lördag, januari 24, 2009

Det här måste vara det absolut galnaste jag varit med om

Mitt livs första thaiboxningspass.

Med matchgruppen. Sparring. Slag, spark, ja allt.

Jag ska berätta hela historien. Men först måste jag hämta mig från chocken samt linda mitt knä som har en subcutan hematomansamling (coach mike alias dr m:s benämning). På lekmannaspråk en blödning och ett blåmärke av absolut världsklass.

På återseende.

3 kommentarer:

Anonym sa...

JA! JA! JA!
Mer mer mer!

(måste sluta skriva i tre-tal nu)

Andrej sa...

Det gör ont, det gör ont... Men visst är det roligt att jämföra blåmärken i omklädningsrummen? Helst vill jag ha en kommentar, typ: "Oh shit. Har du tränat med DET!"
Då är jag rätt nöjd...

Magda Gad sa...

funrun: det kommer. jag pustar ut fortfarande. och slickar mina sår...

andrej: mina ben är mer blåa än bruna idag :-) fick jävligt fascinerade blickar i bastun...

magdalena: vet inte vart din kommentar tog vägen, men nej, han är en gammal elitsimmare