Världens jobbigaste sport?

Jag vet inte om det är möjligt att jämföra olika sporters jobbighetsgrad med varandra, men multisport borde hamna i toppen.

Det är knappt att jag har hämtat mig från lördagens Adventure Race, trots att jag enbart deltog som support. Tävlingen består av 6 sträckor: löpning (10k), mountainbike (21k), paddling (10k), löpning (8k), mountainbike (12k), löpning (3k). Samtliga sträckor är ungefärliga och uppmätta fågelvägen - i verkligheten blir banan betydligt längre än 64k, eftersom man orienterar sig fram i terräng genom hela tävlingen. Vinnartiden blev 5:38:01. Siste man kom in på 9:22:09.

Två timmar före start får man 6 stycken kartor som visar var kontrollerna är utplacerade. Sedan får man själv lista ut vilket som är det snabbaste sättet att ta sig mellan kontrollerna, rita in det på kartorna, plasta in dem, ställa iordning sin plats på växlingsområdet samt göra sig redo för starten.

Som support har man fullt upp med att dubbelkolla allt: vilka flaskor, bars och gels ska grabbarna ha med sig på respektive sträckor? när ska jag byta i deras camelbaks? vilka skor ska stå klara? när ska jag lägga i kajakerna? vad gör jag om den kajakplats vi kommit överens om är upptagen av en annan tävlande? hur vill de ha sina kartor? vilken kompass ska de ha på vilken sträcka? vilken cykelhandske var det som skulle användas? var finns cykelpumparna? vilket tryck ska de ha i däcken? vad gör jag om båda skulle komma in i växlingsområdet samtidigt?

Allt måste vara förberett ned i minsta detalj för i växlingarna går det snabbt. Och jag talar inte om minuter - jag talar om några sekunder.

Efter första växlingen inser jag hur jävla tufft det kommer att bli. Herrarna kommer in dyngsura, bleka, skitiga och med uppskrapade och blodiga ben. Samtliga ser ut att vara färdiga för att kollektivköras till akuten och läggas in med dropp. J hinner mumla ur sig ett "det går snabbt", sedan är både han och cykeln borta.

Eftersom man orienterar sig fram genom tät granskog tänkte jag mig att löptempot måste hamna på max 5 min/km. Helt fel. Tätklungan rusade in i skogen i strax under 4-tempo och bara mölade sig fram som om de hade Caterpillarband under fötterna. Frågan är inte om man kommer gör sig illa; frågan är när man kommer göra sig illa och hur mycket.

I växlingen till paddling var det en man som skrikandes fick hjälp med att sätta på sig flytvästen. Tävlingsledningen frågade om han skadat sig och fick bekräftat att han ramlat på cyklingen. "Är något brutet?", ropade de över vattnet, och fick till svar: "Har ingen aning, det gör ont så in i helvetet!" från mannen som paddlade på i galet hög fart ut från vårt synfält.

Mountainbikesträckorna är tekniska och jag kan inte ens föreställa mig hur helvetiska de är. En del utgjordes av en slalombacke. J vurpade på andra sträckan och gjorde en frivolt i luften - utan cykel - innan han landade på underkropp och underarmar. Men det hindrade honom inte från att fortsätta loppet i sitt maxtempo.

Under tävlingen fick jag påminna mig själv flera gånger om att detta faktiskt är något som de tävlande gör frivilligt. Jag vet inte om det är möjligt att jämföra olika sporter, men det finns helt klart flera faktorer som talar för att detta är världens jobbigaste sport:

- Fler grenar som utförs utan paus, till skillnad från exempelvis Sjukamp.

- Minst lika många växlingar som i Triathlon, oftast fler.

- Terrängen är så pass hård att man garanterat gör sig illa.

- Man har samma kläder loppet igenom och kommer vara genomblöt och skitig från start till mål.

- Det räcker inte att springa, cykla och paddla så snabbt man kan - man måste orientera också.

- Lång tävlingstid, från 6 timmar upp till en vecka.

- Under längre tävlingar sover man vanligtvis 2 timmar per dygn - tävlingarna pågår utan paus.

- Man måste kunna laga sin utrustning på vägen.

- Man måste vara en strateg och planera exakt hur man ska äta och dricka och hålla ihop sig själv.

- Många multitävlingar innehåller även moment som inlines, repfirning, hopp från klippor, klättring, simning med mera.

Ovanstående gör det svårt för mig att komma på något värre. Triathlon ger nog mer kontinuerlig smärta ur ett ansträningsperspektiv, eftersom man kan ligga på hög puls precis hela tiden, men där slipper man alla misärmoment runt omkring. Långa mountainbiketävlingar, ultralopp i löpning, endurorace, Dakarloppet, långa kappseglingar - där har vi sjukt jobbiga grejer i utsatta miljöer, men det räcker i alla fall att tävla i ett moment.

Vad har jag missat, och vad tror ni - vilken är världens jobbigaste sport?