Räddaren i nöden: rutin

På Kuba finns det en boxningsskola där nya adepter får börja med att slå rak vänster. I ett år.

Det låter fantastiskt enformigt. Men jag förstår konceptet. För utan en bra vänster har man ingenting. Kan man inte slå en bra vänster kan man inte slå en kombination. Det är som att försöka lösa en matematisk ekvation utan att kunna utföra en multiplikation. Eller som att försöka sätta ihop meningar utan att kunna alfabetet.

Och så är det med allt; relationer, jobbuppdrag, nya utmaningar; saknas det en grundtrygghet blir problemlösningen komplicerad när det börjar storma.

Har man däremot erfarenhet och kontinuitet i ryggen kan man koppla på autopiloten i stressiga situationer. Helt enkelt sluta försöka kontrollera och istället låta hjärnan arbeta på rutin. Otroligt nog vet den precis vad den ska göra, helt av sig själv, bara den har gjort det tillräckligt många gånger tidigare - som en reflex.

Och idag står det helt klart att jag har en inövad deadline-reflex. Min första lämning är avklarad, håret är klippt, inga katastrofer har inträffat. Och allt detta gick närmast av sig självt, så fort jag slutade tänka på det, och istället utförde.

Nu återstår kvällens träning. Kanske ska jag föreslå för coach H att vi enbart kör rak vänster idag?