Är det streaklöpningen som har gett mig en formtopp?

Och jag som bara sett den som ett kul projekt!

När B frågade mig igår om jag vet varför min löpning känns så lätt nuförtiden, om det är så att jag ändrat något, svarade jag att nej, jag kör på som vanligt med träning, sömn, mat och intensitet, förutom att det varit lite mer träning än vanligt sista tiden då jag inte har haft några vilodagar.

Men jag glömde ju det (kanske) viktigaste. Jag har ju gjort en förändring. Jag har ju börjat streaklöpa!

De senaste 32 dagarna har jag inte haft en enda vilodag och jag har sprungit varje dag. De kortaste sträckorna har varit 20 minuter och när jag har sprungit så kort har jag kompenserat med att springa med packning.

Under perioden har jag upplevt ett runners high och rent generellt har jag upplevt att löpningen känns väldigt lätt.

Att jag inte ens reflekterade över streaklöpningen när B frågade mig igår beror säkert på att den upptar så lite tid av min träningsvardag. Inte har jag tänkt att streakrundor på 20 minuter kommer göra några direkta förändringar, jag har mer sett det här med att springa varje dag som ett kul projekt.

Men kanske är det med löpning som med exempelvis simning, att frekvensen har stor betydelse? Och nu menar jag inte frekvensen på löpsteg eller simtag, utan att man springer och simmar frekvent. När jag började simma för Dr Mike sa han åt mig att simma ofta, att så lite som 10 minuter per dag var bättre än dagar med ingen simning alls.

Och när jag ser bakåt i min träningsdagbok ser jag flera tecken som visar att frekvent träning, med få vilodagar, förbättrar mina prestationer. I somras när jag var på boostläger presterade jag till exempel bra på Cooper test. I september däremot, när jag hade mer vila, presterade jag mycket sämre på allt.

Därmed är det väl som jag länge misstänkt att min kropp svarar mycket bättre när jag tränar mig i form, jämfört med när jag försöker vila mig i form. Det senare har aldrig fört något positivt med sig, sett ur ett prestationsperspektiv, medan som nu, när jag inte har några vilodagar alls, presterar jag bara bättre och bättre.

Att jag sedan blir trött och sliten både fysiskt och mentalt av att träna varje dag stör inte prestationen. Tvärtom, det är när jag ligger på gränsen för vad jag klarar som jag verkligen levererar.

Genom hård träning och diet förbereder sig kroppen och pannbenet på krig - och visar vad de går för när det är dags. Lägger jag mig istället på soffan och laddar på ordentligt med mat och vila är det som att kroppen tror att det är dags att gå i ide, och agerar därefter.

Streaklöpningen fortsätter med andra ord. Och vila, det får man göra i säsongsslut när man inte har bättre för sig, för att sedan göra om arbetet på nytt inför nästa säsong, och arbeta upp ännu en formtopp.