Sitter och sorterar gamla kort och ska inte ens försöka beskriva vad jag tänker.
Eller så är det just det jag precis gett mig in på. Men hur beskriver man en känsla som man själv inte förstår?
Maj 07, kajakklubben. Maj 08, kajakklubben. Maj 09, kajakklubben. Bilder från fixardagen. Bilder från klubbfesten. Bilder från paddling på Riddarfjärden. Bilder från brygghäng. Exakt samma grejer. År efter år. Det enda som skiljer är vem man för tillfället hängde med, vad man hade för kläder på sig och hur många rynkor folk hade i ansiktet.
Magda i helfigur 07. Magda i helfigur 08. Magda i helfigur 09. Kroppen skulle kunna switcha plats i mapparna, ändå var tankarna och livet så annorlunda där inuti.
Tittar på bilderna och försöker komma ihåg och lägga ihop allt. En frisyr, en kärlek. Ett resmål, en upplevelse. En passion, en flytt. Allt var livsviktigt när det hände, men i efterhand är det bara ett dimmigt minne. Precis som detta nu kommer att bli.
Det här måste vara det mest flummiga jag skrivit. Helt intetsägande och samtidigt jävligt personligt. Och jag vet faktiskt inte vad jag försöker säga.
Förutom att livet ter sig som en enda lång upprepning och att det enda som händer är att tiden går, samtidigt som allt är som ett enda nu.
Känner någon igen sig i detta?
Hur som helst så måste ju livet levas framlänges.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
Lät ett tag som 40-årskris var på väg.
andrej: tänk att det var precis det jag tänkte. men jag tänkte att det kan man ju inte skriva när man knappt fyllt 34...
Fördelen med att vara ute i god tid med 40-årskrisen är att du kan få 50-årskrisen avklarad innan 40.
Du beskriver nåt som jag råkat ut för flera gånger. Jag har fått tagit till drastiska metoder i yrkesval och annat för att komma på banan igen. Saken är den att jag kan inte ha ett jobb i Sverige. Efter 6 månader tröttnar jag direkt. Det blir monotomt och jag känner mig aldrig nöjd. Det värsta jag vet är när rutinerna blir dom samma dag ut och dag in. Jag har varit i 6 olika länder nu sen 2005 och arbetat för FN. Variation av miljöer och nya utmaningar passar mitt liv utmärkt
Kanske behöver du ta till drastiska åtgärder du med? Varför inte lämna Stockholm och flytta till New York? =)
fredrik: första chansen och jag tar den!!! det har jag tänkt varenda dag sedan jag kom hem. MEN. det finns ju inget som säger att livet skulle fortsätta upprepa sig, fast i NY.
Chanser skapar du själv, åk tillbaka till NY och sätt igång och skapa ditt liv. Annars kan det kanska det vara den biologiska klockan? Dax för bebbe? Då blir det inte samma mer, har jag hört.
anonym: helt rätt och mina chanser har jag både skapat och tagit. känslan beror nog på nåt annat men nu ska vi inte vara föööör drastiska ;-)
egentligen tror jag nog att den här känslan bara är en del av livet. gör man en tillbakablick så får man bättre perspektiv på nuet... vilket kan ge både sorg och glädje. ying och yang :-)
ying och yang? Munk? Dock väldigt obekvämt. Men den första kvinnliga munken är otrolig utmaning, eller hur ;-)
magda: ha ha ja jävlar då skulle d bli åka av! eller det är just det det inte skulle kanske ;-)
Skämt och sido tror jag du har rätt att det behövs tillbakablick för att komma framåt. Det är ju ofta ett inslag i terapi. Således; Självterapi är säkert nyttigt. Grotta på du så dyker det säkert upp någon snygg bild av framtiden i ditt inre. Natti natti
Ska man vara krass så kan man väl säga att livet till stor del består av vardag. Du verkar vara en människa som gör väldigt mycket av din vardag. Känn inte stress över att du inte gör ännu mer.
Med det förstås inte sagt att du inte ska förändra saker och ting om du känner att det är det du vill eller behöver.
Har du läst Tolle än?
anonym: yes, grottar vidare och kontemplerar!
pulverkaffe: hej! visst är det så. och det är det som var så konstigt att förklara. att jag egentligen inte alls är missnöjd med vardagen eller de saker jag har gjort, jag har gjort mycket... det var mer som en slags ironisk känsla av att vad jag än gjort så har allt ändå varit samma sak. låter det konstigt? håller på och läsa fram och tillbaka i tolle :-)
Magda, jag tror du sa en sak i en kommentar tidigare som är viktigt, vem säger att det inte kommer bli likadant i NY? När man är på semester så ser man bara det bra, man är ledig och allting är kanon.
Man måste även analysera och se om vardagen på ett sådant ställe skulle bli bättre än hemma.
Jag spånade på flytta till USA också men sen kom finanskrisen och svårare att hitta företag som sponsrar ett green card för en så jag la den planen lite på is. Vi får se om jag försöker sen när det ser lite bättre ut.
Livet levs framlänges, men man förstår det baklänges.
Peak oil/jonke
dunceor: absolut, satt faktiskt och pratade om det med en vän idag. jag skulle säkert leva på samma sätt som här om jag flyttade, så har det varit förut när jag bott utomlands. man gör ju de saker man gillar att göra... oavsett var man bor.
fast det motsäger inte att livet inte skulle kunna bli lyckligare i NY. jag gillade mentaliteten, tror den passar mig bättre som person än den som råder här. man får väga för och emot, kanske testa någon månad...
jonke: så är det.
Skicka en kommentar