Är en sorg. Men det finns något som är värre.
Jag stod och klippte tånaglarna häromdagen.
Plötsligt ramlade vänster pektånagel av.
Helt och hållet. Och utan förvarning.
Jag blev alldeles kallsvettig av rädsla.
Inte för att det gjorde ont eller var läskigt.
Utan för påminnelsen om sorgen i en förlust.
En förlust av det man gillar.
En förlust av den man tycker om.
Helt och hållet. Och utan förvarning.
Men en förlust är inte bara sorg.
En förlust föregås alltid av lycka.
Och efterlämnar alltid vackra minnen.
Därför är det inte en förlust man ska frukta.
Utan att aldrig få det man tycker om.
Att aldrig få den man skulle vara rädd att förlora.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

4 kommentarer:
Det var mycket bra sagt!
Det är alltid lika intressant att läsa på din sida, dina insikter stärker oss andra!
Fortsätt inspirera och kör hårt!
Jag håller tummen för dig inför din utmaning!
sophia: dubbel-tack! kul att du gillar bloggen, det gör mig glad!
du å jag magda, utan pektånaglar...
fast jag är inte lika poetisk som du.
funrun: fast jag hade en helt ny och fin tånagel därunder! :D
Skicka en kommentar