Bita ihop

Istället för att bryta ihop.

Och skruva ner kraven. Det är min överlevnadsstrategi - och det räckte för att bli bästa tjej på fystesterna.

Jag är inte i toppform. Varken mentalt eller fysiskt. Just nu känns det inte roligt att hänga upp och ner i en brutalbänk, eller springa Harres på tid. Mina tankar far iväg och jag har svårt att hitta det fokus som krävs för att kunna ge allt.

Lyckas jag väl hitta pannbenet stoppar min kropp mig. Jag har skadekänningar i höger fot, höger lår, höger axel och höger handled. Vänstra sidan är än så länge skadefri, men jag behöver vara hel på båda sidor för att fungera optimalt.

Sammantaget kan jag helt enkelt inte sätta några personbästa just nu. Men jag kan prestera personbäst utefter de förhållanden som råder, och det är precis vad jag försöker göra.

Jag försöker också se till de saker som är positiva. Vi bor på hotell. Vi behöver inte tänka på markservicen. Vi får mat fem gånger om dagen. Anläggningen är en våt dröm för en träningsnarkoman som mig, och det är inspirerande att få dela löparbanan med löpareliten och att simma kvällspasset bredvid en elitsimmare.

Idag har vi haft fys- och explosivitetstester. Det har känts allt annat än bra. Jag tävlar alltid mot mig själv, och jag vet att jag kan prestera bättre på samtliga moment. Men jag bet i alla fall ihop och gjorde mitt dagsbästa, vilket räckte för att bli bästa tjej av oss sju som finns på plats. Jag är inte nöjd med det, men jag försöker tvinga mig själv att vara det ändå.

Utöver det har jag hållt en kostföreläsning för truppen och nu på kvällen har vi haft återhämtningsträning. Jag valde att simma och är otroligt glad för att jag tagit mina crawllektioner. Nu väntar utvecklingssamtal och kvällsfika, sedan blir det bums i säng - morgonpasset börjar klockan 7:30.