Vad gör man första morgonen efter en expedition om 7 dagar och 28 träningstimmar?

Man går till morgonpasset.

När jag gick och la mig igår var jag trött. Obeskrivligt trött. När jag vaknade av väckarklockan imorse var jag fortfarande trött. Mycket trött. Men eftersom det vankades simlektion med doktor M var det bara att gå upp och hälla i sig en dubbel espresso.

Väl på plats vid 25:an på Eriksdalsbadet kände jag mig i princip vaken. Dessutom väldigt inspirerad efter att ha sett triathlon B crawla fram över havet i tid och otid under vår Östersjöexpedition.

Lyckligtvis vann träningslusten över tröttheten och jag simmade på efter doktor M:s ordinationer. Det blev olika teknikövningar som märkligt nog verkade ge resultat omgående. Sedan avslutade vi med tidtagning på 50 meter. På första försöket simmade jag ca 15 meter under vattnet på första 25:an. Det tog på krafterna och det blev en seg vändning. Vi kan säga att tiden blev X. På andra försöket skippade jag undervattenstarten och kortade tiden X med 0,4 sekunder.

Jag är nöjd med insatsen och jag tror att doktor M var det också. Tiden hålls hemlig tills vidare för att mörka inför eventuellt kommande utmaningar.

Efter passet träffade jag på en annan av doktor M:s adepter och tillika bloggare. Nämligen ingen mindre än min tvillingsjäl Filip. Han såg ut att vara i god form och pannbenet verkade sitta på plats, så jag hyser gott hopp inför hans kommande tävling.

Slutligen känner jag mig riktigt glad för att jag har börjat simträna. Ett utmärkt komplement och en dörröppnare till galna multitävlingar!