söndag, november 16, 2008

Det här har absolut ingenting med träning att göra

Eller?

Saken är den att jag läser en bok som heter
Shantaram, skriven av australiensaren Gregory David Roberts. Den är nästan 1000 sidor tjock och bygger på hans liv som kriminell i Indien.

Det är en fascinerande historia: han rymmer från ett säkerhetsfängelse i Australien, kommer till Bombay, bosätter sig i slummen och startar läkarpraktik (!), hamnar i fängelse igen, blir värvad av maffian, börjar jobba som passförfalskare, blir smugglare och droghandlare, åker till Afghanistan som gerillasoldat och krigar tillsammans med mujaheddin, kommer tillbaka till Bombay, är med i Bollywoodfilmer - och så fortsätter det.


Och det faktum att man känner till de stora dragen i storyn redan innan man börjar läsa boken förtar ingenting, den är precis lika spännande och intressant att läsa ändå.

Det är nämligen så mycket mer än händelser i boken.
Miljöbeskrivningarna är så klockrena att närvarokänslan blir akut. Man kan nästan känna lukten och smaka maten och ibland får man nästan blunda och nypa sig själv för att fatta att man faktiskt inte är i Bombay. Personbeskrivningarna är så målande att det känns som man blir vän med karaktärerna som beskrivs i boken, inte minst huvudpersonen själv. Därtill är sidorna packade med filosofiska funderingar och teorier som är så tänkvärda att de är värda att läsas om och om igen.

Detta tycker jag är gott betyg till en bok, och tro mig, jag är inte lättköpt när det kommer till böcker. Jag läser oerhört mycket eftersom jag delvis jobbar med språk och med böcker och jag brukar inte vara lättköpt när det kommer till att hylla en roman.


Självklart vinner boken mycket på historien, men få historier håller för nästan 1000 sidor och det jag tror skiljer den här från många andra berättelser är
passionen. Det livsöde som beskrivs är så totalt hängivet till passion att man bara häpnar. Må vara att det många gånger är passion till dåliga saker, men det öppna sinnet leder även till bra saker - och kanske framförallt till att saker faktiskt blir gjorda.

Och är det inte det som allt egentligen handlar om, även träning?
Ingen idrottsman klarar sig utan passion. Ingen idrottsman klarar sig utan ett driv och en nyfikenhet som ibland leder till galna saker men som kanske lika många gånger leder till bra saker. Utan hängivelse till sitt liv, sin passion och sin sport blir få saker gjorda.

Personligen har jag blivit så påverkad av boken att jag vill åka till Indien.
En passion har väckts och nu är jag nyfiken på hur det skulle kännas att promenera runt på Bombays gator och bada i Goas vatten och hur allt skulle lukta och kännas och smaka - på riktigt. Återstår att se vart passionen kommer leda mig, ända fram eller enbart till resebyråernas infosidor?


9 kommentarer:

Sofy sa...

Jag var i Indien i februari 07. Det var härligt, intensivt, färgglatt, ostrukturerat, mysigt, hetsigt, avslappnat och skönt.

Varm och mild värme, inte sådär fuktigt, sköna vindar, varmt i vattnet, bara sol i fjorton dagar och folk var vänliga och hjälpsamma. Naturen var vacker och det fanns mycket häftigt att se. Helt klart värt en resa, personligen skulle jag vilja åka tillbaka nån gång för att uppleva ännu mer. Vi var lite bergänsade av att min resekamrat hade diskbråck och fruktansvärt ont i ryggen, så det blev mkt slappa...

Boka!

Mia sa...

Min kompis har precis varit i Indien och samtidigt last boken, hon instammer i dina lovord och att boken verkligen beskriver hur landet ar. Ser fram emot att fa lana boken nasta gang jag kommer till Svea.

Magdalena sa...

Älskar Indien, var där 1996. Har sagt att jag ska åka dit som 40 års present, kanske 45... Men tillbaka ska jag. Härligt land, att älska, att hata. Måste bott där i ett tidigare liv för jag har känt dragning dit sen jag var liten flicka... ;o)
BRa med boktips Magda, Smärtbäraren på CD är redan beställd. Nu har jag en bok till!

Dunceor sa...

Jag gav bort denna boken i julklapp förra året och fick den även själv som julklapp =)
Jag måste dock erkänna att jag har inte läst den, inte ens bläddrat i den. Saken är den att jag lyssnar nästan enbart på tåget numera och då är den helt enkelt för otymplig att ha med sig.
Men vi får se om jag ger den en ny chans, kanske över julledigheten.

Magda Gad sa...

åhh tack för all tips och info, nu blev jag ännu mer nyfiken ju!

dunceor: jag har bara tre saker att säga: läs, läs, läs!

gullfot sa...

Indien är ett givet framtidsmål, mig var det Rushdie som fick på fall. Tackar så hemskt mycket för boktipset, låter som en must-read jag kommer att älska!

Magda Gad sa...

fredrika: just DU måste läsa Shantaram! därmed basta!

Puma sa...

Tusen tack för boktips: den är skitjäklabra!!!!!!!!!!!!!!!

Magda Gad sa...

puma: åhhhhhh va kul att du gillar den!!!!!!!!