Jag, en karlakarl

Eller: Jag, ett pannben.

Imorgon ska jag besiktiga min JEEP. Hur det kommer gå vet jag inte, men jag fattar i alla fall att det inte kommer gå vägen om jag bara har ett fungerande lyse fram. Inget halvljus, enbart ett helljus. Vilket jag kört omkring med rätt länge.

Därför tog jag min lunchtid i akt och begav mig till närmsta mack, och precis när jag står där och ser förvirrad ut kommer en boxare förbi. Yes! Han visst precis hur man flinkt kunde pilla ut den trasiga helljuslampan.

Stolt fortsatte jag själv och fick den nya på plats. Sådärja. Och fan. Jag hade glömt fråga om halvljusen. Nu såg jag att halvljuslamporna satt inne i själva strålkastarna. Det såg inte ut att vara möjligt att ta dem från motorhuvssidan.

Gick in på macken och frågade. Fick fyra skakande huvuden som svar. "Nej sånt kan vi inte." Och: "Mekanikern är på semester". Jahopp. Tänkte ge upp, men kom på att man kan läsa handboken. Där stod det att man måste montera isär strålkastarna, ta ut dem framifrån och på det sättet nå glödlamporna bakifrån. Verkade inte så svårt.

En halvtimme senare står jag kvar på macken. Med kolsvarta händer. Något som kändes som hundra skruvmejslar. Minst tusen skruvar. Lite bildelar. Och en hel publik blickar som troligen undrade vad den där kontorsklädda bruttan egentligen höll på med.

Men till slut fick jag ihop skiten. Dock med två skruvar mindre än vad jag hade från början, men det såg ut att hålla i alla fall. Jag fick strålkastarna på plats, jag testade lysena, jag skruvade på strålkastarramarna framifrån - och tada! Mission completed.

Sedan stod jag där och kände mig som en riktig karlakarl. Med kappan avslängd, tröjärmarna uppkavlade och lortig upp till armbågarna. Men egentligen vet jag inte om det där har så mycket att göra med att vara kvinna eller karl.

Kanske har det mer att göra med pannben. Att ge sig in i grejer utan att veta vad man håller på med. Att få ihop saker trots att förutsättningarna är dåliga. Att fortsätta ensam efter att de andra har dömt ut det och gått. Att sedan vara envis och jobba på - tills jobbet är gjort.

Och det är precis där jag tror nyckeln ligger till att lyckas med sin träning och med övriga mål i livet. Om jag lyckas få igenom JEEPEN i besiktningen återstår att se. (Yes, det fick jag!) Tills dess ska jag fortsätta att bete mig som en karlakarl; gå ut med grabbarna J, svepa en öl och kanske utmana någon i armbrytning.