Men det är ingen födelse vi talar om. Utan ett slut.
Nämligen slutet på min korta boxningskarriär.
Idag är det nämligen den 17 januari och den 17 oktober fyller jag 34, vilket är åldersgränsen för att få tävla i amatörboxning.
Ett faktum som börjat göra mig lite tunnelseende. Fundersam. Och sorgsen.
Men jag kanske tänker fel.
Jag kanske borde tänka på de här nio månaderna som början till något nytt, istället för nedräkningen mot ett slut.
Jag ska försöka tänka om. Och tänka rätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Tänkte först att det hade prickats rätt på nåt ägg...men sen så kom jag på...kanske dax o bli proffs ;-)
Klart du ska bli proffs! :-)
Ja, nu har du en stabil grund i boxning för att fortsätta bli proffs, eller varför inte lägga till ben också?
Precis min tanke. Lägg till benen.
9 härliga tävlingsmånader. Fyll dem med så mycket boxning du kan - bli proffs. Lägg gärna ut något tävlingsdatum på bloggen så kommer vi och hejar. Det finns inga slut, bara övergångar till något nytt.
Kram
Det hade ju kunnat vara värre. Du hade kunnat vara typ jag, och för gammal för att ens få börja.
Var det inte du som frågade på bloggen en gång vad vi skulle göra om vi bara hade något år kvar att leva? Så min fråga är Magda, vad ska du göra när du nu bara har nio månader kvar att leva som boxare? Ge järnet, förstås. Du kommer aldrig - ALDRIG - ångra den tiden, men om du lägger dig nu för att du börjar stirra dig blind på framtiden och det som kommer efter, då missar du chansen. Tänk nu. NU. Boxas som om det inte finns någon morgondag!
Det tar aldrig, aldrig slut. Man når en platå, men det är bara att fortsätta med oförtruten nyfikenhet mot nästa. Enda gången det tar slut, det är när vi dör. Iallafall träningmässigt.
Skicka en kommentar