Min största utmaning just nu är att plocka ihop mig själv inför varje pass. Frågan är inte längre var det gör ont, utan var det inte gör ont.
Det hela gränsar helt klart till galenskap. Men när jag återhämtat mig från det här och när överkompensationen slagit till - då kommer det vara värt det här:
Försöker få liv i benet
före Cooper med TENS.
Min stukade högerfot hålls på plats
med tejp.
Kompressionsstrumporna är på.
Under passen. Mellan passen.
Och på nätterna.
Bristningen i höger lår som jag fått
efter att vi kört sprintstarter var
riktigt arg på mig efter Cooper.
Tur det gick att coola ned den med lite is.
Min högerled är överansträngd efter
kajakexpeditionen. Den trilskades
rejält under gårdagens fystester.
Tårarna började rinna efter att jag gjort
dips, men med den här tejpningen
håller den för boxningen.
Mitt survivalkit. Känns sådär seriöst att
springa runt här mellan passen med min lilla
Apotekspåse...
Inlägg
10 kommentarer:
gör ingen kallur bara!
Det låter som du behöver någon vecka lugn rehab med typ simning enbart. Vila kroppen för nya utmaningar.
DET kallar jag semester! ;-)
Åh Maggis.. Jag vill inte få dig att tvivla på något sätt, men jag blir tveksam. Är det verkligen värt det?
Hoppas det!!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du håller lägret ut och att du inte är totalt sönder så att du drar på dig en massa onödiga och dumma överbelastningsskador. Lyssna åtminstone lite på kroppen (jag vet att du inte brukar göra det, men lite grand i det här undantagsfallet?)?
Styrkekramar!
Av någon anledning blir jag lite full i skratt, inte åt dina skador (för det är verkligen inte roligt!) utan åt ditt survival-kit. Jag tror vi alla har något liknande (IcePower, Iprengel, Ipren, en golfboll och idrottstejp ingår i mitt kit). Varför är man så envis att man fortsätter trots att kroppen smärtar?! Hoppas att du kan vila väl och återhämta dig mellan alla utmaningar. Var rädd om dig & kroppen!
Lägg kemikaliekitet på hyllan och lyssna på dina kropp och själ. De försöker berätta något viktigt för dig. Dina vänner tycker om dig som du är oavsett tid per varv eller plats i rankingen och vill bara att du ska vara lycklig. Kärlek
puma: ja nej usch, det ska jag passa mig för!
dunceor: helt enig. får åka till nån ö där man inte kan göra nånting. och som är för liten för att springa på ;-)
fredrika: eller hur!? livet på en pinne! nåt man kan börja sälja i charterform kanske? ;-)
felic: tack för kramarna söt! och för omtanken! vet att jag ligger på gränsen och gör allt för att maximera återhämtningen. nu bara 1,5 dag kvar. sen ska jag VILA. Massor :-)
karin: ja men så är det ju, men börjar skratta åt det till slut. och varför? ja man lider väl av nån mani.
anonym: tack för fina ord och kärlek. men jag gör ju inte det här för någon annan - utan för mig själv.
Beundrar din envishet och styrka! Hoppas du får en välförtjänt vila för både kropp och själ! Ser fram emot en rapport om den också:D
Akta dig lite för stukade fötter. Springer du vidare med en stukad fot så finns det ju risk att du får ärrbildningar som du aldrig blir av med sedan. Jag har haft en stukad fot ett tag nu och jag har hört att det tar minst 6 månader innan den är helt återställd. Så nu kör jag bara konditionsmaskiner som jag inte behöver belasta foten på typ cykel. Dock ska jag tävla nu på fredag, 100m och längd. Sen 200m den 20 i Lund. Sen blir det lite vila igen. Kör mycket balansplatta och kyler foten med frysta ärtor när den svullnar upp.
Ha det gott och lycka till med tävlingen.
helena: tack! vilan har härmed börjat. jag ska fan sätta OS-guld i att vila nu ;-)
adam: tror du tyvärr har helt rätt i det där. märker att man får ont på nya ställen hela tiden eftersom man springer lite annorlunda med en stukad fot. ska vila den nu. hoppas det går bra med tävlingarna!
Skicka en kommentar