jag gett mig in på.
Men jag vet att det känns spännande och lite skrämmande.
Samtidigt som jag är väldigt nyfiken.
Och när det känns så brukar det vara rätt.

På lördag börjar det.
Två dagar kvar att samla kraft.