Magda Gad

Du behöver inte en PT!

2009-11-24T09:51:00.003+01:00

Fick en fråga igår från en mediepersonlighet om jag vill åta mig henne som PT-klient, eller om jag kan rekommendera en bra PT. Jag svarade att hon inte behöver någon PT.

Hon är inte överviktig. Hon vill inte prestera i någon idrott. Hon tycker bara att det är omöjligt att motivera sig själv till att komma iväg och träna på egen hand och har ett litet fläskdäck som ramlar över byxlinningen.

Men att hitta inspiration och glädje är svårt för ALLA i början. Man måste helt enkelt komma över tröskeln innan det blir roligt.

Och det bästa sättet om man har svårt att komma iväg och träna själv är att hitta en motionsform som man gillar - dans, boxning, spinning, löpning, gymma? - och att sedan komma in i en gemenskap där man även får det sociala.

Då blir det billigt och man får utbyte av fler människor än sin PT, och man ingår i en grupp där folk förväntar sig att man ska komma och träna, prata och umgås. Perfekt!

Så slut på de dåliga ursäkterna. Just do it!

Några bilder från senaste tidens resor

2009-11-22T11:13:00.005+01:00

Ritz, Paris: Jonas Hedqvist, Fredrik Weglert, Gabriel Forss, Jag, Ola Lauritzson.

Halloween på Le Queen, en av Paris största klubbar, ligger på Champs-Elysees.

På väg upp till Montmartre. Fantastiskt vackert här skulle jag vilja bo en tid i mitt liv.

En gång i mitt liv spelade jag faktiskt piano...

I NYC! Och på väg till fantastiska David Barton Gym.

Blev beroende av det här i NYC, en alldeles speciell stark blandning av grönt te.

Fantastisk höstdag i Central Park.

Ute på en klubb with friends Peter och Fredrik.

En sen timme nånstans i NYC, eller ska man säga tidig...

10 000 för ett PT-pass

2009-11-21T14:24:00.002+01:00

Sveriges dyraste?

10 000 för ett pass, 100 000 för 10 pass. Jag häpnade när jag såg summan som är vad en av vårt lands absoluta bästa k-1/thai-instruktör tar för privata pt-lektioner. Men å andra sidan, är det nåt man lägger hela sitt liv och sin tid för att bli bäst på, då är det säkert värt det.

Själv tycker jag att jag är dyr när jag tar 750 för ett pass...

Var ska jag träna

2009-11-21T09:57:00.003+01:00

Det är dagens fråga.

På sommaren behöver jag inget träningskort. Då paddlar jag, lyfter vikter i lilla kajakgymmet och springer.

På vintern är det annorlunda. Det funkar absolut att vara ute och springa, göra utomhusfys och träna på kajakgymmet - men jag har upptäckt att det krävs mer för att jag ska tycka att det är kul och hålla motivationen uppe.

Att enbart träna ensam för att behålla kondition och kropp är för mig värdelöst. Jag måste ha mer motivation än att inte bli tjock och trött. Vara med i en social gemenskap, vara aktiv i en idrott, skratta, hänga i lokalen som i ett andra hem, hitta nya vänner. Det är då det blir roligt och det är då man tänker att man ska gå iväg och ha kul, inte bara att man ska gå iväg och plåga sig.

Ska väga lite för och emot så får vi se vart det landar. Schysst gym eller gym kombinerat med kampsport... Måste vara rätt stämning där jag tränar, det är det viktigaste!

Några av Sveriges mest vältränade

2009-11-20T11:58:00.004+01:00

Marcus Öberg

Magdalena Kowalczyk

Hovet ikväll.

Världseliten gör upp i MMA, K1 och THAI. Inget man får missa om man är det minsta kampsportsintresserad. Boxningslegenden George Scott går match! Och Jörgen Kruth är tillbaka i ringen, nu i en MMA-match efter att ha tagit sig till den absoluta toppen i både THAI och K1.

Marcus Öberg som kör K1 är fantastiskt envis i ringen och Magdalena Kowalczyk har vunnit VM i THAI i Bangkok.

Tand mot tand, magruta mot magruta, handske mot hakspets....

Me again

2009-11-20T11:07:00.004+01:00

Hurra till mig själv för att jag kommer ihåg hur man skriver ett inlägg!

Den här bloggen skapades när jag tränade boxning på elitnivå och sprang en hel del och ville dela med mig av olika tips om allt från träning och kost till hur man hittar inspiration och når sina mål.

I dag är läget ett annat.

Jag har nått pensionsåldern för tävlingsboxning och eftersom jag är en allt eller inget- människa står jag inte ut med tanken på att "gå ner och köra lite" bara för att hålla igång. Det är inte min grej.

Thaiboxning då, undrar kanske någon. Hur var det med den? Vi hade en kort flört och jag gillade det verkligen, men jag insåg snabbt att en sådan komplex sport är för sen att lära sig i min mogna ålder. Dvs om man ska bli riktigt bra. Och blir jag inte riktigt bra, så är det ointressant.

Dessutom drogs jag i somras med en skada i axeln och ja, jag bestämde mig helt enkelt för att ta time off.

Visst har jag tränat lite men det har knappt varit på motionsnivå.

Men det har varit en mycket bra tid. Jag har rest, nu senast till New York och Paris, jag har haft mer tid att lägga på jobb och på vänner och jag har haft ett helt fantastiskt socialt liv som gett mig minst lika många kickar som jag tidigare fick från boxningen.

Var sak har sin tid, så även den här bloggen. Däremot kanske den återuppstår inom kort, i ny version. Till dess kan intresserade följa mig på Facebook, som på ett sätt har blivit en ny slags blogg.

So long alla gamla bloggkamrater och läsare. Jag saknar er ibland.

Puss M

Historien om tvätten

2009-09-11T09:33:00.003+02:00

En besvärlig byk.

I måndags insåg jag att jag måste tvätta.

Fel.

Förra måndagen insåg jag att jag måste tvätta. Men det tog en vecka hinnan jag hann komma till skott.

Så i måndags ska jag alltså ta tag i det här med tvätten. Jag fyller IKEA-påsen. Det är allt jag hinner.

Tisdag morgon går jag ner med tvätten till tvättstugan. En spontanvariant där man får tvätta om det är ledigt. Det är inte ledigt. Tvättpåsen får stå kvar.

På onsdag morgon går jag ner igen, och bingo! – det är ledigt. Jag fyller maskinerna. Men får bråttom till kontoret och hinner inte vänta tills maskinerna kört klart.

Tänker ordna det på lunchen, men det glöms bort. Tänker ordna det direkt efter jobbet, men jag prioriterar träning. Innan jag går och lägger mig slår det mig – tvätten! Får klä på mig, gå upp igen och gå ut (tvättstugan ligger i ett annat hus) och hänger upp tvätten.

På torsdag morgon inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag hinner inte. På torsdag lunch inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag hinner inte. På torsdag kväll inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag är för trött. Jag orkar inte. Jag skiter i det.

Imorse hämtar jag tvätten. Nu står den i min hall. Undrar nu om det kommer ta en arbetsvecka för mig att få in den i garderoberna.

Och precis så här har det blivit med många saker i mitt liv. Som bloggandet. Och rutinerna i träningen. Jag har en tanke om hur det ska bli, men andra saker kommer i vägen.

De där andra sakerna har helt enkelt blivit viktigare för mig i dagsläget. Jag är inne i en förändringsfas och jag vet inte riktigt vart jag kommer landa – men jag hoppas det blir någon annanstans än i tvättstugan.

Jag skriver när jag skriver helt enkelt. Puss och adjö till nästa gång!

Sthlm, NYC, Paris, Rio...

2009-09-08T15:07:00.004+02:00

Resor och jobb...

Det är det som är grejen... Jag tränar. Men jag har inget direkt mål med träningen. Och jag äter. Men jag har inget direkt att säga om det heller.

Jag paddlar, för att jag älskar att paddla. Jag springer, för att det är en enkel och bra träningsform. Jag försöker som vanligt sköta min kost, för det får mig att må bättre... Men jag kör inget hardcore-intervaller-syrapass-schemalagt-dietande-nu kör vi tills vi blöder- varianter... Det är mer träning, hälsa, liv, lust, MEN framför allt...

... ja just det:

Resor.

Och jobb.

Och massa vänskap och äventyr däremellan och mitt i alltihop. Men det är ju inte vad den här bloggen är menad att handla om.

Närmast på tur är NYC, sedan blir det Paris, sedan blir det kanske en långresa över jul-nyår... så jag vet inte riktigt vad jag ska bidra med på den här bloggen just nu.

Ligger nyvaken och funderar...

2009-09-03T08:18:00.001+02:00

Kanske har den här bloggen förlorat sin funktion?

Kanske är det åtminstone dags gör bloggpaus?

Ny helt säker deffmetod!

2009-09-01T09:27:00.003+02:00

Skaffa rätt lunchpartner.

Mitt nya lunchsällskap är av den typen som har ätit upp all sin mat, när jag har ätit en tredjedel av min. Sedan sitter han där mittemot mig med uppfordrande blick, redo att gå tillbaka till sina excelark (heter det så?).

När jag har kommit halvvägs in i min tallrik orkar jag inte hålla emot längre – och går tillbaka och jobbar.

Kommer va i matchform inom två veckor.

Har oxå haft finbesök

2009-08-31T11:24:00.000+02:00

Från NYC...

I oktober åker jag dit!!

Gone Fucking Dead??

2009-08-30T21:17:00.003+02:00

Nej då.

Jag har inte gjort som i rubriken... som Å börjat misstänka att GFD kanske betydde.

Jag Gick För Dagen, åkte till Aruba, kom hem och har sedan varit fullt sysselsatt... med lite olika saker :-)

En update kommer!

Tills dess, en smygtitt:

GFD

2009-08-13T20:33:00.001+02:00

Åter nästa vecka.

Puss!

Ska man sikta högt eller safea?

2009-08-11T19:52:00.002+02:00

Det är inte i den frågan som problemet ligger.

Problemet är inte att folk siktar för högt - och missar.

Problemet är att folk siktar lågt - och träffar.

Gunde och jag har blivit sååå duktiga!

2009-08-08T18:40:00.007+02:00

Nu kan vi verkligen hantera klubbens tävlings-K2:a!

Vi kan bära den!

Vi kan gå i den!

Vi kan gå ur den!

Vi kan välta den!

Vi kan simma med den!

Vi kan tömma den!

Hörde jag nån som sa att man skulle paddla med den också? Petitesser!!

Säg ja!!!

2009-08-06T22:25:00.006+02:00

En vän utmanade mig för ett tag sedan: att göra saker jag aldrig gjort förut.

Självklart antog jag utmaningen och försöket har fallit väl ut.

Jag har inte direkt planerat några äventyr, jag har mest ställt in mig på att vara positiv och på att hoppa på allt möjligt som dyker upp.

Träningsmässigt har jag börjat paddla K2 (kajak man sitter två i) och kört på en riktigt bra tid runt Kungsholmen! Har också gett mig tusan på att jag ska testa en rank tävlingskajak och se hur långt det bär - coming up!

Socialt har jag gått på partaj hos folk jag inte känner, bjudit ut främmande människor och börjat umgås med en drös underbara figurer som jag aldrig hade träffat om jag bara hållit mig till mitt gamla gäng!

Aktivitetsmässigt har jag gjort allt från att dansa halvnaken på ett Prideflak i flera timmar till att gå på en alldeles fantastiskt rolig underklädesfest. Dessutom har jag lovat att segelflyga inom kort!

Jobbmässigt har jag dragit igång ett helt nytt projekt som tar väldigt mycket tid men som är så roligt att det inte spelar någon roll att jag tänker på det dygnet runt.

Summa summarum kan jag bara dra en slutsats: Vart du än går, ta med dig ett öppet sinne! Livet blir så mycket roligare när man säger Ja istället för Nej!

10 dagar tokjobb, sen...

2009-08-04T14:37:00.003+02:00

Drar jag till Aruba!

Ska iofs jobba där också, men jag älskar att det blir i sol och värme och några andra aktiviteter lär man ju lyckas klämma in - med skohorn och mycket vilja så går allt!

Dagens träningspass!

2009-08-01T18:56:00.002+02:00

Dansa på flak 3,5 timme non stop!

Vi hade sååå kul!

Omöjlig ekvation och bögjävlarnas underklädesparty

2009-07-30T10:41:00.005+02:00

När det går ihop fast det inte går ihop.

Den här veckan är det party och glam hela nätterna och på dagarna ska man vara klok och skriva och säga smarta saker - det är en omöjlig ekvation.

Men varenda gång som jag har känt att "nej nu går det faktiskt inte mer" så har det kommit någon extraenergi någonstans ifrån och kickat igång reserven.

Nu är det fyra dagar kvar och jag håller fanan högt men någon träning lär bli svår att hinna med - så jag återkommer troligast på måndag med nya äventyr.

Den som vill roa sig under tiden kan göra det här.

Mitt i stressen: PB!!!!

2009-07-27T12:24:00.003+02:00

Nu är ribban satt!

Alla som springer vet att folk alltid frågar: Vad har du för tid på milen?

För en paddlare finns en annan måttstock: Bästa tid runt Kungsholmen.

Idag körde jag och Gunde på 43.58. Vårt mål när vi gav oss ut var under 45. Så snacka om att jag är nöjd!

Dessutom lätt chockad då sömnen och maten och renlevnadsnivån knappast varit den bästa senaste veckan...

Men skit i det, nu kör vi så det ryker! Imorgon ska vi ta en rankare kajak, kommer säkert gå runt men vad gör det - det är ju bara vatten!

Uppochnervändavärlden

2009-07-26T10:24:00.002+02:00

Vadå full, man kan väl snubbla!

Dygnsrytmen är satt ur spel, alla rutiner är satta ur spel, kontrollen tappade jag nån gång förra veckan - men det är så det är den här tiden.

Jag har mycket jobb, det är mycket fester, MEN jag har FAKTISKT hållit igång träningen så gott som varje dag, vilket har varit en räddning för formen och humöret!

När allt är rörigt runt omkring finns det inget bättre än att sticka ut i löpspåret eller sätta sig i en kajak och paddla ut på fjärden.

Då är livet bara HÄR och NU och ingen annan stans och det är i de stunderna som livet är som underbarast.

Med lätt skakig kropp ska jag nu äta lunch med en hemkommen Gunde. Sedan ska vi paddla. Och kanske springa. So long, friends!

Trött

2009-07-23T13:56:00.002+02:00

Ologiskt trött.

Igår borde jag varit trött. Och jävligt bakis. Det var jag inte. Inte alls. Jag var jättepigg och väldigt kreativ.

Idag borde jag vara pigg. Och fräsch. Det är jag inte. Inte alls. Jag är svimfärdig och väldigt apatisk.

Fråga: Kan baksmällan hoppa över en dag?

Konstaterande: Det är ingen ordning i världen.

Skrämde livet ur en karl kl 7.30 imorse

2009-07-20T21:45:00.004+02:00

Det har jag aldrig gjort förr!

Klubben har fått en ny K2:a (kajak för 2 personer) som är stabil för att vara snabb men som är rank för att vara en motionskajak.

– Ska vi paddla nya K2:an idag? frågar jag Förläggaren när han ramlar ner på bryggan kl 7.30 imorse.

Regnet strilar. Det blåser. Förläggaren tittar ut över fjärden och säger oroligt:

– Idag? Näe, det ser farligt ut därute...

– Nejdå, det är ingen fara, den är stabil.

(Tystnad.)

– Eh... ok då. Vi kör.

Efter att vi ställt in fotpinnarna och satt oss i lådan:

– ... är det jag som styr eller vad?

– Det är du som styr. Jag sitter här bak som en maskin.

– Jaha, okej...

– Nu kör vi, lugnt och försiktigt.

Sittandes och stirrandes in i ett axelparti som är lika spänt som fundamentet som håller upp Västerbron tar vi oss rätt snabbt men mycket vingligt fram mot Stadshuset, som är det värsta partiet på fjärden.

– SKA VI VÄNDA RUNT HÄR?!

Hysterin går inte att ta fel på men här ska inget vändas, det är ingen jäkla plankstek vi paddlar:

– JAG TROR ATT DET KOMMER ATT VARA VÄLDIGT GUPPIGT? MEN DU KANSKE GILLAR DET?

– Det är nog inte så guppigt idag. Kör på. Slappna av.

Att be Förläggaren att slappna av i det här läget var ungefär lika verksamt som att be en födande kvinna att vara tyst. Med svettdroppar av rädsla och stelt vispande paddeltag tar vi oss in i den kokande grytan utanför Stadshuskajen (som självklart var lika guppig som vanligt).

Själv vet jag att det mesta sitter i huvudet, så jag bestämmer mig helt enkelt för att vi inte ska gå runt.

Vi tar oss igenom, vi tar oss förbi, vi tar oss in under viadukten och ut i den lugna kanalen. Förläggaren skiftar ständigt mellan att paddla på snabbt som fan, sluta paddla och stötta, paddla långsamt, paddla snabbt igen - och jag har fullt sjå att hänga med i svängarna.

När vi äntligen är ute på plattvatten utbrister karln:

– Fy fan jag var livrädd!!! Kan vi paddla fram och stanna vid en brygga här borta?

– Visst.

Efter att ha låtit Förläggaren andas ett tag fortsätter vi vår färd runt Kungsholmen. När vi kommer in i den lugnaste delen av kanalen slappnar karln av och vågar ta i och plötsligt går det lika fort som om två illrar suttit i en barkbåt, och när vi kommer ut på andra sidan och är på väg tillbaka - så fattar han äntligen grejen.

Sidvind och vågor som slår in styrbord, men karln bara håller jämt tempo och paddlar på. Slappnar av. Litar på mig.

Och när vi landar vid bryggan hoppar Förläggaren ur kajaken och jublar av glädje och går in och skriver om vår premiärtur i loggboken och sätter till och med ett hjärta bredvid.

– Magda det här är som i alla dina relationer va? En stackars osäker krake som sitter fram och velar och du som sitter bakom och är stabil och stöttar?

Ja vad ska man säga, att göra nya saker leder onekligen till nya insikter.

Imorgon kör vi igen.

Utmanad!

2009-07-19T20:57:00.003+02:00

Att göra nya saker.

En av mina bästa vänner som jag känt så länge att vi inte ens har setts de senaste två åren har nu dykt upp och utmanat mig.

Utmaningen går ut på att göra något helt nytt, något som man aldrig har gjort förut, minst en gång i månaden och året ut.

Jag är självklart på. Måste bara komma på grejer som jag aldrig gjort förut.

Vart tog helgen vägen

2009-07-19T09:53:00.004+02:00

Börja med party på fredag så vips, är hela helgen borta.

Igår var jag lika spänstig som en lite för vällagrad dessertost och idag lär det ju inte bli nåt flyga med tanke på orosmolnen som sprider sig på himlen.

Men som man bäddar får man ligga och det är bättre att sluta gnälla och ta ett stadigt grepp om latmasken - först springa, sen paddla. Sen kanske man känner sig som en människa igen.

Aprak kl 4 på morgonen.

Segelflyga!

2009-07-18T11:48:00.003+02:00

Imorgon ska jag upp i luften i ett plan utan motor.

Är inte pissrädd än men kommer säkert bli.

Tanken är som alltid när jag ska testa nya grejer: Bara gör´t.

Fullt ös medvetslös

2009-07-15T21:34:00.005+02:00

Om ni undrar vad jag gör: Jag jobbar och jag tränar.

1. Är inne i årets värsta deadline men det är grymt kul och allt är under kontroll! Två dagar till... sen så.

2. Har gett mig fan på att jag ska kunna paddla en rankare kajak, oavsett om det är vågor och vind. Därav har jag ägnat ett par timmar om dagen till att sitta på sjön, och vad är det man brukar säga: envis vinner!

Och idag vann jag. Det var värsta tänkbara sjön och jag satt stabilt hela vägen. På slutet surfade jag på vågorna och garvade hela vägen in i hamnen.

Hårt

2009-07-12T12:59:00.006+02:00

Det är mycket nu.

Så mycket att jag sitter och jobbar, fast det är bra paddelväder - och söndag.

Hjärnan känns lätt överkokt och jag filosoferar mer än är effektiv just nu. Typ över sånt man hittar skrivet på en toalett på sitt favoritcafé på Kungsholmen:

Gunde lär också få en hård vecka. Han ska upp ovanför Kiruna och bo i tält och fiska. Stället ligger så långt utanför civilisationen att han och grabbarna måste flygas dit - med helikopter.

Gissa vart jag ska

2009-07-09T10:32:00.004+02:00

Om drygt en månad:

Och huuuuuuur

2009-07-08T22:09:00.004+02:00

... skönt kan det va när man väl gör det?!?

Skönt som fan!!!

Långsam kvällsjogg i regnet runt Årstaviken, rensat tankarna från en lååång dags jobb.

Ännu ett bevis på att man aldrig ska tveka och låta sig styras av rädsla och ångest för saker, utan istället ge sig hän och släppa loss - och Just Do It.

Men huuuuuur

2009-07-08T19:13:00.001+02:00

... jobbigt kan det få kännas?!?

Att resa sig upp, klä på sig träningskläderna och gå ut och springa?!?

Det behöver inte vara långt, det behöver inte vara snabbt, jag har inga som helst krav på mig förutom att det vore skönt att komma ut och springa...

Gaaaaaaah.

Det finns såna där stunder...

2009-07-07T22:25:00.005+02:00

När livet känns som en dröm.

När nuet blir overkligt intensivt och det känns som man befinner sig i en egen liten bubbla av lycka.

En sån bubbla befann jag mig i ikväll.

Spegelblankt på fjärden, tyst, inga båtar, rosablå himmel, solregn, regnbåge... glida fram över ytan... med kärlek i hjärtat.

Ibland tänker jag att de där stunderna är få. Men det är dom inte.

Man behöver inte ens leta efter dem. De finns här hela tiden.

Det gäller bara att vara öppen och närvarande i nuet och se livet för vad det är - ett underbart jävla mirakel.

Borat var så 2006!

2009-07-06T15:41:00.004+02:00

Nu är det Brüno som gäller.

Premiär.

Galafest.

Det vill säga:

Dagens träning är avslutad.

Dekadensen är påbörjad.

Ytterlighet + Ytterlighet = Balans!

2009-07-05T21:33:00.005+02:00

Det värsta jag vet är ord som "normal" och "lagom".

Jag har aldrig varit varken normal eller lagom, och jag tänker inte bli det heller.

Jag måste få dra på 150% när jag gör något, samtidigt uppskattar jag harmoni och balans. Hur går det ihop?

Enkelt!

Om man slår ihop en extrem med en annan så blir resultatet balanserat! Plus ett minus ett = noll.

Den här helgen lyckades jag utmärkt med balansräkningen:

- Fredag natt, sov som en gris, alldeles för länge.

- Lördag dag, toktränade hela dagen.

- Lördag natt, drack alldeles för mycket och var ute på galej hela natten.

- Söndag dag, halvsov halva dagen, resten gick till lika delar träning, städning och storhandling.

Ett utmärkt hopkok av det ena och det andra, precis som jag vill ha det!

Ge mig vilken ytterlighet som helst, skrik på mig ena dagen och älska mig kopiöst den andra - bara det inte blandas ihop och jämkas ut och serveras som någon medelmåttig mellanmjölk som serveras dagligdags som någon normal och jämn och fin och lite lagom dos av allt - då förgås jag och vill gå upp i rök.

Spanienbilder

2009-07-03T09:32:00.010+02:00

Ett axplock för den som är nyfiken:

På balkongen i Cadaques.

Cadaques.

Älskade kreativa Barcelona.

Spansk midsommarstång.

Gunde försöker lära sig vad en dator är. Det går inte så bra.

På strandpromenaden i Cadaques.

Salvador Dalís museum, Figueras.

Vägkorsning nånstans mellan Tossa de Mar och Figueras...

Gunde längtar till Jämtland...

Vackra muren, Tossa de Mar.

Barcelonas svar på Javier Bardem.

Nya piren, Badalona.

Gunde filosoferar...

Badalona, påminner faktiskt lite om Brooklyn i stilen.

Gunde måttar upp hur stor fisk han tänker fånga...

Kicki älskar att ha gäster, och vi älskar att bo hos Kicki.

Utsikten från balkongen i Badalona, Medelhavet utanför fönstret!

Vackert.

Shoppingrunda i Barrio Gotico...

Freedom.

Inspiration till den som funderar på ny frisyr.

Beachlife, Barceloneta.

Gränderna i Raval, många skyr dem som pesten, jag älskar dem...

På stora Boquerian som ligger vid Ramblan. Bacchusfest ikväll, någon?

Min kompis som har baren Dostrece i Raval, här var jag stammis när jag bodde i Barcelona hösten 2004, nostalgi!

Bättre än att träna (och ha sex)

2009-07-03T00:14:00.006+02:00

Träna andra!

Jag har ägnat den här underbara sommarkvällen åt att paddla med Piff och Puff som aldrig suttit i en kajak tidigare, och för att vara nybörjare chockade de mig totalt genom att hoppa i lådorna och paddla på som två illrar genom vågor och svall.

I vanliga fall brukar en nybörjare sitta still och röra sig stelt, men Piff lyckades både kränga av sig flytvästen och få in rotationen i paddeldraget efter bara några minuter, det brukar ta upp till två år att få in den tekniken! Dessutom lyckades han lirka upp en cigg och med den hängandes i mungipan såg han ut som en gammal fiskargubbe som tillbringat halva sitt liv i kajaken...

Det är en sådan glädje att få visa det man älskar och att få se ett leende sprida sig på någon annans läppar. Och att få höra någon skrika "Det här är ju nästan bättre än sex!" Det måste nog vara en liten del av meningen med livet, minsann.

Jag är såå bortskämd

2009-07-01T14:10:00.003+02:00

Tänk att få...

- Vakna pigg och lycklig, sätta sig i jeepen, åka till kajakklubben, hoppa ner i lådan, paddla ut på en spegelblank fjärd och sitta och glida och titta på bilköerna som ringlar ovanför en på broarna...

- Gå i land och hoppa i och simma i tjugogradigt vatten, från vår egna brygga...

- Äta frukost tillsammans med fina vänner...

- Ta en dusch och åka till jobbet, nytränad nybadad och uppfylld av glädje och frihetskänsla...

Summa summarum: Jag har helt enkelt inte så mycket att klaga på.

"Du är som en maskin du Magda"

2009-06-30T21:19:00.008+02:00

Hälften människa, hälften maskin.

Det är vad Gunde brukar säga när han ska beskriva mig, men de senaste månaderna har jag snarare känt mig som hälften människa, hälften zombie.

Jag har inte haft någon som helst lust att köra slut på mig nere i någon källarlokal med en hantel i varje näve. Jag har snarare velat strosa runt i nya städer och hänga på barer med vinglas i händerna.

Men något har definitivt vänt efter Spanien.

Laddar batterierna i Tossa de Mar, Costa Brava

Kraften har kommit tillbaka, jag vill inte längre gå ner och fjösträna när andan faller på. JAG VILL KÖRA SKITEN UR MIG.

Det är som om något har legat och puttrat sedan jag kom hem. Jag har tränat lite mer för varje dag och sakta men säkert har jag börjat känna mig som på den gamla goda tiden.

Och idag fick jag för första gången på över ett halvår tillbaka den där maskinkänslan:

- Vaknade imorse och ville genast ut och springa. Varmt som fan var det men vad gjorde det. Det var bara att pinna på och det var nästan skönare ju svettigare och jobbigare det blev.

- Jobba hela dagen sedan direkt till kajakklubben och ner i lådan och ut på fjärden.

- Upp ur kajaken och in på gymmet. Körde paddelmaskin tills jag svettades så mycket att jag inte såg något. Sedan över och slå på säcken och balansera på bollen och dra i kablar och lyfta vikter... Tills jag fick stoppa mig själv och gå hem.

Imorgon bitti är det dags igen.

The machine is back. (And it´s black.)

Nu har B en egen blogg

2009-06-30T15:43:00.001+02:00

Ni kan följa hans äventyr här:

On My Bike

Avskedsmiddag för B

2009-06-29T21:53:00.003+02:00

Nu ska han till Kina igen.

Och cykla i 1, 5 månad.

Kina, Tibet, Lhasa, Mount Everest...?

Många höjdmetrar och många mil lär det i alla fall bli.

Och en paddelkamrat mindre till Magda...

Men fy fanken!

2009-06-29T08:47:00.003+02:00

Va skönt det är att springa på sommaren!

Jag blir som galet lycklig av värme, sol och vatten! Och av alla glada människor!

Sprang dock längs Årstaviken och slängde avundsjuka blickar på det stilla blå; paddling imorse hade varit som en fairy tale... Men men det finns en morgon i morgon också.

Njut av solen och älska livet, gott folk!

Inget fel på aktivitetsnivån

2009-06-28T20:53:00.003+02:00

Dagens träning:

- 2 timmar paddling

- 1,5 timme paddling

- 40 min styrketräning

Vet inte var jag fick energin ifrån, det kändes som jag bara kunde ha fortsatt och fortsatt och fortsatt. Hade det inte varit för att jag behövde tvätta hade jag väl suttit i kajaken än.

Kanske är det så att Spanienresan verkligen laddade upp batterierna.

Örnen har landat

2009-06-27T11:16:00.004+02:00

Hemma igen!

Och nu vill jag verkligen vara hemma ett tag.

Landa efter allt flängande, njuta av Sommarstockholm och hitta tillbaka till rutinen i träningen.

Formen har nog blivit något rundare efter semestern, B påstår att jag lagt mig till med en riktig Spanienrumpa. Men ett par kilo upp eller ner på vågen påverkar knappast tillståndet av lycka. Det bästa i livet är trots allt oberoende av både fettprocent och pengar.

Planen är hur som helst att paddla så gott som dagligen, springa kanske fem gånger i veckan, gå ner till Coach Perkele och slåss lite och sedan komplettera det hela med styrketräning.

Målet? Not for profit, just for fun!

Det bästa med att komma hem

2009-06-26T09:53:00.003+02:00

Att slippa springa i träskor.

Det har verkligen känts så. Lufsat runt i stranden på mjukt underlag i Asics Nimbus, som har en stötdämpning och en uppbyggnad som är enbart tung och otymplig.

Mina Saucony kommer bli kärt omfamnade. Kan till och med hända att mina Mizunos får sig en varsin puss.

Pappa sökes

2009-06-25T19:15:00.004+02:00

Inte till Greta då, hon har redan en.

Men man blir ju rätt sugen på att skaffa en egen när man umgås med det lilla miraklet.

Gunde på fest

2009-06-24T02:16:00.002+02:00

Raval, Barcelona.

Midsommarafton. Det vill säga San Juan = Spansk Midsommar.

Folk super och lever om och smäller smällare i parti och minut.

Få kommer lägga sig före klockan 9 på morgonen.

Själv planerar jag att springa då, men Gunde påstår att han har ont i benen.

Midsommarträning

2009-06-19T11:10:00.003+02:00

På playan.

Upp, svepa en espresso, springa 40 minuter längs stranden och sedan hoppa i Medelhavet och simma.

Sol, salt och bikinis och nu bär det av norrut uppåt Cadaques.

Glad midsommar!

Badalona

2009-06-18T02:03:00.002+02:00

Medelhavet är nära.

Så nära att man nästan får saltstänk på sig när man sitter på balkongen.

Imorgon blir det morgonjogg längs stranden.

Livet är underbart.

Hasta la vista.

Hejdå igen då

2009-06-13T07:34:00.003+02:00

Nu väntar Spanien.

Jag ser mest fram emot några dekadenta nätter i Barcelona och en helt underbar roadtrip längs Costa Brava.

Gunde har fått vika ner sig gällande att sova på golvet i refugios uppe i Pyreneerna tillsammans med ett hundratal andra okända människor.

En sträcka längs havet där vilda berg varvas med snälla stränder där man kan strosa runt i små fiskebyar, klättra över klippor och slappa i sanden tilltalar mig helt enkelt mera.

Äntligen ska jag få se Salvador Dalís hem och museum och äntligen ska jag få experimentera med en Dianakamera, vilken ska inhandlas - today.

Jag tror det blir en bra resa. Vi hörs, om inte förr så någon gång efter midsommar!

Ni bara måste se den här videon!

2009-06-11T14:55:00.002+02:00

Det här måste vara själva definitionen av hatkärlek.

Man blir liksom avundsjuk på killen och vill köra det där passet, samtidigt som man är jävligt glad för att det inte är en själv som lider.

Tysk viktstandard

2009-06-11T10:08:00.001+02:00

Håller du måttet?

Ja men så att...

2009-06-10T17:22:00.005+02:00

Newborn!

Borta bra men

2009-06-09T10:23:00.007+02:00

... kajakklubben är bäst.

Skönt paddelpass imorse, frisk luft och ljumt regn. En mycket bra kontrast till nattklubbsröken i Berlin.

Känns som jag bara varit hemma och vänt den senaste tiden och inte fått någon som helst kontinuitet i träningen, och nu ska jag ju iväg igen.

Har svårt att landa och hinna med, känns som jag bara hattar fram och tillbaka, men det är ju lyxproblem förstås.

Hemma och vänder... Saknat jeepen...

Och lite äventyr i Spanien är nog aldrig fel. Först Barcelona, sedan Bandalona, sedan Pyreneerna...

Någon mer specifik plan än så finns inte, men om Gunde får som han vill blir det någon slags vandring med övernattning i refugios där man får ett tunt underlag som man rullar ut och typ sover på köksbordet. Toalett finns inte. Inte dusch heller. Och det är svinkallt i vattendragen där man kan bada.

Kan säkert vara underbart. Eller bara kallt och myggigt och rent jävligt. Återstår att se.

Refugio

Next stop: Pyreneerna

2009-06-08T17:58:00.001+02:00

Bergsvandra och så.

Någon som har tips?

Berlin!

2009-06-07T10:34:00.006+02:00

Nike Store, en orgie i löparskor och sneakers!

Schysstaste stället att hänga på i Berlin, något sånt här skulle vi har i Stockholm!

Gamla gränsen mellan väst och öst.

Jag och Mini Me...

Ute på Club Visionaire... det var schysst...

I like it but I don´t love it.

Utbudet är enormt och det känns som att allt är möjligt, men jag gillar verkligen inte mentaliteten, det är mycket som är alldeles för butter och surt för att jag ska gå igång på det.

Så... jag skulle inte vilja bo här, men en långweekend i Berlin är ett perfekt alternativ till Stockholm!

First we take Manhattan

2009-06-04T12:44:00.002+02:00

Then we take Berlin.

Vad kunde vara mer passande i denna stund... leaving tomorrow...

Till alla er som tycker den här bloggen förvandlats till kvasifilosofisk smörja

2009-06-03T20:59:00.003+02:00

Jag skyller allt på The Power of Now.

Det är namnet på en bok som jag läst lite fram och tillbaka, efter att blivit tipsad om den av en av kanske världens mest framgångsrika män.

Mitt möte med den här mannen var väldigt inspirerande, därför hade jag extremt höga förväntningar på boken. Jag tänkte att om jag läste den, så kunde jag kanske förstå hemligheten bakom hur han lyckas vara så givmild och energisk och cool och effektiv och levnadsglad?

Det blev jag inte.

Jag blev mest förvirrad.

Vilket jag tror märkts här på bloggen.

Det enda som hände när jag läste den där boken var att jag liksom gäspade lite och tänkte att "jaha, det där är väl inget nytt". Också orkade jag inte läsa vidare.

Mindfulness, att leva i nuet, att vara i den känsla som finns just här och nu och inte låta den här stunden gå en förbi eftersom man är fullt fokuserad på vad som hänt eller på vad som ska hända... helt enkelt att vara i känslorna istället för att vara i intellektet... och att inte kompensera sina brister med saker eller människor och hamna i beroende och tomhet... Självklart.

Men hur skulle mitt liv förändras av att läsa den där boken???

Till slut la jag helt enkelt boken och tankarna åt sidan.

Men en sak fanns kvar i mitt huvud - mannen som jag blev inspirerad av. Jag har tänkt på honom i alla möjliga situationer. När jag träffat nya människor - hur skulle han bemött dem? När jag jobbat - hur skulle han ha tacklat vissa situationer?

Och sakta men säkert så har något börjat hända.

Jag tror inte det handlar så mycket om att sitta ner och vara i nuet och njuta av det som finns och bla bla bla... jag tror mycket av det där är bullshit.

Det viktigaste är inte att gå runt som en grönsak och meditera och bara vara och försöka finna någon lycka i det.

Det viktigaste är att agera utifrån det man vill precis här och nu istället för att agera enligt gamla invanda mönster och låta sig begränsas av vad som kan hända i framtiden.

DET är The Power of Now.

Några exempel:

Hur många gånger har du velat säga något fint till en person men tänkt att så kan man ju inte säga och sist jag gjorde det så blev det inte besvarat och då blev det jobbigt och eftersom dåtiden var jobbig och ledde till något jobbigt i framtiden så tänker jag inte göra om det nu?

Hur många gånger har du skrivit ett sms men inte skickat det?

Tänkt ringa någon men inte ringt?

Velat boka en resa men inte gjort det?

Funderat på att börja med en ny sport men inte kommit till skott?

Sagt till en vän att den personen betyder väldigt mycket för dig?

Velat göra något men kompromissat för att andra velat annat?

Jag tror inte man ska censurera sig på det sättet. Det är att stänga av sig själv och begränsa det liv man fått och de förmågor och känslor man har och att skära ner på vad man har möjlighet att ta emot och vad man kan ge. Och gör man så lever man inte fullt ut och följer inte sitt hjärta och det är fan synd och skam mot livet självt.

Jag tänker inte leva så.

Att göra det man vill göra här och nu. Det är det jag tänker göra. Nu.

Det blev en ändring!

2009-06-02T16:50:00.006+02:00

Jag åkte inte till gymmet.

Jag paddlade istället.

På väg för att lyfta lite vikter...

Men hoppade i den nya kajaken... hade inte min paddlarkeps med mig men jag hade ju en hatt...

Helt underbart på fjärden med stilla vatten och ljumt sommarregn...

På väg tillbaka... Nöjd och glad...

Ett ändrat beslut, men knappast någon bestående förändring.

Däremot stor lycka i det nu som var.

Humor

2009-06-02T07:00:00.001+02:00

Varför denna ständiga önskan om förändring?

Är det en modern företeelse?

Och vad händer när fokuset ligger på framtiden?

Det är här och nu vi lever. Nu. Och nu. Och nu.

Och nu ska jag åka till gymmet.

Blod!

2009-06-01T12:34:00.004+02:00

Jag älskar det!

Lördag kväll, The Freeze House, Superior Challenge III, sjukt bra fighters, sjukt bra matcher, sjukt bra arrangerat, blod, svett, knockouts och jag har knappt hunnit hämta mig.

En stor jävla testoinjektion som inte verkar gå över i första taget.

Love! Och a lot of respect till Musse Hasselvall.

Ska jag

2009-05-29T15:09:00.002+02:00

Eller ska jag inte.

Ska jag.
Ska jag inte.
Ska jag.
Ska jag inte.

Det är frågan.

Svaret är kanske att livet inte är till för att begränsa sig.

Första gympasset på

2009-05-27T10:40:00.008+02:00

... ja jag vet inte hur länge.

Men det spelar ingen roll. Jag kan vara borta från gymmet 1 månad eller 1 år. Och det är alltid lika roligt när jag kommer tillbaka.

Det är inte som med löpning, som förvandlas från underbart till fasa om man så håller uppe någon månad.

Gymmet är som att återse en gammal vän, jag blir lika glad oavsett när jag var där sist. Jag blir som ett barn som vill springa runt mellan vikterna och lyfta upp dem och dra i vajrarna.

Och jag tycker att det är sååå skönt. Det är inte som med paddling eller löpning där man njuter av natur och får igång flåset och kämpar sig genom en enda lång monoton rörelse.

Att pumpa upp en muskel till max är något helt annat.

Mjölksyran fokuserad till en punkt, smärta på gränsen till outhärdlig, känns som någonting går sönder... Lyfter lite till... håller emot... vilar... Gör en ny övning... smärta på ett nytt ställe... Underbart.

Kanske försökte jag säga

2009-05-26T06:14:00.005+02:00

... att livet står still oavsett förändringar?

Man kan flytta, bo utomlands ett tag, gå en utbildning, byta partner, renovera lyan, klippa av sig håret, gå ner två kilo, springa milen lite snabbare, få en ny vän, byta gym, få lite större biceps, köpa ny bil, bli äldre... och alla dessa val och alla dessa beslut är så oerhört viktiga när man är i nuet... men när man gör en tillbakablick så inser man att allt egentligen har varit likadant, hela tiden.

Min känsla handlade alltså inte om brist på variation eller på något direkt missnöje med vardagen. Snarare fick jag en känsla av att alla dessa förändringar som man kämpar så hårt för i nuet kanske inte spelar så stor roll i längden.

Livet ter sig liksom som en enda lång film som går på repeat och det enda som händer är att man byter ut kulisserna, kostymerna och några av karaktärerna.

Allra mest tycker jag det där märks när man träffar en gammal vän. Båda har kämpat och gjort många förändringar på sitt håll, men när man sitter där och pratar så känns det precis som för 1 år sen. Eller för 5 år sen. Eller för 10 år sen.

I längden är man liksom bara... Magda.

Var det lika flummigt eller kanske ännu flummigare?

Livet kan bara förstås baklänges

2009-05-25T19:40:00.002+02:00

Sitter och sorterar gamla kort och ska inte ens försöka beskriva vad jag tänker.

Eller så är det just det jag precis gett mig in på. Men hur beskriver man en känsla som man själv inte förstår?

Maj 07, kajakklubben. Maj 08, kajakklubben. Maj 09, kajakklubben. Bilder från fixardagen. Bilder från klubbfesten. Bilder från paddling på Riddarfjärden. Bilder från brygghäng. Exakt samma grejer. År efter år. Det enda som skiljer är vem man för tillfället hängde med, vad man hade för kläder på sig och hur många rynkor folk hade i ansiktet.

Magda i helfigur 07. Magda i helfigur 08. Magda i helfigur 09. Kroppen skulle kunna switcha plats i mapparna, ändå var tankarna och livet så annorlunda där inuti.

Tittar på bilderna och försöker komma ihåg och lägga ihop allt. En frisyr, en kärlek. Ett resmål, en upplevelse. En passion, en flytt. Allt var livsviktigt när det hände, men i efterhand är det bara ett dimmigt minne. Precis som detta nu kommer att bli.

Det här måste vara det mest flummiga jag skrivit. Helt intetsägande och samtidigt jävligt personligt. Och jag vet faktiskt inte vad jag försöker säga.

Förutom att livet ter sig som en enda lång upprepning och att det enda som händer är att tiden går, samtidigt som allt är som ett enda nu.

Känner någon igen sig i detta?

Hur som helst så måste ju livet levas framlänges.

Glad igen!

2009-05-25T15:19:00.005+02:00

Underbar morgonträning!

Jag tycker synd om alla som inte har en motsvarighet till vår älskade kajakklubb. Det är som en gemensam sommarstuga där man kan träna, sola, bada, basta, mysa, hänga, pyssla... och ha det helt underbart!

Och när det är så här fina morgnar finns ingen ursäkt för att ligga kvar och slappa i sängen... kommer bli morgonträning som regel härframöver.

När medlen inte helgar ändamålen

2009-05-24T21:43:00.010+02:00

Eller när det saknas självändamål.

Jag skrev någon gång här på bloggen att jag i grunden är en väldigt bekväm människa, gränsfall till lat. Jag tar till exempel jeepen till kontoret trots att det inte tar mer än 10 minuter att gå.

Ingen trodde mig.

Men det är sant.

Jag kan utsätta mig själv för blod, svett, tårar, smärta, köttsår, kyla, värme, trötthet, hunger... you name it - så länge som jag är motiverad och det finns ett eftersträvansvärt mål med eländet.

Om det till exempel krävs att jag sover i ett tält för att jag ska kunna besöka en kobbe i det yttre havsbandet där det är så vackert att man tappar andan, då gör jag det med glädje.

Men att åka ut till en strand och tälta där i några dagar, enbart för att tälta och trots att det finns stugor inom räckhåll - då förvandlas jag till den tjurigaste lilla bortskämdaste flicka som går att hitta, och protesterar genom att flytta in bak i bilen.

Och jag vet att det ser trevligt ut på bilderna. Det var det också. Till vissa delar var det magiskt.

Men det var också jävligt blött och kallt och nervpåfrestande och lukten av mina nedre regioner den tredje dagen kunde lätt ha fått 10 sexmissbrukare att förvandlas till asexuella på mindre än 10 sekunder.

Välkomna till Camp 2009:

En fördel med att inte kunna sova är att man kan fånga det fina gryningsljuset.

Bara jag och fåglarna var vakna...

Gunde fiskar. Jag tittar på.

Dalälven.

Så här ser Gunde ut när han kokar potatis.

Magisk källa.

Gunde där han trivs som bäst.

B gillar att tälta.

Den Färneboska rivieran.

Gunde myser.

B har köpt ett liggerunderlag för barn. Allt för att spara in på vikten.

Solkungen njuter av solen.

Jag försökte sova här i cirka 4 timmar, sen gav jag upp ;-)

Nöjd över att sova i bilen :-)

Tältnätter som tär på psyket

2009-05-24T09:11:00.002+02:00

Att campa är inte direkt min grej.

Efter två nätter är det mentala tillståndet klart nedsatt:

Ut i vildmarken

2009-05-20T18:17:00.001+02:00

Det blir en långhelg in nature.

Tack för alla tips angående spikmatta. De ska övervägas. Men först ska jag alltså leka scout. Hej så länge!

Hur många har provat...

2009-05-19T19:47:00.002+02:00

... spikmatta?

Väldigt Välbehövlig

2009-05-19T11:18:00.002+02:00

Naprapatbehandling.

Kunde inte ens få massage liggandes på mage innan jag blev utknäckt... hade låsningar ÖVERALLT. Och högst uppe i nacken fanns en STOR KNÖL.

En timme senare börjar jag känna mig mänsklig igen.

Så. Nu är det slut på gnället.

Eller vänta. Lite till vill jag gnälla: JAG SAKNAR NEW YORK!!!!!!!!!!!!!!

Sjukt klantigt

2009-05-18T12:47:00.002+02:00

Hur lyckas man?

Man klarar Hammarbybacken. Man klarar en paddling i så krabb sjö att det kändes som att cykla racer i skogen.

Men att borsta håret imorse var tydligen svårt.

Fler som brukar få kraftig nackspärr av sådan aktivitet, eller ska jag idiotförklara mig själv per omgående?

Sunday Morning at Hammarby Hill!

2009-05-17T11:33:00.003+02:00

Backen som är och förblir en killer.

Efter splittrad säsong är formen inget annat än pinsam, men livet går i perioder och jag är övertygad om att jag glatt kommer skutta uppför den här backen någon gång inom kort igen.

Men först blir det paddling. Sen blir det jobb. Sen blir det kanske en fyradagarspaddling. Den som lever får se.

Gunde och B på väg uppför den långa.

Världens bästa terrängskor.

Koma

2009-05-15T12:09:00.001+02:00

Vill bara tillbaka till NY.

Sitter här och hänger och känner sorg som efter en älskande.

Det sista från NY!

2009-05-12T23:05:00.011+02:00

Jag har gått och blivit kär.

Jag har exakt de känslor man har när man är kär i en person. Fast nu är det en stad jag är kär i. Just love it.

Promenad över till Brooklyn

Nån galning på bron...

Brooklyn, lugnt som i en cowboyfilm när staden ligger öde på morgonen...

Crazy mother fucker in Brooklyn...

Hus i Chelsea som ändrar färg

I can only please 1 person each day. Today is not your day.
Tomorrow doesn´t look good either.

Här hittade jag gatan som jag vill bo på!!!

Ground Zero

Sjukt surrealistisk upplevelse

2009-05-11T05:34:00.005+02:00

Någonstans djupt inne i Brooklyn...

Galningen som dokumenterar galenskaperna syns 0:42 in i filmen... Otroligt glad för att uppleva utanför de vanliga stråken.

Mer NY

2009-05-10T12:24:00.013+02:00

Vad kan jag säga mer än att allt är supercool och att här finns det bästa av det bästa. Av allt.

Igår gjorde jag Manhattan från Chinatown upp via Central Park till Harlem och över till Bronx. En niotimmarspromenad blev det. Någon slags träning det med. (Fråga inte hur fötterna mår.)

Idag blir det Wall Street, Brooklyn Bridge och Brooklyn.

Kärlek. Det är vad det är.

Den här stan är så galen att man känner sig normal. Fast man är galen.

Lördagsmarknad längs Broadway.

My Way or the Highway!

Hårda bud i den här stan.

Washington Sq. Park

Central Park.

Fin trapp i Harlem.

Parkering i SoHo.

Rich girls will break your heart. Poor girls will take your money.

Lite NY-bilder

2009-05-09T13:48:00.013+02:00

Magda på Manhattan:

It´s crazy and I like it!

To Hell with Housework, Let´s go Bowling.

Får det lov att vara en guldfisk?

Shoppar kläder!

F kör runt mig i sin Porsche Cayenne.

Utanför mitt hotell i SoHo.

Ute på bus med R.

Det där kornet är för övrigt stort. Jag känner mig hemma här. Så fort jag stiger utanför dörren pirrar det av vällust. Det finns helt enkelt något speciellt här som jag inte hittat någon annanstans.

Och det är inte storstadskänslan - det är något annat.

I Love New York!

2009-05-07T22:49:00.006+02:00

Här kan man till och med köpa present till jeepen:

Shoppingen är fantastisk, jobbet är fullt upp, upplevelsen är maximal - det är tyvärr inte tiden.

Förhoppningsvis ska jag hinna klämma in lite löpning i Central Park och kanske flytta runt lite vikter på ett eller annat gym.

Men först ska jag ut och skrämma slag på Manhattan.

Wildernesshelg del 3

2009-05-03T15:30:00.002+02:00

Bästa terapin.

Gunde dra med mig för att springa.

Märta läser tidningen.

B slappar efter löpningen.

Vild kille del 2

2009-05-03T12:30:00.000+02:00

B går hela vägen.

Men det gick inte att hålla ner huvudet i vattnet. Det blev för kallt då.

Vilda killar del 1

2009-05-03T09:30:00.001+02:00

B och Märta har simtävling.

Eller var det machotävling?

Jag vann - satt på bryggan och var så macho att jag inte behövde bevisa det :-)

Wildernesshelg del 2

2009-05-02T18:58:00.005+02:00

Örsjön, Gottröra.

Gunde väljer fluga.

Mys.

Fikapaus.

Frid.

Wildernesshelg del 1

2009-05-02T08:09:00.004+02:00

Harmoni.

B, Gunde och N redo för löpning.

Nedvarv och stretch.

Njuter av solen i mitt favorithörn!

Kärlek.

Vilja, fokusera, göra

2009-04-30T06:37:00.004+02:00

Allt börjar med drömmen.

Man kan göra vad man vill. Om man är tillräckligt manisk och beredd att ta risker. Det är min fasta övertygelse och den är delvis baserad på egna erfarenheter.

Drömmer du om något tillräckligt mycket kommer ditt fokus vara inställt på drömmen och snart kommer en stor del av ditt liv kretsa kring tankar på hur du kan nå den. Det är steg 1. Att vilja ha något och att i tanken se sig själv få det.

Då finns grunden för att göra steg 2, som är själva arbetet. Vill du något tillräckligt mycket kommer det här arbetet att bli i det närmaste maniskt. Du har redan din bild färdig i ditt huvud, i tanken har du redan nått målet, därför måste du minska diskrepansen mellan din egen syn på dig - som världsmästare eller chefsekonom eller känd porrfilmsaktör eller hyllad författare eller vad som helst - och den faktiska situationen.

Just nu ligger inte mitt fokus på träning. Det ligger på något annat. Och nästa vecka åker jag till New York.

För väldigt många år sedan hade jag en dröm om att flytta till New York. Jag kom så långt att jag åkte dit och utforskade staden. Jag var 19 år och jag reste ensam. Jag ägnade dagarna åt att promenera runt Manhattan. Jag gick från Brooklynbridge och upp till Harlem, jag gick genom Greenwich Village, där jag ville bo, jag gjorde naglarna hos en kinesiska i Chinatown, jag kände mig som i en film när jag gick mellan skyskraporna i finansdistriktet och det började spöregna, jag shoppade i SoHo, jag fikade i TriBeca, jag strosade runt i Central Park och jag satt på en parkbänk och kollade ut över floden.

Och jag älskade det.

Men inte tillräckligt mycket för att förverkliga min dröm. Men ett korn av den där drömmen finns fortfarande kvar.

Nästa vecka får jag se hur stort det där kornet är.

Sedan finns det såna som alltid måste va värre...

2009-04-26T19:16:00.006+02:00

B gör kajakprov.

I typ femgradigt vatten.

Kajakprov är något man gör när man lär sig paddla för att man ska kunna hantera en kapsejsning. Det vill säga ta upp sig i kajaken igen om man har gått runt.

Väldigt bra att kunna om man till exempel skulle få för sig att paddla mellan Sverige och Åland...

Vanligtvis gör man kajakprovet i slutet av maj, men B kom fram till att det var ett bra tillfälle att göra det nu för att veta att man klarar av det när det verkligen gäller.

Ligger något i det. Vi paddlar ju faktiskt året om. Inte bara när det är badtemperatur.

Steget från att jag har insett det till att jag faktiskt skulle göra det känns dock långt...

Premiärbad!

2009-04-25T21:22:00.005+02:00

Hej våren!

2009-04-24T10:11:00.005+02:00

Vill nästan krama om allt och alla just nu.

Sol och värme.

Det bästa jag vet.

Kan inte låta bli att le trots att livet i dessa dagar består av jobb, deadline, däckbyte, bilmek, biltvätt, besiktning, fönstertvätt och inte minst - deklarering.

Inte några roliga grejer direkt, men de är utmaningar, och utmaningar gillar jag. Speciellt när de utförs i solsken!

Och kanske. Kanske. Blir det en träningshelg i Saltis. Återkommer om det!

Fröken Kesella

2009-04-22T10:44:00.002+02:00

Mitt nya smeknamn.

Förstår inte varför.

För övrigt anser jag att det är praktiskt med drickaställ i bilen.
För övrigt nummer två så inser jag att jeepen behöver vårstädas.

Nåja. Det får bli efter dödlinan. Nu står tre saker på schemat: jobb, jobb och jobb.

Ok nu har jag testat

2009-04-21T20:55:00.008+02:00

Och allt är Coach Mikes fel.

Igår kväll. Coach M förvandlar en trist måndag till en rolig fredag genom att anordna en V.I.P. UFC-kväll.

Kvällen till ära får jag ha en GSP-t-shirt på mig, egenhändigt designad av M. Själv har han en som det står Lyoto Machida på, och det är där någonstans det hela börjar.

Obesegrade Machida är nämligen den som har gett oss idén om urinterapi, sedan han gått ut med att han dricker sin urin varje morgon.

Samtidigt som vi diskuterar huruvida vi ska prova eller inte, avbryter min käre vän Bus A oss och meddelar att hon gjort något som jag genast kände var värre än att dricka sin egen urin.

Hon har silkepilat sina armhålor. Det uppstod blodvite. Och det var mycket smärtsamt.

Där och då slår jag genast fast att i valet mellan att dricka min egen urin eller epilera armhålorna, så väljer jag urinet.

Och nu ligger det ju till så att jag är en sådan där som inte kan låta bli att prova saker. Och jag måste alltid vara värst. Så när jag kommer hem från kontoret idag, så sker det.

Men nej. Jag har inte druckit min urin. Jag valde att inte fega och testade det andra alternativet.

Och visst uppstod det blodvite. Smärtan gick dock att tänka bort. Det var värre med svallningarna och svetten som började spruta.

Efteråt satt jag och flämtade med mina lena armhålor och var mäkta glad för att det var över.

Då visste jag inte att det är långt mer smärtsamt att köra en brasilianare med silkepilen.

Det vet jag nu.

Har du druckit din urin idag?

2009-04-19T22:45:00.002+02:00

Efter att ha tagit upp frågan om urinterapi som tänkbart kosttillskott möts jag ständigt av frågan i rubriken.

Svaret har hittills varit: Nej.

Men om jag genom studier och kloka samtal med Coach Mike kommer fram till en mer övertygande kunskap än jag har idag kan det hända att jag ändrar mig.

Mer om detta inom kort.

Fast det lutar åt...

2009-04-18T17:59:00.001+02:00

Den här varianten:

Ta da!

2009-04-17T22:47:00.005+02:00

I like! A lot!

Duktigaste N´batha har lekt med Photoshop. Jag gillar verkligen ryggradsvarianten. Den kan jag helt klart leva med. Ingen halvmesyr!

Men den vågräta är fin också. Detta tål att funderas på. Sidan av magvarianten är heller icke att förglömma.

Här är den!

2009-04-17T10:49:00.006+02:00

Min framtida tattoo?

Mitt namn på arabiska, för att hedra mitt egyptiska ursprung. Och för att det är vackert. Och för att det inte är någon klyschig slogan som jag kommer tröttna på i framtiden.

Lodrätt på skuldran, lodrätt längs sidan av magen, på insidan av överarmen... eller i nacken och ned längs ryggraden? Svårt.

Tigern och draken och efterlysning av arabiska

2009-04-17T09:45:00.008+02:00

N´batha tycker att jag ska tatuera in en tiger eller en drake någonstans på kroppen, men inte i svanken.

När det gäller svanktatueringar är jag och nämnde Daniel-san helt eniga. Vi är även eniga gällande att tiger- och draktatueringar är snygga. Det jag inte vet är om dessa motiv har tillräcklig personlig innebörd för att jag ska kunna bränna in dem på kroppen.

Och skulle det i så fall vara en tiger, eller en drake? Eller varför inte både och:

N´batha, jag vet att du har öga för färg och form, du får gärna ge länkförslag till bilder du gillar!

I övrigt undrar jag om någon bättre vetande känner till hur man bär sig åt för att skriva arabiska tecken på datorn. Jag har fått mitt namn skrivet på arabiska på sms, och jag gillar det som fan, men vill printa ut det i större storlek. Hur göra?

Busiga Bangkokbilder

2009-04-15T14:34:00.007+02:00

Hittade en grymt snygg reklamskylt på Siam Square.

Hjälp Magda välja tatuering

2009-04-15T11:54:00.004+02:00

Jag har aldrig gillat tatueringar.

Och plötsligt vill jag ha en.

Vad denna förändring kommer sig av vet jag inte, men jag kände nu när jag var i Thailand att jag kunde gjort en på en gång, om jag bara vetat vilket motiv jag vill ha.

Var vet jag däremot. Antingen lodrätt över ena skuldran, á la Angelina Jolie, eller lodrätt på sidan av magen.

Har tidigare funderat på att tatuera in mitt namn skrivet på arabiska, eftersom jag är halvegyptiska. Men det kan vara kul med ett motiv också. Något klassiskt. Kanske en gammal femtiotalstatuering. Lite retro. Lite sailor. Kanske en pinuppa.

Vad sägs?

Och jo...

2009-04-14T20:03:00.001+02:00

Jag är hemma.

Men fy vad jag längtar tillbaka...

LCHF, kolhydrater och energiprocent

2009-04-14T10:09:00.006+02:00

Det viktiga är inte procenten, utan antal gram!

Jag har tittat igenom kommentarerna till mitt inlägg om Jonas Colting och LCHF och ser att det behövs ett förtydligande angående kolhydratintag och energiprocent.

Många reagerar på Coltings relativt låga kolhydratintag med hänvisning till energiprocenten, 30% på träningsdagar och 20% på vilodagar, enligt hans egna uppgifter (vilket jag i övrigt tycker man ska ta med en nypa salt, eftersom att han säger i en annan mening att han inte räknar kalorier, och räknar man inte kalorier kan man omöjligt veta energiprocenten).

Men det viktiga i sammanhanget är inte energiprocenten, utan det faktiska intaget i antal gram. En procentsiffra säger hur intaget av näringsgrupper är fördelat, det säger inget om hur mycket man faktiskt äter. 30% av lågenergikost är lite, 30% av högenergikost är inte lite.

Om vi utgår från de siffror som Jonas uppger för träningsdagar så ligger han på ca 5500 kcal varav 30% kolhydrater. Det motsvarar 1650 kcal från kolhydrater = 413 gram kolhydrater.

Sätter vi detta i ett sammanhang så kan vi titta på vad Jonas väger, dvs ca 80 kilo. Det innebär att han får i sig 5,2 gram kolhydrater per dag och kilo kroppsvikt. Det är inte lite. Det är faktiskt mer än enligt ett flertal kostrekommendationer.

Spekulerar vi lite i hur han äter på vilodagar så gissar jag på ca 1000 kcal mindre, vilket ger 4500 kcal och den lägre energiprocenten, dvs 20%, vilket ger 900 kcal kolhydrater motsvarande 225 gram kolhydrater. Det är 2,8 gram kolhydrater per dag och kilo kroppsvikt. Det är lite lägre än vissa rekommendationer för idrottsmän men det är fortfarande inte lite, speciellt inte med tanke på att det gäller viloperioder.

Enligt min erfarenhet blir det svårt att fungera optimalt och att kunna prestera i arbetsliv och i idrottssammanhang om man äter mindre än 1 gram kolhydrat per kilo kroppsvikt och dag. Colting ligger långt över det. LCHF-dieter ligger långt under det.

Att äta en låg energiprocent kolhydrat av en högkalorikost innebär alltså inte att man äter lite kolhydrater, det innebär bara att man valt att äta ungefär lika mycket av de tre olika näringsgrupperna, vilket jag anser är en vettig fördelning - 1/3 del kolhydrater, 1/3 protein och 1/3 fett. Givetivs naturliga och näringstäta kolhydrater, proteiner och fetter. Det är grunden för en hälsosam och prestationsinriktad kost.

Slutligen något om dieter och individuella behov - det behöver naturligtvis inte vara lämpligt för en person som i första hand vill gå ned i vikt att jämföra sig med en atlet som Jonas Colting. En kvinna som är överviktig och motionär har inte samma kostbehov som en uthållighetsidrottande man på elitnivå.

För att göra ett snabbt exempel kan vi anta att en kvinna som väger 80 kilo, lika mycket som Colting, behöver äta 1600 kcal för att gå ned i vikt. Om hon lägger sig på ett 20%-igt kolhydratintag, lika mycket som Colting, så motsvarar det 320 kcal kolhydrater = 80 gram kolhydrater per dag = 1 gram kolhydrat per dag och kilo kroppsvikt. Det är lågt. Gränsfall till för lågt för att överhuvudtaget kunna prestera och återhämta sig. Och det är fortfarande mer än vad många som följer LCHF äter...

Glad påsk!

2009-04-11T13:29:00.003+02:00

Eller Gott nytt år kanske jag borde säga.

Det är ju Songkram här i Bangkok.

Älskar den här stan!

Dags att säga hejdå

2009-03-31T11:33:00.003+02:00

Nu väntar solen.

B vill fridyka till djup som jag brukar dyka till med tuber. Och meditera. Och typ gå i kloster.

Jag vill kolla in thaiboxning, bo i en bunge på stranden och doppa fötterna i havet när jag vaknar. Och skrämma slag på Bangkok förstås.

Vi får se hur det går. Återkommer med rapport efter påsk.